Kärnkraftsbygget i finska Pyhäjoki
Under fyra år har nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken hållit möten, föredrag, utfrågningar, sätter igång brevkampanjer och genomfört aktioner längst hela Norrlandskusten samt i Stockholm. Dessutom har nätverket varit med på uppvaktningar i Helsingfors och anordnat resor till Pyhäjoki. Klassiskt folkbildning och grundläggande basarbete alltså, säger Mattias Nilsson.
Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken har under fyra år hunnit bygga upp en imponerande verksamhet. Kärnkraftsbygget i Pyhäjoki på finska sidan av Bottenviken i höjd med Lövånger var den utlösande orsaken när nätverkets bildandes. Kärnkraftverket kommer att ligga 15–20 mil från Luleå, Skellefteå, Umeå.
De specifika kärnkraftsbygget i Bottenviken är dålig ide på många plan. Ursprungligen ville EU och Finland göra sig mer oberoende av rysk energi. Men allt eftersom tunga och långsiktiga investerare drog sig ur kärnkraftsföretaget Fennovoima, blev det ryska helstatliga energibolaget Rosatom störste ägare. Rosatom som aldrig hymlat med att utveckla kärnvapen, ska bygga reaktorn och leverera bränslet som består av upparbetat uran från använt kärnbränsle.
Det är ett tydligt exempel på hur nära kopplingen är mellan kärnkraft och kärnvapen. Kärnvapen, liksom handel med utarmat uran är två branscher som också hör till den ”fredliga” kärnkraftsindustrin.
Som många påpekat är kärnkraft vid Bottenviken dessutom särskilt dåligt eftersom Bottenviken är ett väldigt känsligt innanhav med bräckt vatten och lågt utflöde. Utsläpp av varmvatten och otäcka ämnen späs därför inte ut i särskilt stor utsträckning utan riskerar att skvalpa runt länge. Ett kärnkraftverk vid Bottenviken skulle förändra hela vår framtida livsmiljö. De skulle bli ett stort miljöhot med sina risker och radioaktiva utsläpp.
[su_pullquote align=”right”]
Kärnkraft kräver uranbrytning. Och den är skitig vart helst de sker, skitigast där de oftast sker i fattiga länder. Men vi har också eländiga exempel från rikare länder, till exempel Finland. Där sa man sig ha ”värdens bästa miljölagstiftning” (känner ni igen de argumentet från svensk Miljölagstiftning förande till exempel gruvnäringen) Man började bryta nickel i Talvivaara. Kom på att de också fanns uran. Och vips hade man en urangruva. Men så hände de som inte ska hända men som ändå sker ibland; en damm brast och förgiftade stora delar av älven nedströms. De visar tydlig hur skitig uranbrytning är – en brytning som är ett måste till för att kärnkraft ska finnas.
Kärnkraft kräver transporter av radioaktivt material: till upparbetning, till slutförvaring där de finns risk för olyckor liksom risk för terror och att de radioaktiva ämnena på något sätt ska hamna i fel händer. Slutligen finns ingen lösning på hur den radioaktiva restprodukten ska slutförvaras. Kärnkraft är således ohållbar och skitig i alla sina produktionsled.
Det är pinsamt att Umeå kommun som enda närliggande kommun längst norrlandskunsten inte uttalar sig om riskerna av ett kärnkraftverk i närområdet. Alla andra kommuner har nyttjat möjligheten att vid upprepade tillfällen kommenterat och skickat in remisser för påtala risker och rikta kritik.
Det är därför viktigt att vi på alla sätt visar stöd för Pro Hanhikivi i Pyhäjoki. Under sommaren ockuperades udden. Jag var själv där tillsammans med nätverket och träffade aktivisterna och såg den skövlade grunda viken där kärnkraftverket ska stå.
I höstas godkände finska myndigheter dumpning av stora mängder muddermassor i Bottenviken från hamnbygget i Pyhäjoki. Detta trots bristande miljökonsekvensbeskrivning och inga alternativ var utredda. Vänsterpartiet fick igenom ett kritiskt uttalande i Miljö- och hälsoskyddnämnden, men planerna fortskrider. Till våren planeras en aktionsvecka ute på Hanekiviudden i Pyhäjoki. Då ska vi dit igen.
Vi måste göra vårt för att stoppa bygget i Pyhäjoki och etableringen av kärnkraft i Bottenviken.
Mattias Nilsson
Publicerat i Nejlikan, nr. 1:2016.
Om du vill svara på debattinlägget skickar du ditt svar till [email protected]. Du kan även svara i kommentarfältet.