Skip to main content

Skillnad på barn och barn i Umeå

DEBATT Publicerad i VK 15-11-27
https://www.vk.se/1582465/skillnad-pa-barn-och-barn-i-umea

Sveriges kommuner erbjuder i dag ensamkommande och nyanlända barn skolgång. 2013 kom den lag som slår fast att papperslösa barn och ungdomar har rätt att gå i skolan. Men i Umeå finns det barn till särskilt utsatta EU- medborgare som vistas i Umeå kommun, som inte får sina basala behov av skolgång tillfredsställd. Det skriver Elisabeth Zachrisson, ledamot (V) av gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Umeå och Ulrika Edman, gruppledare för Vänsterpartiet i Umeå. 

I dag är 30 miljoner barn på flykt i världen. Dessa barn har inte valt ett liv i otrygghet, fattigdom och ovisshet om framtiden.

Barnen är beroende av de val föräldrar eller anhöriga gör. Föräldrar som står inför oerhört svåra beslut att fatta. Att lämna sitt land på grund av krig, fattigdom, misär och/eller diskriminering, är inget en förälder väljer att göra om man kan ta hand om sin familj och tillfredsställa de mest basala behoven som mat, husrum, skolgång och tryggheten att få vara barn.

Att skicka ett barn ensam till ett främmande land för att kunna ge barnet en bättre framtid, är heller inget en förälder eller anhörig gör om inte livssituationen är desperat.

Barnkonventionen slår fast alla barns rätt till skolgång och eftersom Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter, har man åtagit sig en folkrättslig förpliktelse att följa dess krav. Sverige var ett av de första länderna att ratificera barnkonventionen och nu pågår en efterlängtad utredning tillsatt av regeringen för att göra barnkonventionen till lag.

Sveriges kommuner erbjuder i dag ensamkommande och nyanlända barn skolgång, helst inom en månad om det är möjligt. I juli 2013 kom äntligen den lag som slår fast att papperslösa barn och ungdomar har rätt att gå i skolan. Samtidigt finns det barn till särskilt utsatta EU- medborgare som vistas i Umeå kommun, som inte får sina basala behov av skolgång tillfredsställd.

Hur kan vi blunda för det faktum att vi i dag gör skillnad på barn och barn? Barnkonventionen är tydlig och slår fast alla barns rätt till skola och utbildning och fördömer särbehandling och diskriminering.

Enligt barnkonventionen är barn individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Kopplar vi detta resonemang till de fyra grundläggande och vägledande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn, kan vi fundera över om dessa principer även gäller för barn till utsatta EU- medborgare.

– Alla barn har samma rättigheter och lika värde
– Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn
– Alla barn har rätt till liv och utveckling
– Alla barn har rätt att få uttrycka sin mening och att få den respekterad

Svaret på om dessa vägledande principer även gäller barnen till de utsatta EU- medborgare som vistas i Umeå är nej.

Detta är anmärkningsvärt eftersom Umeå kommun 2005 antagit Riktlinjer för barnkonsekvensanalys, för samtliga nämnder och förvaltningar.

I inledningen står att Umeå kommun har genom barnkonventionen ansvar för att se till att alla barn och unga får sina rättigheter tillgodosedda och att ett barn och ungdomsperspektiv ska lyftas i alla verksamheter.

När beslut om skolgång togs i för- och grundskolenämnden den 26 mars var det endast Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som yrkade för att barnen, med utgångspunkt i FN:s barnkonvention, ska erbjudas möjlighet till skolgång. Nu är en motion i frågan uppe på nämndens bord och i beslutsunderlaget nämns inte ens barnkonventionen.

Betyder detta att barnkonventionen inte längre ska ses som ett rättesnöre i Umeå kommun?

Med sin långa erfarenhet och en väl uppbyggd verksamhet för att ta emot barn som vistas i staden, till exempel gästforskares barn, kan Umeå kommun bli en förebild för andra kommuner. Genom praktisk handling visar vi att vi lever upp till barnkonventionen.

Vi kan göra stor skillnad för dessa barn eftersom den enda evidensbaserade metoden för att motverka fattigdom på kort och lång sikt är skolgång. Enligt FN ger utbildning en människa större möjlighet att få ett betalt arbete och för att kunna försörja sig själv, vilket i sig bidrar till att halvera fattigdom och hunger i världen.

Som politiker måste vi hela tiden ha barnens bästa som ledstjärna när vi fattar beslut. Erbjud alla barn skolgång!

Elisabeth Zachrisson
Ulrika Edman

Ulrika o Elisabeth

 

Välfärdssatsningar i Vänsterpartiets skuggbudget för 2016

För första gången på flera år lägger Vänsterpartiet Umeå ett eget förslag till budget för 2016. Vi visar på färdriktningen, hur vi långsiktigt ser på politiska vägval samt vilka prioriteringar Vänsterpartiet skulle göra om vi styrde. Den barnvänliga staden samt omfördelning mellan män och kvinnor är de två vägledande principerna för Vänsterpartiets skuggbudget nästa år 2016:

  •  De tre grundläggande välfärdsnämnderna För och grundskolenämnden, Individ- och familjenämnden samt Äldrenämnden finansieras fullt ut samt uppräknad index som täcker de verkliga löneökningarna. Dessa tre nämnder undandras de smygbesparingar som kommer ske med Socialdemokraternas förslag och de kraftiga neddragningar som Alliansens budgetförslag innebär. Vänsterpartiet ser skola och förskola som prioriterade framför alla andra prioriteringar. Tidiga satsningar i grundskolan ger högre kvalitet och resultat i skolan. Framförallt inom skolan har vi de senaste åren satsat på lärarlönerna som i S-budgeten inte finansieras fullt ut.
  • Ett reformpaket till Individ- och familjenämnden där det ingår en redan förordnad lönesatsning för socialsekreterare inom Barn & Unga – den enhet där medarbetarna har de tuffaste avvägningarna angående barn som riskerar att fara illa eller redan är i behov av omfattande samhällsskydd. Vi öronmärker 5 miljoner till en nödvändig rockad inom barnavården som innebär att kunna arbeta mer på hemmaplan och därmed undvika dyra placeringar i vinstdrivande behandlingshem. En lyckad social investering har varit projektet Hälsa Lärande Trygghet – ett verksamhetsöverskridande projekt mellan primärvården, skolan och socialtjänsten för att arbeta med barn och unga i ett tidigt skede – som nu permanentats.  V finansierar de fem fasta tjänsterna som behövs för utbyggnad i alla stadsdelar.
  • (V) vidhåller förra mandatperiodens satsningar på äldreomsorgen. Genom full täckning för löner och behov samt en specifik riktad satsning på 6 timmars arbetsdag som ett ettårigt försök på ett äldreboende så ska resultatet vara lägre sjukskrivningstal, mer livskvalité och på sikt bättre hälsa och mer tid med barnen.  Det är en tydlig feministisk arbetsmiljösatsning med goda erfarenheter från vänsterstyrda Göteborg som precis i dagarna förlängt den satsningen, med nöjdare personal, nöjdare äldre och färre sjukskrivningar som resultat.

Var tar vi pengarna? Efter år av överskott och minskat elevunderlag sänks budgetramen för Gymnasienämnden. Budgetramen för Kommunstyrelsen samt Tekniska nämnden sänks. Med andra ord är det vägar, kommunadministration och icke utvärderade näringslivsprojekt som bortprioriteras före barnen och kvinnodominerande välfärdsyrken.

För oss i Vänsterpartiet är en välfärd att lita på helt avgörande. Nyckeln är att bygga den barnvänliga staden, vilket är en investering för framtiden och Umeås främsta konkurrensfördel för ett starkare näringsliv. Vi gick till val på att barn, unga och äldre skulle stå i fokus, vilket detta budgetförslag levererar. Här knyts våra grundideal ihop; att utjämna skillnaderna mellan könen, att minska skillnaden mellan fattig och rik, och ett tydligt barnperspektiv för trygghet, feminism, social och ekologisk hållbarhet.

Vänsterpartiets ledamöter i Umeås Kommunstyrelse

Ulrika Edman, gruppledare (V) Mattias Sehlstedt (V) Åsa Bäckström (V)

Vänsterpartiets budgetförslag för Umeå kommun 2016 hittar du här:

Budgetförslag Vänsterpartiet juni 2015

Omröstningen i kommunfullmäktige om budget för 2016 sker måndagen den 15 juni.

artikel 150604Klicka på bilden för större bild.

En annan värld är möjlig

DEBATT

För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.
Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Daniel Nyström
Daniel Nyström, sammankallande för Vänsterpartiet Umeås HBTQ-grupp

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

—————————
Publicerad i länstidningen Norrländska socialdemokraten inför Tornedalen Pride.

Bygg Norrbotniabanan!

Häromdagen kom en rapport från Kungliga Tekniska Högskolan som visar att svensk industri förlorar 1,5 miljarder kronor om året på grund av dåliga järnvägstransporter. Orsaken är som vi redan vet Alliansregeringens dåliga underhåll av järnvägsnätet och för Norrlands del naturligtvis också den kapacitetsbrist till följd av ständiga nej till bygggande av Norrbotniabanan.
Enbart SSAB med bas i norra Sverige förlorar 120 miljoner kronor varje år på bristande underhåll men även på bristande politiskt engagemang säger produktionschef Per Bondemark.
På EU-nivå har man förstått det den moderatstyrda Alliansen vägrar inse. I november förra året kom det glädjande beskedet att EU beslutat att Norrbotniabanan ska ingå som en del i det europeiska strategiska stomnätet, Core Network, som ska vara klart 2030. Det innebär att EU går in med 30 % av kostnaden eller drygt sju miljarder kronor. Men säg den glädje som varar… I februari blev det återigen blankt nej från den borgerliga Alliansregeringen på begäran från Norbotniabanan AB om finansiering av de första tio kilometrarna till Dåva kraftstation. Och att inte förglömma: ett lika blankt nej till de sju miljarder jobbskapande kronorna från EU.

Den Nationella Transportplanen som sträcker sig mellan åren 2014-2025 visar på ett nästan övertydligt sätt regeringens bristande engagemang för Norrland.De fyra nordligaste länen med en sammanlagd yta som täcker drygt halva Sverige får dela på 6,9 miljarder av den samlade investeringen på 129 miljarder kronor. Det blir knappa 5%.

Vänsterpartiet var drivande bakom de röd-grönas löfte inför valet 2010 att 10 miljarder kronor skulle avsättas för att snabbt komma igång med bygget av Norrbotniabanan. Det löftet står självklart kvar!

Örjan Mikaelsson
Vänsterpartiet

Den här artikeln publicerades av VK 28 mars 2014. Läs den här