För första gången på flera år lägger Vänsterpartiet Umeå ett eget förslag till budget för 2016. Vi visar på färdriktningen, hur vi långsiktigt ser på politiska vägval samt vilka prioriteringar Vänsterpartiet skulle göra om vi styrde. Den barnvänliga staden samt omfördelning mellan män och kvinnor är de två vägledande principerna för Vänsterpartiets skuggbudget nästa år 2016:

•  De tre grundläggande välfärdsnämnderna För och grundskolenämnden, Individ- och familjenämnden samt Äldrenämnden finansieras fullt ut samt uppräknad index som täcker de verkliga löneökningarna. Dessa tre nämnder undandras de smygbesparingar som kommer ske med Socialdemokraternas förslag och de kraftiga neddragningar som Alliansens budgetförslag innebär. Vänsterpartiet ser skola och förskola som prioriterade framför alla andra prioriteringar. Tidiga satsningar i grundskolan ger högre kvalitet och resultat i skolan. Framförallt inom skolan har vi de senaste åren satsat på lärarlönerna som i S-budgeten inte finansieras fullt ut.
• Ett reformpaket till Individ- och familjenämnden där det ingår en redan förordnad lönesatsning för socialsekreterare inom Barn & Unga – den enhet där medarbetarna har de tuffaste avvägningarna angående barn som riskerar att fara illa eller redan är i behov av omfattande samhällsskydd. Vi öronmärker 5 miljoner till en nödvändig rockad inom barnavården som innebär att kunna arbeta mer på hemmaplan och därmed undvika dyra placeringar i vinstdrivande behandlingshem. En lyckad social investering har varit projektet Hälsa Lärande Trygghet – ett verksamhetsöverskridande projekt mellan primärvården, skolan och socialtjänsten för att arbeta med barn och unga i ett tidigt skede – som nu permanentats.  V finansierar de fem fasta tjänsterna som behövs för utbyggnad i alla stadsdelar.
• (V) vidhåller förra mandatperiodens satsningar på äldreomsorgen. Genom full täckning för löner och behov samt en specifik riktad satsning på 6 timmars arbetsdag som ett ettårigt försök på ett äldreboende så ska resultatet vara lägre sjukskrivningstal, mer livskvalité och på sikt bättre hälsa och mer tid med barnen.  Det är en tydlig feministisk arbetsmiljösatsning med goda erfarenheter från vänsterstyrda Göteborg som precis i dagarna förlängt den satsningen, med nöjdare personal, nöjdare äldre och färre sjukskrivningar som resultat.

Var tar vi pengarna? Efter år av överskott och minskat elevunderlag sänks budgetramen för Gymnasienämnden. Budgetramen för Kommunstyrelsen samt Tekniska nämnden sänks. Med andra ord är det vägar, kommunadministration och icke utvärderade näringslivsprojekt som bortprioriteras före barnen och kvinnodominerande välfärdsyrken.

För oss i Vänsterpartiet är en välfärd att lita på helt avgörande. Nyckeln är att bygga den barnvänliga staden, vilket är en investering för framtiden och Umeås främsta konkurrensfördel för ett starkare näringsliv. Vi gick till val på att barn, unga och äldre skulle stå i fokus, vilket detta budgetförslag levererar. Här knyts våra grundideal ihop; att utjämna skillnaderna mellan könen, att minska skillnaden mellan fattig och rik, och ett tydligt barnperspektiv för trygghet, feminism, social och ekologisk hållbarhet.

Vänsterpartiets ledamöter i Umeås Kommunstyrelse

Ulrika Edman, gruppledare (V) Mattias Sehlstedt (V) Åsa Bäckström (V)

Vänsterpartiets budgetförslag för Umeå kommun 2016 hittar du här:

Budgetförslag Vänsterpartiet juni 2015

Omröstningen i kommunfullmäktige om budget för 2016 sker måndagen den 15 juni.

Klicka på bilden för större bild.

DEBATT

För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.
Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

—————————
► Publicerad i länstidningen Norrländska socialdemokraten inför Tornedalen Pride.