Vem tar hand om nannyns barn?

Jonas Sjöstedt, tidigare Eu-parlamentariker för Vänsterpartiet, ger oss en tankeställare om barnomsorgen (läs mer).

"När jag flyttade till New York var det en sak jag först inte förstod. I parker och på gatorna mötte jag unga afroamerikanska eller latinska kvinnor som drog runt barnvagnar med barn som inte alls liknade dem. Efter någon dag förstod jag at de var nannys, de har som arbete att ta hand om andras barn.

Nannyn är ofta svart medan barnet och deras föräldrar för det mesta är vita. I USA är klass och ras ofta samma sak.

När föräldrarna går tillbaka till sina arbeten får nannyn ta över skötseln av barnet under långa arbetsdagar. I USA handlar det ofta om barn som bara är några månader gamla. Det är vanligt att pappan bara får ett par dagar ledigt efter barnets födsel medan många mammor återgår till sitt arbete efter tre månader. Den som inte har råd med en nanny får lita på mormor, farmor, grannar, pussla med arbetstiderna eller bli hemmafru. Jag kunde inte låta bli att fundera på dem som tog hand om Nannyns barn medan hon arbetade.

Den svenska poltiken för att stödja föräldrar är av yppersta världsklass. När amerikaner får höra om vår föräldraförsäkring och våra dagisavgifter möts man med en blandning av misstro och avund. I USA kan en dagisplats, om man får en, ofta kosta betydligt mer än 10 000 kronor i månaden.

För många många amerikaner framstår det skandinaviska systemet som en overklig dröm för föräldrar och barn. Som en del av de föräldraledigas globala toppklass passade jag och min fru på att ta med våra små tvillingar och föräldrapengen på en liten tur till Västindien. Istället för regn och kyla i New York fick vi några dagar i värmen och solen.

På de öar vi besökte möttes vi som småbarnsföräldrar av en översvallande vänlighet. En dag skulle vi ta ett litet plan från St Lucia till Dominica. Efter att ha checkat in på Castries minimala flygplats gick vi över gatan och väntade på vårt plan på den fina sandstranden. Vi satte oss och barnen i skuggan och såg ut över vågorna och sanden.

Av en vänlig kvinna köpte vi ett par smörgåsar och en flaska vatten för någon tia. Hon frågade vart vi kom ifrån. Det visade sig att även hon hade bott i Brooklyn. I ett och ett halvt år hade hon bott i den västindiska stadsdelen vid Utica Avenue och Estern Parkway som jag hade vandrat igenom någon gång. Hon hade jobbat som nanny åt ett par på Long Island. Hon hade, som så många andra, saknat arbetstillstånd och visum. Hemma hos mormor på St Lucia hade hon kvar sin som som bara var drygt ett år gammal.

Hon berättade att hon hade tjänat mycket bättre i USA än hemma. Men efter mer än ett år hade hon inte orkat vara kvar. Det blev för många sömnlösa nätter när hon låg och tänkte på sin son. Så fick jag då ett av svaren på dem som tar hand om Nannyns barn."

Jonas Sjöstedt

 

You may also like...

Kommentera

%d bloggare gillar detta: