Skip to main content

Barnen är Umeås tillväxtpotential

Från höger till vänster förenas Umeås politiker i målet om att ”Umeås tillväxt ska klaras med social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet med visionen om 200 000 medborgare år 2050”.  Detta mål rymmer nämligen något för alla. Moderaterna tilltalas troligen av att begreppet tillväxt får en särställning. Vänsterpartiet tilltalas av tillväxt på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt, vilket vi sammanfattar som att Umeå ska växa utan storstadsproblem.

Idag bor 27 romska barn i Umeå. De flesta är ganska små. Ett av barnen heter Maria och har de vackraste ögonen i världen. Trots sin ringa ålder är hon så klok, och hon älskar matematik. Ett annat barn heter Emil och han skrattar med hela ansiktet. Han älskar att spela fotboll. Emil och Maria leker med de mindre barnen hela dagarna när deras föräldrar är ute och tigger. Emil skulle ha gått i åttonde klass om han hade fått gå i skolan. Istället för att läsa samhällskunskap och gruva sig för fysikprovet så lär han de mindre barnen att nicka med fotbollen. Han tröstar de mindre barnen när de är ledsna. Maria skulle ha gått i tredje klass om hon hade fått gå i skolan. Maria hämtar vatten och håller koll på var alla är. Hon har inga intressen och inga planer för framtiden. På en husvagnsplats nära oss bor dessa unga människor med sina drömmar och sin längtan.

Tidigt i livet har de fått lära sig att klara sig. De är driftiga, kunniga, kreativa och smarta. De har lärt sig flera språk. Tyvärr efterfrågar ingen deras unika talanger, för de är barnen som Umeå tackar nej till.

Sanningen är att Umeå bara kan växa med hjälp av människor som flyttar hit utifrån. Vi kan inte växa i den takten och den omfattningen som målsättningen kräver med den befolkning vi själva har. Även om hela Västerbottens inland dräneras på unga människor så går ekvationen inte ihop. Sanningen är den att Umeå behöver flyktingarna, kärleksinvandrarna, utbytesstudenterna, arbetskraftsinvandrarna, gästforskarna, de ensamkommande ungdomarna och de särskilt utsatta EU-medborgarnas barn.

Katarina Taikon, författaren till Katitzi, skrev en gång hur hon som barn blev nekad plats på Umeås stadshotell. Det var på femtiotalet när Sverige reste sig ur fattigsverige. Med bildning och välfärd byggde vi bort fattigdomen för arbetarungarna och oäktingarna. Med skolgång och välfärd kan vi göra det igen för tiggarbarnen, Umeås tillväxtpotential. Umeå som vill mer. Umeå behöver unga människor som vill leva sina liv här och bidra till Umeå utveckling.  För ingen politiker vill väl offentligt säga att Umeå tillväxtmål bara handlar om en särskild sorts unga människor? I vårt Umeå har vi en unik chans att gå till historien som hjältarna som erbjöd romska barn klasskamrater. Istället väljer vi att gå till historien som dem som kunde, men inte ville.

Ulrika Edman
Gruppledare (V)

Linda Lundqvist
Ordförande RUNG

Den här artikeln har publicerats bl.a. i Umeå Tidning 27/5 2015.

Socialdemokratiska rallarsvingar i blindo

Av: Ulrika Edman

Socialdemokraternas Christer Lindvall kritiserar Vänsterpartiet för ”skruvade vägval” (VK 31/1 och Folkbladet 10/4). Exakt vad han menar är oklart, för själva kritiken har han glömt att skriva. Eller som min farsa bilmekanikern brukar säga, ”En rörig baklucka betyder ett rörigt huvud”.  Den enda kritik som möjligen går att utläsa är att Vänsterpartiet är för aktiva i politiken och inte alltid håller med om S och Alliansens beslut.

Förra mandatperioden styrde S och V utifrån en gemensam politisk överenskommelse. Tillsammans gjorde vi Umeå känt för sociala investeringar och ungdomsjobb, något andra kommuner nu vill ta efter. Umeborna gav i valet ett gott betyg till Socialdemokraternas vänstervridning, där Vänsterpartiet ökade, och S och V nu tillsammans bildar en tydlig majoritet. Socialdemokraterna valde dock efter valet att vara ett maktparti, som oftast väljer att samarbeta till höger (ibland till vänster, när nöden så kräver). Framför allt är man intresserad av att förvalta makten.

För att Vänsterpartiet ska välja ett samarbete så krävs ett tydligt politiskt innehåll där vi ska ha genomslag för vår politik. Redan nu har V tydligt deklarerat att vi aldrig kommer att sätta oss i ett organiserat politiskt samarbete med ett parti som diskriminerar romska barn från skolgång. För vissa socialdemokrater kan det tyckas skruvat, men för oss är alla barns rätt till skola en principfråga.

Två kompromisslösa fokus för Vänsterpartiet är byggandet av den barnvänliga staden och att storslagna investeringar också måste gå hand i hand med att stärka den sociala infrastrukturen. Umeå ska växa utan storstadsproblem.

Under denna mandatperiod har vi stridit för att gamla biblioteket fortsatt ska vara i allmänhetens tjänst som en inomhuslekplats och ett demokratirum, tyvärr förgäves. Vi har kämpat för att inte höja färdtjänsttaxan och få med övriga partier på att motverka försämringar för färdtjänstresenärerna, tyvärr i motvind. I vår kommer vi att lägga den feministiska budgeten med fokus på barn och unga, äldre, sociala investeringar, sex timmars arbetsdag och ett absolut fokus på att stärka upp alla delar i det som rör våld i nära relationer.

Enligt det kommunalpolitiska handlingsprogram för Umeå 2015-2018 vill S ha ”ett Umeå utan sociala orättvisor, utan patriarkat och kvinnoförtryck. Ett Umeå där människors rätt till utveckling och möjlighet att förverkliga sig själv är lika för alla, oavsett om det rör utbildning, jobb, hälsa eller trygghet”.

I samma program går man till val på att ett ”ökat ekonomiskt utrymme i framtiden inte kan användas till mer konsumtion utan måste gå till ökade offentliga investeringar i skola, vård och omsorg, samt att arbete byts mot mer fritid.”

Lindvalls rallarsvingar mot Vänsterpartiet må vara i blindo, men om Socialdemokraterna menar allvar med sitt kommunalpolitiska handlingsprogram så kan de ambitionerna om framtidens Umeå bara förverkligas tillsammans med Vänsterpartiet.

Ulrika Edman
gruppledare (V), Umeå

ulrika passfoto

Vi säger JA! till att ge ALLA barn skolgång

På För- och grundskolenämndens möte 26 mars beslutade en majoritet av ledamötena att inte låta utsatta EU-migranters barn gå i skola i Umeå. V och Fi reserverade sig mot beslutet.

Vänsterpartiet (V) och Feministiskt Initiativ (FI) föreslog gemensamt att nämnden skulle besluta att ”uppdra åt skoldirektören att med utgångspunkt i FNs barnkonvention erbjuda barn i skolåldern, som vistas i Umeå, möjlighet till undervisning/utbildning inom Umeås skolväsen”.

Vårt yrkande avslogs och i stället beslöt nämnden med stöd av (s), (m), (mp), (kd), (fp) och (c) att ge ”förvaltningen i uppdrag att, utifrån kommunens samordnares uppdrag, tillsammans med frivillig­sektorn utforma hur omsorg med pedagogiska inslag för barn till EU-migranter kan genomföras. Nämnden är angelägen om att det tillskapas en pedagogisk verksamhet utifrån barnkonventionens värdegrund. Nämnden agerar i enlighet med gällande lagstiftning och följer både nationella riktlinjer samt kommunstyrelsens riktlinjer. Frågan återrapporteras löpande.

Eftersom såväl vi som majoriteten åberopar FNs barnkonvention vill vi peka på att denna konvention slår fast barns rätt till skola och utbildning men också fördömer särbehandling och diskriminering. Majo­ritetens förslag innebär att EU-migranternas barn särbehandlas genom att de förvägras den skolgång som gäller för andra barn, som vistas i Sverige. Majoriteten är m.a.o. ”angelägen om att det tillskapas en pedagogisk verksamhet utifrån barnkonventionens värdegrund” men vill inte själva se till att så blir fallet.

Majoriteten anger att man agerar i ”enlighet med gällande lagstiftning”. Det är uppseendeväckande att majoriteten måste påpeka att den ej föreslår olagliga aktioner. Men än mera besvärande är att detta påpekande undanskymmer det faktum att nämnden inom gällande lagstiftning har full rättighet att besluta om att erbjuda EU-migranternas barn skol­gång inom kom­mu­nen, d.v.s. vad Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ kräver.

Majoriteten säger vidare att den följer ”nationella riktlinjer”. Men det finns helt enkelt inte nationella riktlinjer som rekommen­derar majoritetens förslag eller förbjuder kommunen att anordna skolgång. Kommunstyrelsens presidium har vad gäller frågan om skolgång för EU-migranternas barn helt enkelt rekommen­derat att SKLs riktlinjer skall följas. Men SKLs riktlinjer säger att gällande lagstiftning inte entydigt ger EU-migranternas barn rätt till skolgång, men anger samtidigt att det inte föreligger något lagligt hinder för en kommun att besluta att anordna sådan skolgång.

Om För- och grundskolnämnden följt det av oss lagda förslaget hade Umeå kommun anslutit sig till de kommuner i Sverige som följer FNs barnkonvention och som försöker ge alla barn som vistas i kommunen möjlighet till undervisning och utbildning inom kommunens skolväsende. Umeå kom­mun hade då kunnat vara ett föredöme.

Majoriteten väljer i stället att bakom en dimridå av påstådd välvilja i praktiken diskriminera de rom­ska barnen. Vi kan inte ställa oss bakom ett sådant handlingssätt.

Daniel Kallós (V)
Elisabet Forssell (V)
Caroline Täljeblad (V)
Jonas Halléhn (Fi)
För- och grundskolenämnden

Umeå behöver kulturhuset på Haga

Det här är en insändare som publicerades i VK 29/10

Vänsterpartiet ställer sig mycket positiva till den verksamhet som pågår i de f.d. lokstallarna på Haga. Detta underifrån-initiativ är en del av det Vänsterpartiet ser som vanligt folks Umeåanda. Kulturhuset är ett utomordentligt bra och inkluderande initiativ, och nödvändigt i en kulturstad som Umeå. Idag saknas centralt belägna mötesplatser där framförallt unga människor har möjligheter att få utlopp och stimulans för sitt kreativa skapande.

Hyresavtalet som slutits mellan föreningen bakom Kulturhuset och det helägda kommunala bolaget INAB innehåller enligt vad media rapporterat vissa svårigheter. Om det kommunala bolaget inte tydligt och öppet har förklarat vad som krävs för att omvandla lokstallarna till kulturområde kan det finnas risk att föreningen blivit förda bakom ljuset. Vi hoppas att så inte är fallet. Men vi tycker att kommunen oavsett om besluten fattas i bolag eller nämnder ska verka för samma sak. Det handlar om synen på demokrati. Vi vill inte att situationen med trähuset på kajen ska återupprepas, då kommunen talade med ”kluven tunga”.

Alla förstår att fd lokstallarna i framtiden inte kommer att användas till verksamhet tillhörande järnvägen. Vi tycker att kulturverksamhet vore ett bra framtida användningsområde för byggnaden och området.

Vi som är Vänsterpartiets företrädare i Byggnadsnämnden tycker att Byggnadsnämndens personal ska arbeta för att hitta kreativa lösningar så att kulturverksamhet möjliggörs i de f.d. lokstallarna. Stora utmaningar finns för att lyckas med detta, men vi tror att det både är fullt möjligt och önskvärt för att göra Umeå till en bättre stad att bo, leva, och verka i, för alla oavsett plånboksstorlek.

Vänsterpartiet vill därför att kommunen aktivt stödjer planerna på att utveckla lokstallarna till en kulturell mötesplats.

Örjan Mikaelsson, 2:e vice ordförande i Byggnadsnämnden (V)
Mattias Sehlstedt, ersättare i Byggnadsnämnden (V)