Skip to main content

Behovet av välgörenhet visar på politikens misslyckande

När frånvaron av en jobbskapande politik leder till att arbetslösa ungdomar måste hoppas på att få del av privat välgörenhet för ett jobb, tycker jag att det visar på ett politiskt misslyckande. Vi måste också stanna upp och fundera på om stora publika donationer riskerar principen om att alla medborgare och företag ska behandlas lika av kommunen. VF:s ledare (9/1) tar upp Balticgruppens donation, jag tycker att man tar väl lätt på saken.

Anledningen till jubelropen som hördes från olika håll inför Olssons miljoner är det faktum att politiken har misslyckats med åtgärder som kan säkra arbete åt flertalet unga. Det visar också det faktum att kvaliteten behöver förstärkas inom skola., vård och omsorg, de områden där ungdomsjobben nu kommer. Nu välkomnas den rika mannens välgörenhet för att nödvändiga satsningar kommer till skott, det kan jag inte invända mot.

Fortsätt läsa

Ett kulturhus med bibliotek i centrum

Anders E Björkman resonerade i en artikel på VK:s kultursida (8/1) om det bästa läget i staden för ett nytt kulturhus och stadsbibliotek. Jag tror faktiskt att han med sitt förslag gör sig till tolk för den allmänna meningen bland oss umebor. Det är förmodligen alldeles riktigt att det nuvarande biblioteket inte räcker till för dagens krav, även om det känns som att de som driver de kommersiella intressena i ivern att komma över bibliotekshuset är misstänkt överdrivet måna om ett optimerat utrymme för kulturen.

Fortsätt läsa

Vänster ger Norrbotniabana

Ola Nordebo gör i lördagens ledare en genomgång av skälen till varför planerna på byggandet av Norrbotniabanan ger intrycket att gå på tomgång. Nordebo och jag är ense om att Norrbotniabanan inte handlar om regionalpolitik i första hand utan har ett samhällsekonomiskt värde av stora mått och skulle vara en nyttighet av stort värde för hela Sverige. Nordebo pekar på att trögheten har sin grund i tveksamheter från Banverket och att Umeåregionen idag har större intresse av en Kvarkenbro. Men framförallt menar han att Norrbotniabanans öde hänger på om hela Norrland förmår att samla sig och stå enat bakom järnvägsprojektet. Hans förklaringar till varför projektet hakat upp sig är i många stycken så pass initierade och trovärdiga att man lätt kan få intrycket att de är heltäckande.

Fortsätt läsa