Från höger till vänster förenas Umeås politiker i målet om att ”Umeås tillväxt ska klaras med social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet med visionen om 200 000 medborgare år 2050”.  Detta mål rymmer nämligen något för alla. Moderaterna tilltalas troligen av att begreppet tillväxt får en särställning. Vänsterpartiet tilltalas av tillväxt på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt, vilket vi sammanfattar som att Umeå ska växa utan storstadsproblem.

Idag bor 27 romska barn i Umeå. De flesta är ganska små. Ett av barnen heter Maria och har de vackraste ögonen i världen. Trots sin ringa ålder är hon så klok, och hon älskar matematik. Ett annat barn heter Emil och han skrattar med hela ansiktet. Han älskar att spela fotboll. Emil och Maria leker med de mindre barnen hela dagarna när deras föräldrar är ute och tigger. Emil skulle ha gått i åttonde klass om han hade fått gå i skolan. Istället för att läsa samhällskunskap och gruva sig för fysikprovet så lär han de mindre barnen att nicka med fotbollen. Han tröstar de mindre barnen när de är ledsna. Maria skulle ha gått i tredje klass om hon hade fått gå i skolan. Maria hämtar vatten och håller koll på var alla är. Hon har inga intressen och inga planer för framtiden. På en husvagnsplats nära oss bor dessa unga människor med sina drömmar och sin längtan.

Tidigt i livet har de fått lära sig att klara sig. De är driftiga, kunniga, kreativa och smarta. De har lärt sig flera språk. Tyvärr efterfrågar ingen deras unika talanger, för de är barnen som Umeå tackar nej till.

Sanningen är att Umeå bara kan växa med hjälp av människor som flyttar hit utifrån. Vi kan inte växa i den takten och den omfattningen som målsättningen kräver med den befolkning vi själva har. Även om hela Västerbottens inland dräneras på unga människor så går ekvationen inte ihop. Sanningen är den att Umeå behöver flyktingarna, kärleksinvandrarna, utbytesstudenterna, arbetskraftsinvandrarna, gästforskarna, de ensamkommande ungdomarna och de särskilt utsatta EU-medborgarnas barn.

Katarina Taikon, författaren till Katitzi, skrev en gång hur hon som barn blev nekad plats på Umeås stadshotell. Det var på femtiotalet när Sverige reste sig ur fattigsverige. Med bildning och välfärd byggde vi bort fattigdomen för arbetarungarna och oäktingarna. Med skolgång och välfärd kan vi göra det igen för tiggarbarnen, Umeås tillväxtpotential. Umeå som vill mer. Umeå behöver unga människor som vill leva sina liv här och bidra till Umeå utveckling.  För ingen politiker vill väl offentligt säga att Umeå tillväxtmål bara handlar om en särskild sorts unga människor? I vårt Umeå har vi en unik chans att gå till historien som hjältarna som erbjöd romska barn klasskamrater. Istället väljer vi att gå till historien som dem som kunde, men inte ville.

Ulrika Edman
Gruppledare (V)

Linda Lundqvist
Ordförande RUNG

Den här artikeln har publicerats bl.a. i Umeå Tidning 27/5 2015.

Av: Ulrika Edman

Socialdemokraternas Christer Lindvall kritiserar Vänsterpartiet för ”skruvade vägval” (VK 31/1 och Folkbladet 10/4). Exakt vad han menar är oklart, för själva kritiken har han glömt att skriva. Eller som min farsa bilmekanikern brukar säga, ”En rörig baklucka betyder ett rörigt huvud”.  Den enda kritik som möjligen går att utläsa är att Vänsterpartiet är för aktiva i politiken och inte alltid håller med om S och Alliansens beslut.

Förra mandatperioden styrde S och V utifrån en gemensam politisk överenskommelse. Tillsammans gjorde vi Umeå känt för sociala investeringar och ungdomsjobb, något andra kommuner nu vill ta efter. Umeborna gav i valet ett gott betyg till Socialdemokraternas vänstervridning, där Vänsterpartiet ökade, och S och V nu tillsammans bildar en tydlig majoritet. Socialdemokraterna valde dock efter valet att vara ett maktparti, som oftast väljer att samarbeta till höger (ibland till vänster, när nöden så kräver). Framför allt är man intresserad av att förvalta makten.

För att Vänsterpartiet ska välja ett samarbete så krävs ett tydligt politiskt innehåll där vi ska ha genomslag för vår politik. Redan nu har V tydligt deklarerat att vi aldrig kommer att sätta oss i ett organiserat politiskt samarbete med ett parti som diskriminerar romska barn från skolgång. För vissa socialdemokrater kan det tyckas skruvat, men för oss är alla barns rätt till skola en principfråga.

Två kompromisslösa fokus för Vänsterpartiet är byggandet av den barnvänliga staden och att storslagna investeringar också måste gå hand i hand med att stärka den sociala infrastrukturen. Umeå ska växa utan storstadsproblem.

Under denna mandatperiod har vi stridit för att gamla biblioteket fortsatt ska vara i allmänhetens tjänst som en inomhuslekplats och ett demokratirum, tyvärr förgäves. Vi har kämpat för att inte höja färdtjänsttaxan och få med övriga partier på att motverka försämringar för färdtjänstresenärerna, tyvärr i motvind. I vår kommer vi att lägga den feministiska budgeten med fokus på barn och unga, äldre, sociala investeringar, sex timmars arbetsdag och ett absolut fokus på att stärka upp alla delar i det som rör våld i nära relationer.

Enligt det kommunalpolitiska handlingsprogram för Umeå 2015-2018 vill S ha ”ett Umeå utan sociala orättvisor, utan patriarkat och kvinnoförtryck. Ett Umeå där människors rätt till utveckling och möjlighet att förverkliga sig själv är lika för alla, oavsett om det rör utbildning, jobb, hälsa eller trygghet”.

I samma program går man till val på att ett ”ökat ekonomiskt utrymme i framtiden inte kan användas till mer konsumtion utan måste gå till ökade offentliga investeringar i skola, vård och omsorg, samt att arbete byts mot mer fritid.”

Lindvalls rallarsvingar mot Vänsterpartiet må vara i blindo, men om Socialdemokraterna menar allvar med sitt kommunalpolitiska handlingsprogram så kan de ambitionerna om framtidens Umeå bara förverkligas tillsammans med Vänsterpartiet.

Ulrika Edman
gruppledare (V), Umeå