Skip to main content

Lyckad invigning av den nya äventyrslekparken på Ersboda

För några år sedan drev Vänsterpartiet Umeå en kampanj där vi frågade folk på Ersboda vad de tyckte saknades för att Ersboda skulle bli en bättre stadsdel. Många Ersbodabor efterlyste då samlingspunkter för barn där folk kunde lära känna varandra. En av dem var Mikael ”Big Papa” Bergström, som skjutsade runt V:s kommunpolitiker Tamara Spiric och Lasse Jacobson i sin bil och visade ”titta här, skulle det inte passa bra med en äventyrslekpark för de lite större barnen i den här skogen”. Det tyckte vi i V var en kanonbra idé, så vi la en motion om det i kommunfullmäktige. 3 år senare står parken färdig, och Ersbodabarnen själva har fått vara med och rita och tycka till om hur den skulle se ut. Så självklart är de nu väldigt nöjda med resultatet! Det märktes vid invigningen av parken i går, då lekparken fylldes av barn i alla åldrar som strömmade till och ville prova klätterställningarna, rutschkanorna och allt det spännande som parken har att erbjuda.  Se TV4:s inslag om invigningen här:

https://www.tv4play.se/program/nyheterna-ume%C3%A5?video_id=2463025

Vänsterpartiet i Umeå jobbar hårt politiskt för att göra verklighet av det som är viktigt för vanligt folk ute i stadsdelarna. Det är inte lätt alla gånger, men sådana här gånger, när man kan förverkliga någonting konkret som man vet att barnen har glädje av, då är det värt allt jobb flera gånger om!

tamara invigning

lekparken med kjentfolk

lekpark Ersboda

Rösta JA i folkomröstningen för vård på lika villkor!

Den 8 september 2013 hålls folkomröstningen i Västerbotten om de hårt kritiserade neddragningarna på vården i inlandet. Om du röstar Ja betyder det att du röstar för att Dorotea sjukstuga ska få tillbaka sina vårdplatser och att Åsele får tillbaka sin ambulans. Det vore en viktig seger för oss som vill se en bra akutvård i inlandet. Men striden om sjukvården i inlandet är förstås mycket större än så.

Servicen på Sveriges landsbygd har utarmats under lång tid och just nu går det fort. Affärer läggs ner, polisen lyser med sin frånvaro, det är svårt att tanka bilen när macken inte längre är kvar. Samhällsfunktion efter samhällsfunktion försvinner, men det behöver inte vara så. Det är möjligt att genomföra satsningar på småföretag och på gröna näringar som skulle ge arbetstillfällen även på landsbygden.

Det är möjligt att garantera likvärdig samhällsservice över hela landet. De rikedomar som våra skogar, vattenkraft och gruvor skapar skulle kunna återföras och användas för att utveckla Västerbotten. Men det kräver en politik som styr och omfördelar, som gör det som en avreglerad marknad inte klarar av. Den ogenomtänkta privatiseringspolitik som regeringen står för drar resurser till större städer kan röstas bort.

I Västerbotten kommer vi den 8 september att folkomrösta om vården. Att rösta Ja den 8e är att säga att det är nog med neddragningar av samhällsservice i inlandet. Vi vill ha lika möjligheter att bo i olika delar av vårt land. På så vis har folkomröstningens utgång i länet nationell betydelse.

Ett Ja i Västerbotten kommer att stärka andra som arbetar för möjligheter att bo och leva i hela landet. Doroteauppropet har gjort ett viktigt arbete med att samla in namn och väcka debatt. Det är gott exempel på att vi inte accepterar en långsam utarmning av vår landsända. Det kan bli ett exempel som inspirerar fler liknande rörelser runt om i Sverige.

Vänsterpartiet vill utveckla vården i länet, inte avveckla den. Vi lämnade samarbetet med S och Mp i landstinget hösten 2011 när vi inte kunde stoppa besparingarna på inlandssjukvården. Sedan dess har vi konsekvent arbetat för att besluten kring inlandssjukvården ska ändras och för att sjukvården i vårt län ska få mer resurser. En Ja-röst den 8e är också att sätt att visa landstingsledningen i länet, bestående av S och MP, att de måste bli bättre på att lyssna på länets invånare. Det vore en nyttig påminnelse om att politiken är till för medborgarna, inte tvärtom.

I Västerbotten ska man kunna känna sig trygg med att man får den vård man behöver i länets alla kommuner. För många enskilda som vill bo kvar eller satsa på ett nytt företag så är tillgången till vård viktig. För att det ska vara möjligt är vi i Västerpartiet övertygade om att det behövs mer pengar och personal till sjukvården. Om regeringen inte är beredd att ta sitt ansvar och satsa på sjukvård i stället för till exempel jobbskatteavdrag, så är vi beredda att för vårdens skull höja landstingsskatten här i Västerbotten.

Även om S och MP leder landstinget och har tagit de dåliga beslutet om vården i Dorotea och Åsele så har regeringen ett stort medansvar. Det är den borgerliga regeringen som har urholkat värdet av statsbidragen till landsting och kommuner. I klartext innebär det ständiga krav på besparingar. Det är den borgerliga privatiseringspolitiken som tvingar alla länets skattebetalare att betala för privata vårdcentraler som drivs med vinstintresse i Umeå samtidigt som vården i andra delar av länet skärs ner. För de borgerliga partierna är det viktigare att låta privata vinstdrivna företag ta del av våra skattepengar än att ge likvärdig vård i hela landet.

Därför bedriver inte Vänsterpartiet någon gemensam valkampanj med borgerliga partier för ett Ja i folkomröstningen. Vi kommer under valkampanjen istället visa att vänsterpolitik med mer resurser till vården och mindre privatiseringar är alternativet till dagens politik.

Det är i dagarna 10 år sedan Sverige röstade nej till medlemskap i EMU. I Västerbotten var engagemanget stort och vi var ett av de län som hade störst nej-flertal. Därmed var det vi som såg till att vi slipper medlemskap i en valutaunion som innebär en allt svårare situation för vanliga människor i medlemsländerna.

Vänsterpartiet gjorde avgörande insatser för att vinna den gången. I Västerbotten har vi alltså vunnit folkomröstningar förut.

Vi gör det gärna igen! Inför folkomröstningen kommer vi att vara ute och möta folk och anordna valmöten över hela länet.

Det är viktigt med solidaritet i vårt län och därför viktigt att människor från länets alla delar röstar. Även den som bor vid kusten bör stödja en fungerande vård i hela länet. Vi behöver varandra och den solidaritet som fördelar vården dit behoven är störst. Ta tillvara din rätt att påverka vården i vårt län.

Gå och rösta den 8 september, och rösta ja för vård på lika villkor, i hela länet.

Jonas Sjöstedt
Maria Grip

Publicerat i VästerbottensKuriren 16 augusti 2013

Dags att införa jämställdhetsskatt?

Det är dags att börja prata om makt, kön och ekonomi. Umeå ska vara den kommun i Sverige som arbetar mest för att bli jämställd. En kommun där kvinnor och män har makten att forma sina egna liv och samhället på lika villkor, med lika mycket inflytande, med lika möjlighet att leva ett ekonomiskt självständigt liv. Det skriver ledamöterna i kommunens jämställdhetsutskott i VK  i dag.

Läs hela artikeln på https://www.vk.se/865193/dags-infora-jamstalldhetskatt eller nedan:

Dags att införa jämställdhetsskatt?

Av födsel och ohejdad vana, brukar det heta. Och det stämmer fullt ut när det gäller vad som avgör vår ekonomi. Det är avgjort redan från födseln – den som är kvinna kommer mycket troligt att ha det sämre ställt ekonomiskt jämfört med den som är man. Visst har det hänt mycket positivt de senaste åren när det gäller ökad jämställdhet men fortfarande återstår mycket att göra. Faktiskt alldeles för mycket. Inte minst på det ekonomiska planet.

Grundläggande strukturer i samhället leder i dag fortfarande till att det råder ekonomisk ojämställdhet. När aspekter som yrke, utbildning, föräldraledighet, obetalt arbete med mera räknas in står det klart att kvinnor är förlorare och män ständigt vinnare när det handlar om kronor i kassan. Det här tycker jämställdhetsutskottet i Umeå kommun är fel. Vi vill lyfta upp frågan om ekonomisk ojämställdhet på dagordningen – utvecklingen går för långsamt.

Umeå kommuns övergripande jämställdhetspolitiska mål är: Att skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska ha makt att forma samhället och sina egna liv. En viktig förutsättning är ekonomisk jämställdhet och ekonomisk självständighet. Därför måste vi kanske börja utreda införandet av en jämställdhetsskatt? Skulle en jämställdhetsskatt utformas så skulle det handla om att män betalar en högre skatt på grund av att det fortfarande finns en oförklarlig löneskillnad på cirka sju procent till mäns fördel. Men det finns fler anledningar till det som gör en i snitt 4 500 kronor stor skillnad per månad i inkomst mellan kvinnor och män. Det handlar om de val som vi förväntas göra och hur de hur de valen värderas. Fortfarande tar kvinnor ut majoriteten av föräldraledigheten, och arbetar i högre utsträckning deltid och mer obetalt hemma. Det förlorar kvinnor på i sina plånböcker, hela livet ut. Den orättvisan är det nödvändigt att prata om och ta ansvar för.

Men det här handlar inte om vad vi i jämställdhetsutskottet vill. Det handlar om den enskilde medborgaren – om alla som vill bo och leva i Umeå. Ska vi vara ekonomiskt jämställda och ekonomiskt självständiga? Hur ska vi komma dit? Är jämställdhetsskatt kanske enda möjligheten? Eller finns det andra vägar? Ja, det är klart att det gör. Att utjämna löneskillnader, att utmana strukturer och arbeta aktivt för en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, att se till att pappor tar en större del av föräldraledigheten, att utmana våra egna föreställningar och våga se saker för hur de faktiskt ser ut och inte hur vi tror att det ser ut.

Det är dags att börja prata om makt, kön och ekonomi och om vi vill ha ett jämställt samhälle eller inte. Vi vill det, och vi vill att Umeå ska vara den kommun i Sverige som arbetar mest för att bli det. En kommun där alla kvinnor och män har makten att forma sitt eget liv och samhället på lika villkor, med lika mycket inflytande och med lika hög röst så att både kvinnor och män har möjlighet att leva ett ekonomiskt självständigt liv, hela livet.

Tamara Spiric, ordf (V)
Eric Bergner, vice ordf (C)
Tommy Holmgren, ledamot (S)
Emma Nilsson, ledamot (S)
Ari Leinonen, ledamot (S)
Ulrika Westerlund, ledamot (FP)

Vem ska ta hand om mormor?

Alarmerande siffror från Kommunal visar att var femte arbetare inom äldreomsorgen inte vill arbeta kvar i sitt yrke om tre år. Samtidigt ökar behovet av vårdpersonal i Umeå, men allt färre vill utbilda sig till undersköterskor. Varför? Det handlar om arbetsförhållanden, status och lön.  Det handlar om hur olika politiker väljer att prioritera äldreomsorgen, men också om hur mycket pengar det finns att fördela.

mormor520

Omsorgssektorn har ända sedan 1990-talet präglats av nedskärningar, privatisering och så kallade rationalisering. Hur rationellt det är att den billigaste vården ska räknas som den bästa kan man naturligtvis fråga sig.Det är en ideologisk övertro på marknadskrafterna som tillsammans med ständiga krav på skattesänkning och effektivisering har gjort att de ekonomiska förutsättningarna har minskat för att kunna ha en äldreomsorg där personalen och brukarna verkligen trivs. Sedan 1990 har det i Sverige gjorts skattesänkningar för 256 miljarder kronor, pengar som annars hade kunnat användas för vår gemensamma välfärd. Det handlar således inte om att samhället inte har råd med en bra äldreomsorg, det handlar om vad vi använder samhällets pengar till.

Kommunernas ekonomiska ramar har också anpassats till de underbudsupphandlingar som ofta har präglat äldreomsorgen. Ledorden är: kan Carema göra det billigare så ska kommunen också göra det. Alltså har all äldreomsorg obönhörligen blivit sämre. Det är svårt att effektivisera omtanke, tålamod och medkänsla utan att de suddas ut.

Offentlig drift är inte per automatik alltid bättre än privat, men den lämnar utrymme för demokratisk styrning, medborgarnas inflytande och krav på förbättring. Men det är, trots det, den borgerliga ideologiska doktrin, med sin blinda övertro på den privata driften, som har fått styra utvecklingen av vård och skola de senaste decennierna. Jakten på pengar och möjligheter för bolagens vinstuttag har satts före människornas behov. När vi nu ser resultaten av detta, i form av personalflykt, överbelastning och sjukskrivningar, är det hög tid att vi tar oss en funderare: Vem ska vilja ta hand om mormor på äldreboendet?

På lokal nivå är det svårt att göra stora omprioriteringar när ramarna fortsätter att bantas. Men Vänsterpartiet vill i alla fall utnyttja de möjligheter som finns.För att göra vårdyrkena attraktiva och säkra personalförsörjningen i framtiden måste personaltätheten upp, statusen upp och lönen upp. Detta är inte gjort i en handvändning, men det är vårt mål. Som ett led i det arbetet har vi under denna mandatperiod, genom styre tillsammans med S, fullt ut finansierat äldreomsorgen. Vi avsätter också 25 miljoner kronor till att förbättra arbetsförhållandena inom kommunens äldreomsorg. Pengarna ska först och främst användas för att minska antalet delade turer, som är det som många anställda ser som det mest akuta problemet i deras arbetsliv. Samtidigt har vi också skapat flera hundra ungdomsarbeten i Umeå kommun, varav många inom äldreomsorgen. Kommunen garanterar också jobb efter utbildningen till de elever som väljer Vård- och omsorgsprogrammet i gymnasiet.

Detta räcker inte för att allt omedelbart ska ställas till rätta. Men det är några banbrytande steg på vägen.Vi vill gå från en äldreomsorg som ständigt måste bli billigare till en äldreomsorg som faktiskt handlar om omsorg. Kommunerna måste överge den borgerliga ideologi som i sin strävan efter att flytta samhällets pengar till privata vinster och privata fickor struntar i de människor som arbetar och finns inom äldreomsorgen.Vi har tagit de första stegen för att vända den utvecklingen. Äldreomsorg måste få kosta, de som arbetar inom äldreomsorgen måste ges bättre villkor.

Tamara Spiric, kommunalråd (V)

Denna artikel publicerades i VK 2 maj 2013:

https://www.vk.se/851669/vem-ska-ta-hand-om-mormor