Partistyrelsen beslutade 081018 att inom ramen för det antagna kongressuttalandet fortsätta arbetet för att byta regering och byta politik (läs mer)

Det utspel om långsiktigt samarbete mellan enbart s och mp som Mona Salin och Maria Wetterstrand/Peter Eriksson presenterat är ett allvarligt missgrepp och äventyrar möjligheten att ersätta högerregeringen med en rödgrön regering vid valet 2010.

Vår uppfattning är att den nya majoriteten måste bryta den nuvarande högerkursen i svensk politik och skapa förutsättningar för en politik för arbete och välfärd och som på allvar tar itu med klimatförändringarna.

 För att det ska bli möjligt behövs vänsterpartiet, som är det parti som har den tydligaste politiken för stärkta fackliga rättigheter, ökad social- och ekonomisk rättvisa och långsiktigt hållbar utveckling.

Vi vill samarbeta inom en samlad opposition och ställer inga ultimativa krav. Samtliga politiska frågor behöver vara öppna för diskussion, också hur en ansvarsfull ekonomisk politik som ger utrymme för välfärdsreformer kan skapas.

Vår dörr står alltid öppen för samverkan med de politiska krafter som vill byta ut den borgerliga regeringen, bryta högerpolitiken och i grunden förändra svensk politik.

Man behöver inte som jag vara allmänt kritisk mot vår nuvarande alliansregering för att vara mycket oroad över det förslag till nya strandskyddsregler som om det vill sig illa kommer att börja gälla från 1 juli nästa år (läs mer)

Om du politiskt hör hemma till höger eller till vänster har i denna fråga faktiskt ingen betydelse. Det räcker att du är en av de två miljoner svenskar som sportfiskar.

Som flugfiskare och därmed också energisk brukare av vår världsberömda allemansrätt finns det alltså all anledning att känna stor oro. Organisationen Sportfiskarna riktar idag hård kritik mot det förslag till de nya strandskyddsbestämmelserna som regeringen lägger fram i november.
Det gör även Svenskt friluftsliv, Svenska turistföreningen och Naturskyddsföreningen. Dessa organisationer ställer sig mycket kritiska till att kommunerna nu kommer att få ökad makt över strandskyddet.
Det låter ju fint när man säger att det är bättre när man lokalt får bestämma över sin närmiljö, men erfarenheter från både Sverige och de andra nordiska länderna visar att kommunpolitiker inte förmår stå emot lockelsen att tillåta byggande av bostäder i de mest attraktiva strandområdena.
Efter mycket dyrköpta erfarenheter går man Norge åt motsatt håll och för över ansvarstagandet runt strandskyddet till central nivå efter en period med regler liknande de man nu ska införa i Sverige.

Riksdagsman Åke Sandström, c skriver (i VK 13/10) att tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna har länge varit fyrkantig och inte tagit hänsyn till lokala förutsättningar.
Det ligger något i vad Sandström säger, men problemet med det liggande förslaget är att man spolar bort barnet med badvattnet. Länsstyrelsens roll reduceras till i stort sett rådgivning och därmed blir det i praktiken fritt fram byggande i attraktiva strandnära områden.
Man kan inte säga att allemansrätten som lag är hotad, men i praktiken inskränks den eftersom lämplig strandnära mark för exploatering, det gäller både fritidshus och åretruntboende, så gott som alltid sammanfaller med miljöer mest attraktiva och lämpade för oss människor som älskar att vara ute i naturen.

Örjan Mikaelsson
flugfiskare och vänsterpartist, Umeå

Miljöförbundet jordens vänner, Nätverket mot uranbrytning och Studiefrämjandet anordnar en träff med Jan Lindholm från nätverket Nej till Uranbrytning söndag den 19 oktober (läs mer)

Inbjudan till träff med Jan Lindholm från Nätverket Nej till Uranbrytning

Träff med föredrag, samtal, film.

Kom och träffa diskutera och lyssna på folkbildaren och miljökämpen Jan Linholm, en av dom drivande i Nätverket mot Uranbrytning.

Vi bjuder på fika.

Söndag den19 okt
Tid: 10.00
Plats: Studiefrämjandets lokal i centrala Umeå.

Arr. Miljöförbundet Jordens Vänner Umeå
Studiefrämjandet
Nätverket mot Uranbrytning.

Mer om uranbrytning finns på Nätverket mot uranbrytning hemsida:
www.nejtilluranbrytning.nu/

Ett uppror finns också på:
www.namninsamling.com/uranAC

Politiken har abdikerat och överlåtit ansvaret till en nyliberal marknadsfundamentalism utan fördelningspolitik. Höjd ersättning till arbetslösa och sjuka och en stark allmännytta är också smörjmedel i ekonomin, skriver vänsterledaren Lars Ohly (läs mer)

Det är inte giriga direktörer eller generösa bonussystem som orsakat finanskrisen. Det är inte heller för låga räntenivåer.

I stället handlar det om grundläggande fel i det ekonomiska systemet som förvärrats av marknadsfundamentalism och nyliberal ekonomisk politik.

Marknadens jakt på kortsiktig vinstmaximering har lett till att långsiktiga och hållbara investeringar fått stå tillbaka. Att skylla finanskrisen enbart på girighet, som Anders Borg verkar göra, är ytligt och okunnigt. Girigheten hos de styrande är bara en logisk följd av kortsiktigheten i systemet.

Till politikens skuld hör att den abdikerat till förmån för marknaden. Alltför många politiker och ekonomer har trott på marknadens självreglerande förmåga. Denna närmast religiösa föreställning har väglett i princip alla centralbanker. Inom det EU som nu omhuldas av allt fler partier är denna marknadsfundamentalism till och med upphöjd till lag.

Ett exempel på politikens abdikation är att penningpolitik numera inte bestäms av folkvalda utan är underställd en sorts ”expertvälde” som inte har några demokratiska drag.

Penningpolitiken skall skötas av en riksbank som uttryckligen inte får ta någon hänsyn till folkvaldas åsikter eller demokratiskt fattade beslut. Att inte kunna utkräva politiskt ansvar över penningpolitiken är oförenligt med grundläggande demokratiska principer.

Det pensionssystem som högern och socialdemokraterna sjösatt i Sverige – och som nu accepteras av miljöpartiet – bygger på samma marknadsfundamentalism. Vi har blivit beroende av finansmarknadens aktörer för att värdet på vår intjänade lön i form av pension ska få oss att överleva ålderdomen.

Kombinerar man denna marknadsliberalism med en orättvis fördelningspolitik förvärras situationen än mer.

Med stora skattesänkningar för högavlönade har högerregeringen sett till att en större andel av kapitalet i samhället gått till spekulation istället för till samhällsnyttiga investeringar. Samtidigt försämrar regeringen för dem som har minst vilket minskar efterfrågan på varor och tjänster i samhället.

En stor och robust välfärdsektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Att den dessutom har som huvuduppgift att garantera människor trygghet och en skälig levnadsnivå i svåra situationer utgör en stabiliserande faktor vid ekonomisk nedgång och kriser.

För att minska krisernas omfattning är det därför bra politik att höja ersättningen till arbetslösa och sjuka.

Under en lång följd av år har antalet hyresrätter minskat i förhållande till antalet villor och bostadsrätter. Samtidigt har hyressättningen marknadsanpassats och hyrorna höjts. Detta har lett till att fler tvingats skuldsätta sig för att kunna bo samtidigt som allt fler saknat möjlighet att alls efterfråga en bostad.

Därmed har också rörligheten i samhället minskat, något som är extra allvarligt i en lågkonjunktur när människor ibland måste kunna flytta för att få jobb.

En stark allmännytta med många hyresrätter till låga hyror är ett smörjmedel i ekonomin som stabiliserar och minskar krisernas omfattning.

Det behövs också utbildningssystem som står öppna för fler och goda möjligheter till utbildning och fortbildning vid arbetslöshet. Istället ser vi en högerpolitik som rustar ner och stänger utbildningsvägar för människor.

Regeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip. De borgerliga partierna och miljöpartiet vill sälja så mycket de kan av våra gemensamma tillgångar. Även socialdemokraterna har haft sådana utförsäljningar på agendan.

När staten minskar sitt ägande ökar spekulationsekonomins omfattning. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste därför omedelbart avbrytas.

Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.

Vi behöver nu stimulera efterfrågan i ekonomin genom att satsa på dem som avstått från att gå till tandläkaren eller frisören för att de inte haft råd. Det är den ensamstående, deltidsarbetande mamman som måste få möjlighet att köpa en ny vinterjacka och nya skor till ungarna, inte de redan rika som vill ha mer pengar till spekulation.

Rättvisa är produktivt och kan rädda oss ur den annalkande låg­konjunkturen.

Lars Ohly
partiledare (v)