Skip to main content

LOV – ett dåligt sätt att organisera den nära omsorgen

Skrivet av den . Postad i Debattartiklar, Nyhet. Inga kommentarer till LOV – ett dåligt sätt att organisera den nära omsorgen

Debattartikel publicerad i VK 181122
https://www.vk.se/2575955/ett-daligt-satt-att-organisera-den-nara-omsorgen-i-umea

Vänsterpartiet har länge velat få bort vinsterna i välfärden, då vinstjakt är en dålig grund att organisera den nära omsorgen på. När det kommersiella intresset får prägla välfärden, och vi går från att vara medborgare till att bli kunder, så förändras synen på varandra.  När LOV, lagen om valfrihet, infördes i Umeå kommun år 2010 så innebar det i praktiken att vi gick från en stabil, samordnad kommunal hemtjänst till en situation med fri etableringsrätt där vemsomhelst närsomhelst kan starta ett eget hemtjänstföretag. Ett tjugotal privata utförare agerar nu i vild konkurrens med varandra med brukare spridda över hela kommunen. Följden av det har blivit merkostnader, sämre kvalité, mer otrygghet, mindre likvärdighet, ett omöjligt uppföljningsuppdrag samt högre klimatbelastning.

Från ett verksamhetsperspektiv ser vi många allvarliga problem med den fria etableringsrätten som LOV innebär. Som när den kommunala hemtjänsten ännu en gång har fått ta över en obekväm eller olönsam äldre människa från en privat utförare som hellre ser vinstmarginaler än människovärde. Kommunal omvårdnadspersonal kan i samma trappuppgång möta personal från 2-3 andra privata hemtjänstutförare och vittnar om äldre som har blivit skrämda efter att ha blivit uppvaktade och pressade till att byta till en privat utförare, ofta med löften om allt mellan himmel och jord. Äldre prackas på timmar av onödig hemtjänst och betalar onödigt höga avgifter, då varje beslutad timme ökar vinsten. Den kommunala natt- och larmpatrullen kan inte läsa livsviktig dokumentation om enskilda individers hälsa, då privata hemtjänstföretag väljer att inte använda ett dokumentationssystem i syfte att spara pengar. Vi ser exempel på vanvård som äldre får utstå när oseriösa hemtjänstföretag inte bryr sig om att följa viktiga rutiner. Ytterligare effektiviseringar görs genom att privat hemtjänst i högre grad anställer outbildad vårdpersonal, som kostar mindre än en utbildad undersköterska. Den nära omsorgen utvecklas från att bli en rättighet och en trygghet till att bli en cynisk bransch när mycket pengar står på spel. Det handlar om människor som i sina mest utsatta stunder i livet – kanske efter ett trauma, som en stroke eller lårbensfraktur – ska tvingas in i en konkurrensutsatt marknadsmodell där risken att välja fel med vanvård, bristande samordning eller ett företag som går i konkurs är uppenbar.

Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som innebär att vi äntligen kan få ett slut på jakten på marknadsandelar och kan säkerställa att endast seriösa utförare som värnar om både våra äldres hälsa och personalens arbetsmiljö tillåts verka. I upphandlingsavtalen kan kommunen ställa krav på personalens utbildningsnivå, rätt till heltid utan lönedumping, krav på dokumentation och samverkan, m.m. Krav som seriösa företag med all säkerhet redan lever upp till. Det är de oseriösa företagen som konsekvent tummar med kvaliteten eller personalens löner som missgynnas av den fria etableringsrättens avskaffas, vilket varje seriös företagare säkert välkomnar.

Vänsterpartiet tror på företagsamhet och entreprenörsanda, och självklart ska vi bygga vidare på goda exempel och lärdomar från privata verksamheter. Det förändrar dock inte det faktum att fri etableringsrätt för vinstdrivande företag, ur ett medborgar- och samhällsperspektiv är ett dåligt sätt att organisera välfärden på. Istället för privata vinster vill vi se utrymme att demokratiskt utveckla den offentliga välfärden, tillskapa utvecklingsmedel för drivna chefer och medarbetare, och korta arbetstiden inom dessa kvinnodominerade branscher, där man hela sitt liv tar hand om andra men inte får ihop sitt eget livspussel, har ork för sina egna barn eller en pension som går att leva på.

Att LOV skulle vara en fråga om individuell valfrihet är en villfarelse som bygger på att alla kan göra medvetna och informerade val och att ingen riskerar att välja fel. Att dränera det gemensamma på resurser till förmån för privata vinster bidrar till en ond spiral där högern pekar finger på brister i det gemensamma endast i syfte att öka privatisering och vinstjakt. När verksamheten kommit att präglas av jakt på marknadsandelar före verksamhetsutveckling, så är det vår bedömning att den fria etableringsrätten bör avskaffas, och med en stärkt röd majoritet i Umeå så gör vi det. Fritt lycksökande av välfärdsentreprenörer gagnar varken samhällsutvecklingen, kvalitén eller tryggheten för den enskilde.

 

Ulrika Edman, gruppledare (V)

Åsa Bäckström, tillträdande 2:e vice ordförande Äldrenämnden (V)

Rebecka Sellstedt, fackligt förtroendevald Kommunal/ledamot i Äldrenämnden för (V)

Andreas Sellstedt, fackligt förtroendevald Kommunal/ledamot i Individ- och familjenämnden för (V)

 

Foto: Från vänster: Rebecca Sellstedt, Åsa Bäckström, Ulrika Edman

 

 

 

 

 

 

”Inte bara alkohol som gör män våldsamma”

Skrivet av den . Postad i Debattartiklar. Inga kommentarer till ”Inte bara alkohol som gör män våldsamma”

Det är inte tillräckligt att göra upp med alkoholen för att stoppa våldet. Det krävs att vi alla tar avstånd från de destruktiva delarna av maskuliniteten och ”machokulturen” liksom från kvinnoförakt och kvinnohat, skriver V-politikern Gudrun Nordborg.

Debattartikel publicerad i Folkbladet 180921
https://www.folkbladet.nu/2244272/inte-bara-alkohol-som-gor-man-valdsamma

Representanter för IOGT–NTO hade nyligen en kort men kärnfull insändare med förslag på politiska åtgärder för att minska konsumtionen av alkohol och därmed också minska våldet i samhället.

I ingressen markerades alkoholen som den enskilt största faktorn bakom våldet. I texten pekas på samband mellan alkohol och våld, vid såväl ”våld i nära relationer som sexuellt våld och våld mot barn”.

Alkoholmissbruk och våld är två allvarliga samhällsproblem som får ännu svårare konsekvenser om de sammanfaller.

Texten hänvisar till en rapport (”Alkoholen och samhället 2017/2018: Alkohol och våld”). Den finns på nätet och är en lättläst översikt av internationell och svensk forskning.

Det är inte svårt att ställa upp på ambitionerna bakom insändaren – tvärtom. Men den ger också anledning till att markera mot att alkohol skulle vara huvudorsak till våldet.

Redan den åberopade rapporten är mer försiktig om detta. Inledningsvis sägs att alkohol är en starkt bidragande faktor till våld liksom att: ”Det finns många faktorer som bidrar till ett våldsamt beteende. Alkoholens avhämmande inverkan på hjärnan är en faktor och bidrar till en ökad risk för att ett aggressivt beteende övergår till en våldshandling.”

Vilka andra faktorer som påverkar våldet ger rapporten inte svar på. Den framhåller dock: ”Sammanlagt för alla typer av våld i Sverige är förövarna i nio fall av tio män. Offer för fysiskt våld är i de flesta fall män, medan de flesta offer för sexuellt våld är kvinnor.”

Annan forskning visar att destruktiva delar av maskuliniteten påverkar pojkar och män till att bli del i en kultur av våld och dominans. Medvetenheten om förekomsten av manligt våld begränsar och påverkar såväl kvinnors som mäns beteende. Våldet ökar mäns makt, särskilt över kvinnor och barn.

Ytterligare annan forskning visar att även män som är helnykterister ingår bland dem som använder våld mot ”sin kvinna” och sina barn.

Åtskilliga kvinnor har förmedlat att ”det var värst när han var nykter, då visste han ju verkligen vad han gjorde”.

Och män som efter behandling blivit kvitt sitt drogberoende kan ändå komma att fortsätta med sina övergrepp.

Det är alltså inte tillräckligt att göra upp med alkoholen för att stoppa våldet.

För det krävs att vi alla tar avstånd från de destruktiva delarna av maskuliniteten och ”machokulturen” liksom från kvinnoförakt och kvinnohat.

Metoo är en viktig markör för detta som måste omsättas i både politiska och vardagliga handlingar.

Gudrun Nordborg (V)

Kommunfullmäktigeledamot, ledamot i Jämställdhetsutskottet och Individ- och familjenämnden samt ersättare i Riksdagen.

Metoo – förändra med politiska beslut

Skrivet av den . Postad i Debattartiklar, Feminism, Kultur. Inga kommentarer till Metoo – förändra med politiska beslut

DEBATTARTIKEL PUBLICERAD I VK 2018-08-29

Metoo är i samklang med vad forskningen under decennier rapporterat om. Gensvaret på de många uppropen blev starkt. Men i sak avslöjades egentligen inget nytt eller förvånande. Nu krävs politiska beslut på en rad områden för att påverka och åstadkomma förändringar i den patriarkala struktur som så länge drabbat och förtryckt kvinnor. Det skriver Gudrun Nordborg, Umeå, som är riksdagskandidat för Vänsterpartiet.

(https://www.vk.se/2469732/metoo-forandra-med-politiska-beslut)

För många innebar Metoo att de fick kännedom om en serie oanade berättelser om sexuellt laddade handlingar som män utsatt kvinnor för. Gnistan kom från USA i protest mot att flera anklagelser mot en känd filmproducent för våldtäkt hade tystats ner.

Gensvaret blev starkt världen över. Metoo har också speglat kvinnors liv i Sverige.

Åtskilliga grupper har utifrån yrke eller social position publicerat upprop som krävt stopp för sexualiserade kränkningar, från den första #tystnadtagning, över den hittills största för en yrkesgrupp med fler än 10 000 läkare på #utantystnadsplikt, till upprop om en av många kanske mer förväntad utsatthet om mäns våld i hemmet på #bortabrahemmavärst och #underytan om våld i hederns namn.

Långt tidigare bidrog kvinnorörelsen på 1970-talet till att kvinnor började anförtro sig till varandra om våld och övergrepp som de upplevt. Det ledde i sin tur till att Kvinnojourer startades för att ge stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor samt för att skapa opinion mot männens övergrepp.

Frågorna trängde sakta in på den politiska dagordningen och i någon mån på universiteten. Det som är historiskt nytt med Metoo är att så många kvinnor så kraftfullt vågat säga ”jag också” offentligt och om så många olika former av könsrelaterat våld. Men ska vi vara förvånade?

Nej, egentligen inte. Metoo är i samklang med vad forskningen under decennier rapporterat om omfattningen av mäns våld mot kvinnor. Bådadera visar en patriarkal struktur utan frizoner för kvinnor.

År 2001 publicerades den första svenska omfångsundersökningen om mäns våld mot kvinnor i Sverige, Slagen dam. Den visade att nästan varannan kvinna, 46 procent hade upplevt våld av någon man efter fyllda 15 år. År 2014 offentliggjordes data från en andra stor omfångsundersökning, Våld och hälsa.

Samma andel, 46 procent av återigen 10 000 tillfrågade kvinnor, uppgav då att de någon gång hade utsatts för allvarligt fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. För kvinnor som utsatts som vuxna var förövaren oftast en aktuell eller tidigare partner.

Allvaret i mäns våld mot kvinnor visar sig också i det faktum att minst 13 kvinnor i Sverige dödas varje år av en man som hon har eller haft en nära relation till. Sprids antalet över året innebär det att mer än en kvinna dödas varje månad.

Det borde vara självklart att de många kvinnor och barn som utsatts för våld får skydd och upprättelse. Så är det ännu inte. Det borde också vara självklart att på allvar motarbeta våldet. Så är det heller inte. Det skulle kräva att vi alla vågar se den destruktiva kopplingen mellan maskulinitet och våld, en koppling som måste brytas.

Våld som ett alltför stort antal män använder för att skapa och upprätthålla makt över kvinnor. Våld som kan betecknas som könat också när det riktas mot andra män eftersom det näst intill alltid är män som utövar våldet.

Metoo är uppfordrande. Och genom politiska beslut har vi möjlighet att skapa förändringar.

Vi kan öka stödet till kvinno- och tjejjourer liksom till socialtjänstens insatser för offer respektive förövare. Vi kan kräva att fackföreningar och arbetsgivare tar ansvar för en arbetsmiljö utan sexism eller annan diskriminering. Vi kan kräva att förskolorna och alla andra delar av vårt utbildningssystem inför en könsmedveten och normkritisk pedagogik för att reducera våldet.

Ett annat angeläget krav är en sexualundervisning med feministiska perspektiv i linje med den nyligen införda samtyckeslagstiftningen.

Metoo måste också påverka oss till förändringar som ger trygga anställningar så att kvinnor kan fortsätta att bryta tystnaden när övergrepp skett och till förändringar som ökar kvinnors ekonomi så att de har råd att lämna en våldsam man.

Gudrun Nordborg

Det går att göra Sverige till världens mest jämlika land igen

Skrivet av den . Postad i Debattartiklar. Inga kommentarer till Det går att göra Sverige till världens mest jämlika land igen

Debattartikel publicerad 16 Jul 2018

För en tid sedan twittrade justitieminister Morgan Johansson om att om inte Sverige hade stramat åt migrationspolitiken och gjort det svårare för asylsökande att få uppehållstillstånd i vårt land, hade vi inte haft råd att införa gratis kollektivtrafik för skolungdomar under sommarlovet. För övrigt en jämlikhetsreform som Vänsterpartiet har förhandlat fram. Gruppen asylsökande ställdes mot gruppen skolungdomar.

Sverigedemokrater och moderater applåderade justitieministerns uttalande. För att inte tala om deras blåbruna anhängare på sociala medier: Systemkollaps säger Bill, kollaps av systemet säger Bull. Den socialdemokrati som en gång stolt förknippades med Olof Palme, har sällan känts så avlägsen och fjärran som i det ögonblicket.

Och så fortsätter det. Ena dagen är det asylsökande som är problemet, nästa är det människor med funktionsnedsättning eller som är sjukskrivna. Först har såväl socialdemokrater som borgerliga partier bedrivit en politik under decennier som ökat klyftorna och sen pekar de ut ”svaga” grupper som tärande.

Det rimliga vore i stället att ta ansvar för de beslut som man har fattat. Ett arbetarparti står inte och svajar i mitten av den politiska skalan. Ett relevant arbetarparti är ett vänsterparti som ser jämlikhet som garanten för ett inkluderande och rättvist samhälle för alla, inte bara några få.

Det är mycket som går bra för Sverige, det finns massor av pengar och resurser, men det kommer inte alla till del. Tvärtom. Ojämlikheten har skenat och i Sverige har det skenat mest av alla jämförbara länder. Det startade inte med antalet asylsökande år 2015, utan med en lång rad politiska beslut under de senaste tre decennierna. Beslut som steg för steg gjort att ojämlikheten har ökat.

Vårt skattesystem förändrades i grunden och blev mindre progressivt och omfördelande. Samtidigt som kapitalinkomsterna centrerades till en liten elit. Dessa resultat lever vi med i dag: Sverige har numer det minst omfördelande skattesystemet från hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer. Vi är dessutom det land bland OECD-länderna som tar ut näst minst skatt på arv, gåvor, förmögenhet och dyra fastigheter.

Toppskicket har klarat sig alldeles utmärkt på bekostnad av den stora majoriteten av befolkningen i Sverige. Det vill vi ändra på. Vi vill se en ny skattereform. Den reformen ska omfördela och bidra till att göra Sverige till världens mest jämlika land igen.

Dess utgångspunkter vill vi ska se ut så här:

– Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna.

– Ökad ekonomisk jämlikhet – omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik.

– Lika skatt för lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk.

– Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag.

– ”Förorenaren betalar” ska gälla som grundprincip.

– Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.

– Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning.

Det finns ingenting som gör att rikedomen automatiskt sipprar ned till vanligt folk. Det måste man ha politik för. Man måste ha verktygen för det. Och man måste ha viljan. Det har Sveriges enda vänsterparti, Vänsterpartiet.

 

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V)

Gudrun Nordborg, riksdagskandidat (V)