Om själva det Konstnärliga campusområdet finns bara berömmande ord att säga. Problematiken ligger i de omfattande byggnationer (fyra fastigheter) som planeras öst om residenset och som innebär att Östra Strandgatan avsmalnas på ett orimligt sätt – med negativa konsekvenser för cykeltrafiken. Men än finns tid att ändra detta. (Läs mer)

Om den i kommunfullmäktige antagna detaljplanen om Konstnärligt campus
längs älven nedströms Kyrkbron finns en del att kommentera. Innan
planen antogs utbröt i lokalpressen en debatt med argument som hade
föga med själva planen att göra.

Bland annat antydde byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren i en
debattartikel det olämpliga i att framföra åsikter rörande
stadsplanering när pensionsåldern passerats. Den kritik förre
stadsarkitekten Åkerlind hade att framföra mot delar av planen
diskvalificerades inte av de sakskäl han hade att framföra utan av
åldersskäl. Bäst alltså för egen del att passa på att säga sin mening innan bäst före datumet inom snar framtid passeras.

Om själva det Konstnärliga campusområdet som ingår som en del av
detaljplanen och som även kommer att inrymma det nya bildmuseet finns
bara berömmande ord att säga. Det genomtänkta läget vid Umeälvens
strand, arkitektoniskt väl genomtänkt, kommer inom en snar framtid att
bli en välbesökt oas för oss umebor och för besökande från när och
fjärran.

Problematiken med detaljplanen finner man i den del som sträcker sig
från den tänkta förlängningen av Residensgatan, alltså gatan öster om
residenset och vidare upp till Kyrkbron. Det är flera viktiga
funktioner som ska samsas inom detta område som ju smalnar av ju
närmare Kyrkbron man kommer. 

Den antagna detaljplanen i denna känsliga del medger nu ett byggande av
fyra fastigheter främst avsedda för kontorsändamål med en tillåten höjd
av fyra våningar. Byggnationerna är av den omfattningen att den får
karaktären av en gökunge som kommer att tränga undan och i viss mån ta
död på andra för oss umebor önskvärda och nödvändiga kvaliteter.

Fyravåningshusen kommer att bilda en skärm som effektivt stänger
ute sikten över älven från Döbelns park men även från delar av området
runt Stadskyrkan. Staden blir helt enkelt trängre, instängd och
avskärmad från älven. 

Inom en väldigt snar framtid utvecklas Ön till en centralt belägen
stadsdel med ett invånarantal som kommer att räknas i femsiffriga tal.
En strandnära barriär av fastigheter längs älven mot Ö-sidan med
obefintlig inblick in i stadens centrala delar kommer att i stället för
att signalera att man tillhör och är en del av centrala staden i
stället markerar dess motsats. Det naturliga är naturligtvis att
markera att Ön ska ingå som en viktig del i Umeå centrum.

Den tänkta cykel-och-gångbron från Ön kommer att landa vid det
Konstnärliga campuset. Gång och cykeltrafiken från Ön och från delar av
Östteg kommer att bli mycket omfattande. Dessutom är det stora
bostadsområdet Öbacka strand snart färdigt för inflyttning och den
naturligaste och mest attraktiva leden in till centrala staden blir ju
naturligtvis längs älven. Detaljplanen visar att de tänkta kontorshusen
i den västra delen närmast Kyrkbron av utrymmesskäl blir placerade så
nära älvkanten att gång och cykeltrafiken blir både otrivsam och kanske
till och med farlig. Läget längs älven är i sig så attraktivt att man
kan förvänta sig att människor inte enbart ser cykel och
promenadstråket som en passage utan lika mycket ett flanörstråk där man
stannar i solen en stund, vilar, njuter av utsikten och gärna sätter
sig ned på de parkbänkar som förhoppningsvis, av utrymmesskäl, ändå
kommer att få plats.

För att få plats med de omfattande byggnationerna avsmalnas Östra
Strandgatan till minimala tolv meter. Jag vet inte om det över huvud
taget går att finna en så smal gata i Umeå? Gatan blir helt enkelt inte
stadsmässig. Inget utrymme medges för trädplantering och vintertid
kommer den trånga gatan göra det väldigt bekymmersamt vid snöröjning.

Den allvarligaste konsekvensen blir ändå att den nuvarande
cykelvägen på det smalaste avsnittet tvingas ut i biltrafiken, för att
i ett senare avsnitt återigen bli en cykelväg. Alltihop andas en
nödlösning knappast värdig en cykelstad som Umeå. 

Denna tänkta olyckliga nu godkända exploatering blir ju närmaste
granne med den kraftigt överdimensionerade Kyrkbron som ju ligger där
ständigt påminnande om att jätteödlornas tid aldrig riktigt är förbi.
Den ogenomtänkta gökungsexploateringen längs älven säger att vi inget
har lärt.

Nu finns det fortfarande tid och möjlighet att med äran i behåll ro
detaljplanen i hamn. Som jag tidigare nämnt är själva campusområdet en
veritabel fullträff. Det är den västra delen som saboterar hela planen. 

Mitt förslag är att byggrätten väster om Residensgatan flyttas
till kvarteret Älvsbackas bilparkering, alltså skattemyndighetens tomt.
Parkeringen kan utan problem vara kvar på samma plats fast överbyggd,
och ovanpå densamma bygga ett kontorshus tillräckligt stort för att
fylla de behov som krävs. Byggnadsstyrelsen som på den tiden när de
ansvarade för statens lokalbehov, såg nuvarande skattehuset som en
första etapp av kvarterets exploatering. Nästa steg skulle vara att
ovanpå nuvarande parkering bygga nästa etapp kontorslokaler med en
eventuell länk till befintligt skattehus. Byggnadsstyrelsens
långtidsplanering för kvarteret Älvsbacka uttalade faktiskt en sådan
utveckling. Ryms inte hela byggrätten på denna tomt finns inget som
hindrar att något eller några av husen inom själva campusområdet höjs
en våning eller två.

En problematik som egentligen inte rör kommunens ansvarsområde är att
den förflyttade byggrätten kommer att tillfalla en annan ägare. I detta
fall övergår den av oss föreslagna byggrätten från den av Krister
Olsson styrda Balticgruppen till företaget Norrporten.

Men detta är något som kommunen har att bortse från. Kommunens
självklara roll är att bortse från enskilda aktörers intressen och
enbart se till vad som är bäst för kommunen och den enskilde
medborgaren.

Örjan Mikaelsson (V)

---

Artikeln publicerades i Västerbottens-Kuriren den 2 juli 2009.

I kommunfullmäktige den 15 juni kommer Vänsterpartiets motion om vänortssamarbete med ett samhälle på Gazaremsan att behandlas. Anders Sellström (KD) kommenterade motionen i sin blogg den 23 januari 2009. Sellström säger med en ironisk blinkning: ”Nästa motion från Vänsterpartiet har jag hört är att en av Tavelsjögrottorna ska bli vängrotta med Bin Ladens grotta för att visa vårt stöd för civilbefolkningen i Afghanistan”. (Läs mer)

Sellströms skämt är naturligtvis intressant  men också avslöjande. Utmanande skämt tillkommer ju inte i lufttomt rum utan passar in i ett på förhand givet sammanhang. Läste samhällsforskaren Edward Saids omtalade bok "Orientalism" häromsistens.  Sellströms kommentar är en illustration av budskapet i Saids bok. Said använder sig av den franske filosofen Michel Focault i sin analys av Orienten contra Västerlandet.

För att förstå historia, kulturer och idéer måste man studera de maktförhållanden som råder. Said menar att varje europé som uttalat sig om Orienten i en viss mening varit rasistisk, imperialistisk och etnocentrisk. Det övergripande syftet är politisk och ekonomisk makt. Inte så att varje individ har maktpolitiska ambitioner, men bilden av Orienten som framträder och dominerar är så kompakt att den underliggande maktambitionen döljs och bli en oreflekterad sanning för den enskilde.

Said menar att avancerade samhällen i synen på andra samhällen och kulturer använder sig av samma typ av kategoriserande som vi gör. Även i Orienten finns fastlagda "sanningar" om oss här i Väst. Även om fördomarna är ömsesidiga behöver man inte gå till Focault för att se den över-och-underordning som råder. Våra fördomar är i kraft av vår mycket överlägsna position mycket mer drabbande. Den förvånansvärda lätthet med vilken vi accepterar de 1300 döda i Gaza eller den en miljon döda i den olagliga invasionen av Irak kan ses som en konsekvens av den bild av Orienten vi lagt oss till med. Skulle en massaker på civila och barn vara möjlig att skämta bort lika elegant om offren inte vore araber?  Vår dominans med honnörsord som demokrati och mänskliga rättigheter gör oss blinda för den dubbla bokföring vi håller oss med. Följden blir den demonisering av "den andre" som alltid är den nödvändiga ingrediensen och förutsättningen för att legitimera våld och förtryck. 

Med denna bakgrund klar för sig är det kanske lättare att förstå vad som gör Anders Sellströms skämt möjligt. Vänsterpartiets idé med vänortsamarbetet ska ses som att i liten skala bygga en bro för att åstadkomma en förändring av den dominerande fördomsfulla bilden av Orienten. Inte minst min egen, om nu någon skulle undra…

Örjan Mikaelsson (V)
Ledamot i kommunfullmäktige, Umeå

---

Anders Sellströms blogginlägg som refereras till finns att läsa här.

– Vi ville inleda ett medmänskligt samarbete med ett av världens mest utsatta folk genom att göra en av Gazas städer till vänort, men fullmäktige valde att fälla förslaget på teknikaliteter, säger Tamara Špirić (V). (Läs mer)

Trots att företrädare från samtliga partier sa sig känna stor sympati med det palestinska folket och deltagande i de umbäranden som gazaborna utsätts för, ville endast Miljöpartiet och Rättvisepartiet bifalla vår motion om en vänort på Gazaremsan.

– Det känns synd att flera andra partier valde att fälla förslaget på formaliteter. Om de verkligen hade velat inleda ett medmänskligt samarbete, hade vi kunnat godta ett samarbete i någon annan form, säger Tamara.

Finanskris, varsel och avskedanden. Många människor har anledning att känna stor oro idag. Det är kanske inte bästa läget att lyfta fram lärares knepiga situation. (Läs mer)

Men: Ålidhemsskolan ska stängas. Huvuddelen av verksamheten flyttas till den närliggande ombyggda Kolbäcksskolan. De lärare som tidigare arbetat på Ålidhem får inte självklart följa med i flytten.Alla tjänster ska sökas om på nytt och inget säger att du får behålla den tjänst du tidigare haft. Utan att bli sentimental och blödig kan man nog säga att många av lärarna har gett sina bästa år till ett stort antal årskullar ungdomar på Ålidhem med omnejd.

En nyligen framlagd undersökning som SCB (Statistiska Centralbyrån) tagit fram visar att läraryrket faktiskt är stressigast av samtliga yrken på arbetsmarknaden. Läkare ligger på ungefär samma nivå, men utan att på något sätt missunna doktorerna kan man ju säga att de åtminstone kan trösta sig med att få bra betalt för den stress de utsätts för. En viktig anledning till den stress lärare upplever har att göra med att man jobbar långa perioder under hög anspänning, att man känner att man har små möjlighet till inflytande och kontroll över sitt arbete och att man saknar stöd från ledningen.

Många forskningsstudier visar att att om man jobbar i sådan arbetsmiljö riskerar man hälsan och man drabbas av olika sjukdomar. Lärare som jobbat flera årtionden på Ålidhemsskolan ska nu marknadsföra sig själva och sedan hoppas att de duger inför arbetsgivarens granskande blickar. Duger man inte blir konsekvensen sannolikt en katten-på råttanlek eftersom man knuffar bort de lärare på andra skolor som har färre tjänsteår.

Som före detta lärare på Ålidhemsskolan har jag under senaste halvåret stött på duktiga, kompetenta och omtyckta men idag vanmäktiga lärare som känner sig minst sagt besvikna och det finns de som helt enkelt lämnar skolan eftersom de vägrar utsätta sig för den okänsliga urvalsprocess skolans ledning iscensatt.

För mig framstår den omilda behandling Ålidhemslärarna utsätts för som en klockren illustration av orsakerna bakom det illavarslande resultatet i SCB:s undersökning.

Örjan Mikaelsson
fd. lärare på Ålidhemsskolan