I VF 16/6 undrar Rättvisepartiet vilken linje Vänsterpartiet har intagit i
badhusfrågan. Bortser man från att Rättvisepartiet som vanligt målar upp
skräckprofetior så är det en berättigad fråga.

Vänsterpartiet har hållningen att ett bad på kajen inte är ett bra
alternativ. Vi menar att kajen är ett kulturarv för Umeå. Idag är det
väldigt många, företrädesvis, unga och pensionärer som tar tillvara det
kostnadsfria nöjet att sitta eller promenera längst kajen. Vänsterpartiet
vill utveckla de möjligheterna även i den framtida utformningen av
kajområdet. Kajen skall även vara öppen mot staden så att vi kan ta del av
den vackra utsikten som Umeälven ger och den skall absolut inte skymmas av
en betongklump, vare sig det är ett badhus eller något annat.

Det finns många andra möjliga platser för placering av det nya badhuset.
Nolia, Nydala, Gjallarhornet etc. Fram till att de olika alternativen är
ordentligt utredda väntar vi med att tvärt förespråka ett alternativ.
Däremot menar vi i Vänsterpartiet att det är av största vikt att föra en
diskussion kring vad för slags bad vi skall bygga, och för vem. Vi menar
att en 50 meters bassäng bör finnas med och att kommunen inte skall bygga
ett lyx badhus för att gå tillmötes hotellägarna intresse. Vi vill att den
främsta målgruppen skall vara vanliga umebor och småbarns familjer och då
måste också priserna för användandet av badhuset hållas på en rimlig nivå
för den vanliga arbetande människan.

Tamara Špiric , Vänsterpartiet

VK skrev måndagen den 12/6 på ledarplats att en modell där alla företag måste underteckna kollektivavtal leder till en statisk och ineffektiv arbetsmarknad. Vidare skriver man att kollektivavtal är otympliga och onödiga för små företag och att de inte passar alla branscher. Detta är djupt felaktigt.
Kollektivavtal handlar inte om att föreskriva en modell för alla företag. De fackliga organisationerna förhandlar om olika avtal som är anpassade för sina respektive branscher. Storleken på företagen är heller inte relevant. Det finns ingen garanti för att ett mindre antal anställda och en större närhet till arbetsgivaren ger bättre arbetsförhållanden. Konkurrensen tvingar företagen att sänka sina utgifter på alla sätt. Allt för ofta går detta ut över de arbetande. Den effektivaste metoden för att garantera de anställda schyssta löner och arbetsförhållanden är därför en modell som tvingar alla företag i en bransch att följa samma regler.
I Sverige finns ingen lag om minimilöner, vi har istället valt att reglera sådant genom förhandlingar mellan de arbetande och arbetsgivarna. Kollektivavtal är därför en grundläggande garant om trygghet på arbetsmarknaden. Detta leder inte till stelhet eller ineffektivitet, tvärtom. Trygghet är en förutsättning för att människor ska kunna prestera bra i arbetet. En modell där alla företag måste underteckna kollektivavtal får därför positiva ekonomiska effekter både för de anställda och för hela samhället.
Vänsterpartiet vill att alla Sveriges kommuner ska kräva att de företag de samarbetar med har undertecknat kollektivavtal för sina anställda. Offentliga upphandlingar omsätter stora summor varje år, över 400 miljarder kronor. Självklart ska de pengarna användas för att motverka lönedumpning och tummande på sociala villkor. I riksdagen verkar vi för att Sverige undertecknar ILO:s konvention 94 om villkor vid offentlig upphandling. I Umeå vill vi arbeta för att kommunen kräver att alla leverantörer vid offentliga upphandlingar har kollektivavtal. En röst på Vänsterpartiet den 17 september är en röst för en tryggare arbetsmarknad.

Terje Nordin, ordförande för Vänsterpartiet i Umeå

Kollektivavtal stärker löntagarnas position på arbetsmarknaden!
Vad VK skriver på ledarplats i frågan om kollektivavtal visar tydligt att liberalerna inte förstår sig på de vardagliga realiteter som gäller för en majoritet av Sveriges löntagare. Avtalet mellan en arbetsgivare och en anställd är en fri överenskommelse, men i praktiken råder inte jämlika förutsättningar. Majoriteten löntagare har små eller inga besparingar att falla tillbaka på. Därför tvingas många acceptera arbestgivarens bud för att kunna försörja sig. Fackliga förhandlingar och kollektivavtal är ett sätt att jämna ut detta förhållande. När VK skriver att företag kan ”använda sig av” kollektivavtal om de vill avslöjar de att de inte förstått att kollektivavtal är till för de arbetande, inte för arbetsgivarna. Det finns ingen anledning att framställa arbetsgivare som illvilliga, däremot finns det en intressekonflikt mellan arbete och kapital där arbetsgivare tvingas hålla nere sina utgifter och de arbetande måste sluta sig samman för att ta tillvara sina gemensamma intressen. Höstens val står mellan två olika modeller för svensk arbetsmarknad. Den borgerliga linjen, som VK presenterar, gör löntagarnas rättigheter än mer beroende av arbetsgivarens goda vilja. Vänsterpartiet å andra sidan vill att kommuner och landsting stärker löntagarnas position på arbetsmarknaden genom att värna om rätten till facklig organisering och kollektivavtal när man gör offentliga upphandlingar. Vi är övertygade om att detta är det bästa för såväl den enskilde löntagaren som för hela samhällsekonomin, vi tror att en majoritet av väljarkåren håller med oss om detta.

Terje Nordin, ordförande för Vänsterpartiet i Umeå

Under den senaste tiden har det visat sig att en ansenlig minoritet av
förstagångsväljare, framförallt unga män, sympatiserar med
Sverigedemokraternas främlingsfientliga högerpolitik. Den gamla myten om att
”invandrare kommer hit och tar våra jobb” upprepas igen. Inte sällan i
motsägelsefull kombination med påståendet att ”dom vill inte jobba och lever
bara på bidrag.” Detta är myter som frodas i ett samhälle där arbetslösheten
är hög och klassklyftorna växer utan att de egentliga orsakerna diskuteras i
media.

Regeringens arbetsmarknadspolitik och ekonomiska politik använder samhällets
resurser till praktikplatser och repressiva arbetsmarknadsåtgärder istället
för riktiga jobb i den offentliga sektorn där de behövs. Detta försvagar
löntagarnas förhandlingsposition och gynnar ensidigt arbetsgivarna genom att
leda till svag löneutveckling och defensiva fackföreningar. Invandrade och
svenskfödda tvingas konkurrera om de jobb som finns. Lösningen är dock inte
att löntagare med olika språk och hudfärg slåss mot varandra. Lösningen är
att tillsammans verka för en bättre politik. Sverige är rikare än någonsin
och det är dags att det kommer alla till glädje.

Det finns dock inte många politiska alternativ. Miljöpartiet stödjer i allt
vesäntligt regeringens politik. Den borgerliga högeralliansen vill avskaffa
ungdommars anställningstrygghet, minska de offentliga resurserna genom
skattesänkningar och försämra löntagarnas fackliga rättigheter. Detta skulle
bara förvärra dagens problem. Sverigedemokraterna slår mot svenska
medborgare med samma slags högerpolitik, men vill till på köpet splittra
löntagarna genom att hetsa svenskfödda mot svenskar med utländsk bakgrund.

Vänsterpartiet har samarbetat med regeringen, men har försökt arbeta för en
politik som gynnar löntagarnas intressen. Men för att lyckas måste vi bli
fler som visar att vi vill ha en riktig arbetarpolitik. En röst på
Vänsterpartiet är en röst för stärkt arbetsrätt och 200 000 nya jobb i
offentlig sektor. En sån politik tjänar alla löntagare på oavsett bakgrund.

Terje Nordin, ordförande för Vänsterpartiet i Umeå