Beskedet om att utesluta vänsterpartiet ur en framtida regering som socialdemokraternas och miljöpartiets partiledningar gav häromdagen var lika väntat som olyckligt (läs mer)

Det har varit uppenbart en längre tid att ledningarna för s och mp inte vill samarbeta med vänsterpartiet efter valet 2010 Men att på förhand utesluta oss vänsterpartister kan visa sig vara ett stort misstag som äventyrar en vänsterseger i valet 2010.
Som orsak till äktenskapet mellan s och mp anges att vänsterpartiet ifrågasätter budgettak och överskottsmål. Men faktum är att vänsterpartiet inte har ställt några ultimatum på området och att vår kritik av den rigida ekonomiska politiken delas av LO och vänstern inom socialdemokratin.

Det går inte att komma ifrån tanken att den egentliga orsaken till att utesluta oss är att vi är garanten för vänsterpolitik. Miljöpartiets ekonomiska politik ligger idag till höger om socialdemokratins. Mycket tyder på att Mona Sahlin inte alls vill bygga upp allt det som den borgerliga regeringen nu river ner i välfärdspolitiken. De vill välja en högerkurs och kunna samarbeta med borgerliga partier hellre än vänstern om de inte får egen majoritet. Där ligger den egentliga politiska motsättningen.
Vänsterpartiet har genom åren varit med i en rad budgetuppgörelser med s och mp. I dem har statsfinanserna stärkts och statsskulden stadigt betalats av. Jag, och mitt parti, vill hålla nere statens skuldsättning och ha finanser i balans. Under en konjunkturcykel bör statens skuldsättning minska. Det är ingen god politik att öka upplåningen för att klara av löpande driftskostnader. Men, och här finns en viktig skillnad. Vi vill kunna bedriva konjunkturpolitik.
Vi vill kunna investera i en lågkonjunktur då arbetslösheten måste kunna motverkas och konjunkturen påverkas av staten. Precis som att lån ska betalas tillbaks i goda tider så måste staten kunna satsa i en lågkonjunktur. Då är dagens system med budgettak och överskottsmål ett tydligt hinder.

Vi står nu inför en rejäl global ekonomisk kris som kan bli långvarig. Situationen påminner lite om krisen i början på 90-talet som även den orsakades av spekulation och avregleringar. Under tidigt 90-tal försämrades statens finanser dramatiskt, i värsta fall står vi snart inför en liknande situation.
Att i en sådan situation genomföra dramatiska nedskärningar ökar inte bara utsattheten för de se har det sämst, det ökar dessutom arbetslösheten och fördjupar den ekonomiska krisen. Därför måste även den ekonomiska politikens ramar kunna diskuteras. Vänsterpartiet har lagt fram ett mycket klokt förslag om en statlig investeringsbudget. Staten borde, precis som ett företag, kunna skriva av investeringar under en längre tidsperiod.
Med en sådan politik kan krisen mötas offensivt med investeringar i modern teknik och utbildning. Istället för arbetslöshet kan vi bygga ut Norrbotniabanan och skapa gröna jobb. Nu bakbinder s och mp sig själva till en stel borgerlig ekonomisk politik. Det äventyrar våra möjligheter att gemensamt bygga ett trovärdigt alternativ inför nästa val.
Vänsterpartiets uppgift är nu att visa att det finns ett tydligt vänsteralternativ samtidigt som vi inte stänger den dörr till samarbete som andra vill stänga.

Jonas Sjöstedt
tidigare EU-parlamentariker, v

Uppdaterades: 14 okt 2008