I sin ledare ”Sanningens minut kommer allt närmare Miljöpartiet och Vänsterpartiet” (VF 21/2) hoppas Lars Bodén på att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gör upp med regeringen om kärnkraften. När jag läser detta blir jag full i skratt och tänker: är det någon gång det ljugs mer än lovligt så år det när makthavare pratar kärnkraft. (Läs mer)

Ett av mina första politiska minnen är faktiskt Fälldins "jag sätter mig inte i en regering som laddar fler kärnkraftverk". Hur var det, talade han sant eller sannolikt? Kärnkraftsfrågan kom att avgöras i en folkomröstning 1980. Resultatet av folkomröstningen blev att sista reaktorn skulle stängas senast 2010. Nu skriver vi 2009 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Maud Olofsson förklaring: "Centerpartiet har inte ändrat åsikt". Jaså? För 33 år sedan tänkte inte den dåvarande centerledaren sätta sig i en regering som laddar fler kärnkraftverk. Fyra år senare gick partiet till folkomröstning med en linje där den sista reaktorn skulle stängas 1990 och nu står Centerpartiets ordförande och säger: "men vi kan leva med att kärnkraften, under en överskådlig tid, kan vara en del av den svenska elförsörjningen". 

Det finns skäl till bitterhet och cynism när man tänker på hur makten har ljugit och alltjämt ljuger när den talar om kärnkraft. Jag menar, när nu regeringen talar om satsning på alternativa energikällor kan man undra vad det blev av alternativen och de avvecklingsplaner som en stor majoritet av svenskarna röstade för 1980. Nu är det tydligen bråttom. Hinner vi vänta på alternativen, undrar Lars Bodén. Det är snarare så att klockan klämtar för en värld vars energiförsörjning är så beroende av kol, olja och uran. Inte en minut att förlora på annat än alternativ alltså. 

Anders Emanuelsson (V)

Debattartikeln är ett svar på Lars Bodéns ledare i Västerbottens Folkblad den 21 februari.

Vänsterpartiets ledamöter i socialnämnden, Stefan Sjöström och Helena Rullander, besökte äldreboendena Skräddaren och Hemgården, tillsammans Tamara Spiric, gruppledare, samt Eva Olofsson, riksdagsledamot och talesperson i äldrepolitiska frågor. (Läs mer)

På kvällen hölls ett öppet möte där Eva presenterade partiets äldrepolitik i stort, medan Stefan och Helena berättade om de frågor Vänsterpartiet driver lokalt. Sedan följde en intressant diskussion om äldres behov av olika boendeformer och mötesplatser, samt nödvändigheten av att fler anställs i omsorgen så att personalen får mer tid till varje brukare. Dessutom betonades att både utbildnings- och lönenivån för personalen måste höjas.  

Mötesreferat på Västerbottens Folkblad.

Se även Vänsterpartiets rapport om Verklig valfrihet inom äldreomsorgen.

Moderaterna visar nu med all önskvärd tydlighet vilken sorts migrationspolitik man kommer driva de kommande åren. Istället för att ta tydlig ställning mot Sverigedemokraterna, väljer man istället att öppet flirta med deras främlingsfientliga politik. Detta framgår av en debattartikel på DN Debatt den 17 februari, undertecknad migrationsminister Tobias Billström. (Läs mer)

Billström skriver att Sverige slösar bort talang och ambition eftersom det finns stadsdelar i landet där färre än hälften av de arbetsföra invånarna har ett arbete. Vi håller med. Problemet är diskriminering, främlingsfientlighet och rasism, samt att de som kommer till Sverige inte får tillräckligt goda förutsättningar att leva ett bra liv här. Det är också ett resultat av klassamhället vi lever i. Dessa slutsatser drar dock inte Billström. Diskrimineringen i Sverige och de ekonomiska klyftorna nämns inte med ett enda ord i debattartikeln. Eftersom Billströms alla krav riktar sig mot invandrarna och flyktingarna verkar han istället mena att alla problem beror på dem.

Billström vill bland annat kunna dra tillbaka medborgarskap som givits genom brott, exempelvis mutor eller hot. Det går redan idag att döma någon som begår sådana brott. Vad detta förslag istället innebär är att man ruckar på en grundläggande rättsprincip om medborgarskapets okränkbarhet (Regeringsformen 2 kap, 7§). I praktiken skulle det skapa ett A- och B-medborgarskap, där de som fötts med ett svenskt medborgarskap är säkra, medan alla andra inte är det.

Dessutom vill Billström ta bort den så kallade EBO, principen om eget boende. Detta innebär att Moderaterna vill förhindra flyktingar att bosätta sig där de helst vill bo. Där de själva bedömer att de har en framtid, trots att Boverket i en rapport från december 2008 visat att flyktingar som fått välja sitt eget boende integreras bättre i samhället.

Vi måste starkt protestera mot Billströms främlingsfientliga inlägg. Det är skamligt att på detta sätt skylla Sveriges misslyckanden på invandrare och flyktingar som kommit hit i hopp om skydd och ett bättre liv. Vi vill uppmana till protest mot Billströms förslag och hoppas att även enskilda moderata politiker visar sitt missnöje. Sverigedemokraternas rasistiska politik ska förkastas, inte kopieras. 

Tamara Špirić (V)

Lasse Jacobson (V)

Se debattartikeln på Västerbottens Folkblad.

Billströms debattartikel på Dagens Nyheter.

Vänsterpartiet debatterade barnfattigdomen med Eva Andersson (S), ordförande i socialnämnden, i kommunfullmäktige, men fick inget gehör för att mer resurser krävs redan nu för att hantera situationen. (Läs mer)

– Det går inte att förvänta sig att samma mängd pengar ska kunna mildra situationen för de utsatta barnen vare sig barnfattigdomen är 10% eller 20%. Vi ser nu att barnfattigdomen ökar och måste agera om vi menar allvar med att alla barns möjlighet till en värdig uppväxt är en viktig fråga, säger Tamara Špirić och fortsätter:

– Nu när varsel och nedskärningarna kommer att dra genom kommunen drabbar det de mest utsatta hårdast. Då måste vi vidta åtgärder. Vi vet att barns framtidsutsikter är klassrelaterade.

– Det är anmärkningsvärt att Centerpartiet var det enda av de borgerliga partierna som yttrade sig i denna fråga, trots att deras regering orsakar stora försämringar för barnen i fattiga familjer, säger Tamara.

I sin rapport om barnfattigdomen i landet varnar Rädda barnen för att den kommer att öka i spåren av den kraftiga lågkonjunkturen och finanskrisen. De hänvisar bland annat till 1990-talets lågkonjunktur då barnfattigdomen var uppe i 22,3 % i riket och 18,2 % här i Umeå. Rädda barnen tar också upp att klyftorna i samhället har ökat. Utvecklingen är underblåst av regeringens politik där de mest utsatta i samhället; de sjuka, arbetslösa, ensamstående föräldrar och utlandsfödda får det allt sämre. En politik som förstärker de ekonomiska klyftorna.

Läs interpellationen här.