”Har du gått med i facket”, frågade jag min dotter, som nyligen fått jobb i en Coop Nära-butik. Hon skakade på huvudet, varpå jag började förklara saker som hon redan visste. Om att facklig solidaritet är arbetarnas enda vapen mot lönedumping. Om att lika lön för likvärdigt arbete kräver kollektivavtal. Då hon inte hade några hållbara skäl att inte gå med fick jag hennes tillåtelse att gå in på Handels hemsida för att ta reda på vilken avgift hon skulle betala. En deltidsanställd som tjänar 15 000 kronor i månaden betalar 592 kronor i månadsavgift. Dottern brast ut i ett så kallat asgarv.

I regeringskansliet asgarvas det också – drömmar om döda fackföreningar får det att vattnas i högerns mun. Trots snack om att gilla facket och att vara för kollektivavtal vet såväl nya som gamla moderater två saker:

1. Facklig solidaritet och kollektivavtal är den grundbult varpå den svenska modellen vilar.
2. När kostnaderna ökar minskar efterfrågan.

Därför var en extra finansieringsavgift av a-kassan en av regeringen Reinfeldts första åtgärder efter att de tillträtt. Enligt a-kassornas samorganisation fick de flesta en nettohöjning av avgiften från ca 60 kronor i månaden till 320 kronor. Det är en politiskt styrd höjning med nästan 500 procent! Och effekterna har uppfyllt alla förväntningar – på tre år har LO förlorat 236 000 medlemmar!  Expressen konstaterade i sin ledare:  ”LO-fackets medlemsras börjar bli allt mer akut och även om regeringen inte låtsas om det gläds den förstås åt utvecklingen”.

Varför är det så glädjande för regeringen att facket förlorar medlemmar och därmed sin styrka? Svaret är lika givet som skiljelinjen i höstens val. Förutom att ta död på facket vill den borgerliga alliansen göra a-kassan statlig. Inte för att man gillar statliga försäkringar. Tvärtom. Man vill först och främst bryta loss a-kassan från facken. Sedan vill man att den ska vara en grundtrygghetsförsäkring, alltså inte en försäkring som beräknas på den inkomst man har. I ett sådant system kommer en betydande del att lösa privata försäkringar för att kompensera inkomstbortfall vid eventuell arbetslöshet.

Vinner den borgerliga alliansen i höst får vi alltså se fyra år av fortsatt utveckling mot ett samhälle där en del får kraftiga skattesänkningar vilket ger utrymme för privata försäkringar. De som inte har råd får hålla till godo med en statlig grundtrygghet. De senare tvingas i större utsträckning att acceptera jobb med sämre ersättning och trygghet.

Vänsterpartiet vill se en annan utveckling. Kassorna ska fortsätta att vara en del av facket. Avgifterna ska vara solidariska och rättvisa. Medlemmar i a-kassor med hög arbetslöshet ska inte betala mer i avgift än medlemmar i a-kassor med låg arbetslöshet. Ingen ska betala mer än 80 kr i månaden till a-kassan.  Ersättningsnivån ska vara minst 80 procent och 80 procent av alla försäkrade ska få ut full ersättning. Taket för högsta ersättningen måste alltså höjas. Med Vänsterpartiets förslag får en arbetslös Volvoarbetare med genomsnittslön ca 5 000 kronor mer i månaden jämfört med idag. För mycket begärt? Nej, tänk istället hur låg ersättningen är idag!

Anders Emanuelsson (V)

Uppdaterades: 15 mar 2010