När frånvaron av en jobbskapande politik leder till att arbetslösa ungdomar måste hoppas på att få del av privat välgörenhet för ett jobb, tycker jag att det visar på ett politiskt misslyckande. Vi måste också stanna upp och fundera på om stora publika donationer riskerar principen om att alla medborgare och företag ska behandlas lika av kommunen. VF:s ledare (9/1) tar upp Balticgruppens donation, jag tycker att man tar väl lätt på saken.

Anledningen till jubelropen som hördes från olika håll inför Olssons miljoner är det faktum att politiken har misslyckats med åtgärder som kan säkra arbete åt flertalet unga. Det visar också det faktum att kvaliteten behöver förstärkas inom skola., vård och omsorg, de områden där ungdomsjobben nu kommer. Nu välkomnas den rika mannens välgörenhet för att nödvändiga satsningar kommer till skott, det kan jag inte invända mot.

Dessa satsningar borde inte vara beroende av rika mäns välgörenhet, som det uppenbart blir idag, de borde våra folkvalda ha prioriterat och säkrat! Runt om i världen finns det gott om system där välgörenhetsinslagen är avgörande för en fungerande välfärd och alla de är underlägsna det välfärdssystem som vi har haft i Sverige och som nu genom otillräckliga politiska resultat ruckas på.

Olsson väljer att betala tillbaka till det närsamhälle, både dess medborgarne och offentliga institutioner, som han har tjänat sina pengar på. Hans donationer visar tydligt att det finns gott om utrymme att ta ut högre skatter från de allra rikaste. Skatter som förtroendevalda demokratiskt fördelar ut och prioriterar. Välgörenhet gör det inte, där prioriterar givaren, och det riskerar ge denne en särställning i det vi tycker ska vara ett demokratiskt samhälle.

Det är nog problematiskt när samhället förlitar sig på anonym välgörenhet men när det tom handlar om givare som ger i stor offentlighet är risken uppenbar att strålglansen ger särskilda privilegier åt donatorn.

VF:s Bodén viftar bort mina farhågor om kommunens förhållningssätt gentemot den som har råd att göra mer gott än andra. Han talar om att relationerna mellan företag och politik redan finns och är nödvändiga. Sant. Men relationer där politiken blir beroende av enskilda företagarnas välvilja och offentliga donationer för att klara av det som är samhällets ansvar är inte oproblematisk.

Ska det bli börja vänja oss vid ett system som också har inslag av ”en donerad krona – en röst”? Det är nåt jag i alla fall inte tycker är önskvärt. Ett välfungerande skattefinansierat välfärdssystem och demokratiska institutioners oberoende är förutsättning för att bevara och fördjupa världens bästa tanke:

En medborgare en röst -och inget annat!

Tamara Špirić, gruppledare Vänsterpartiet Umeå

Uppdaterades: 19 jan 2010