Åternationalisera jordbrukspolitiken
Metoden med genetiskt modifierade/manipulerade grödor – GMO – kan verka tilltalande. Särskilt om det är snabba förändringar av utbudet på växter/grödor i jordbruket som önskas, säger Erik Danielsson.
åsikter. GMO är till för att skapa variation och lägga till egenskaper i växtförädlingsmaterialet. De kan gälla grönsaker, sädesslag, vegetariska livsmedel eller djurfoder, alternativt industri- och energigrödor. Om utsädesföretag hittar gener för resistens mot sjukdomar i till exempel spannmål, som korn, kan ju dessa föras in även i sortmaterialet för norra Sverige.
I vallodlingen – den mest förekommande grödan – förekommer olika sorter av gräs och klöver. Här kan det vara svårare att tänka sig GMO som förädlingsmetod. För vallutsäden jobbas det med populationssorter, vilket gör förädlingen mer komplicerad. Korn är ju självbefruktare, vilket gör sorterna helt genetiskt homogena.
Genomet/arvsmassan hos vallväxterna är också i de flesta fall relativt komplicerade och de egenskaper vi önskar, till exempel vinterhärdighet eller bra fiberkvalitet (smältbarhet som foder till kor, hästar och får), styrs ofta av många gener. I de fallen blir det för dyrt och komplicerat i förhållandet till avsättningsområdet. Teoretiskt kan det vara möjligt att föra in egenskaper med GMO även här, men det är nog mindre sannolikt med tanke på att norra Skandinavien inte är tillräckligt intressant som marknad för de världsledande GMO-bolagen.
[su_pullquote align=”right”]
En genetisk egenskap som blivit särskilt lukrativ är resistens mot kemiska bekämpningsmedel. Dessa grödor är anpassade för stora monokulter skyddade i ett moln av giftbesprutningar. Här verkar dominerande förtag inom ”agrobussiness” som amerikanska Monsanta och schweiziska Syngenta. De skapar ett beroende av alla sin produkter från utsäde till kemikalier. Följden blir ökade risker i lantarbetares /bönders arbetsmiljö samt förorening av mark och vatten.
Det finns alltså förhållanden som i praktiken begränsar GMO-teknikens möjligheter. Ett är som sagt marknaden. Ett annat är den ovisshet som råder om de ekologiska konsekvenserna med GMO. Det är ovisst vad som sker med naturen när GMO-grödorna väl har etableras i jordbrukslandskapen. Biologisk forskning befarar att oönskade egenskaper som kemikalieresistens kan bli överförda till ogräs och vilda växter i omgivningarna. De balanser som finns i ekosystemen kan lätt bli rubbade när frön och pollen med helt andra anlag sprids med vindar.
För jordbrukets framtid i norr framstår inte heller GMO som någon lösning. Näringen verkar behöva något annat. Det kan vara samhällets satsningar på forskning, utveckling och utbildning för ekologiska lantbruk. Produktionsmetoder behövs som förlitar sig mer på platsbundna tillgångar. Det kräver mer närodlade marker och mänsklig arbetskraft.
Marker och jordar lämpliga för odling råder det ingen större brist på, likaså unga människor med odlingsintresse. Det är de ekonomiska förutsättningarna som behöver förändras. För det behövs bättre villkor och en jordförvärvslagstiftning som öppnar för fler brukare och andra brukningsformer. Förutsättningar finns för ”arktisk jordbruk” (EU:s benämning). De naturliga förhållanden gör visserligen att skördenivåerna kan bli lägre här i norr jämfört med sydligare trakter. Det är ingen tvekan om det.
Odlingssäsongens längd begränsar tillväxten, vilket de ljusa nätterna inte helt kan kompensera. Men kvaliteten blir därför oftast bättre. Bland grödorna är möjligheterna till hög avkastning kanske högst i vall, som ju kan börja växa direkt efter att snö och tjäle släpper. Vallen med sina mullbildning och kvävebindande förmåga är även grunden för ekologisk odling.
En åternationalisering av jordbrukspolitiken skulle var den bästa lösningen för lantbruket i norr. Det har historien redan visat.
Erik Danielsson
Publicerat i Nejlikan, nr. 2:2016.
Om du vill svara på debattinlägget skickar du ditt svar till [email protected]. Du kan även svara i kommentarfältet.