Månad: september 2010

Vi vet alla att Robin Hood-politik handlar om att fördela mellan människor som har väldigt mycket och de som har mindre. Det är en helt annan politik än den klyftesskapande moderata regimen i riksdagen.

Även i Umeå är vi i behov av en Robin Hood-politik, men här handlar det mer om att fördela från den rika kommunen. Lennart Holmlund är Umeås prins John, han som sitter på alla guldmynten trots att det finns människor som behöver dem bättre. Holmlund har tillsammans med de borgerliga partierna staplat överskotten på varandra. Pengarna skulle istället använts för de som behöver dem mest, genom att satsa på och förbättra skolan, äldreomsorgen, socialtjänsten, barn- och ungdomsverksamheten. Det rör sig om årliga överskott på över 100 miljoner kr. Varje överskott i kommunalverksamhet som kommer till för att de styrande vägrar höja välfärdens kvalité är en stöld från de som har de största behoven. Kommunens ansvar är att fördela de skattepengar vi gemensamt har betalat in till just välfärd inte att dribbla bort dem från fördelningen.

På söndag är det du som avgör! Vi är beredda att sträcka ut vänsterhanden, för rättvisa, solidaritet och medmänsklighet. Vi är beredda att hjälpa Holmlund att släppa omfamningen om Ågren. Vill Du också skicka signalen till den vacklande socialdemokratin om att hålla fast vid sina välfärdstal även när vallokalerna har stängt, då kan du göra det genom en tydlig röst på Vänsterpartiet. Tillsammans kan vi styra Umeå i en mer rättvis riktning.

Tamara Špirić, gruppledare (V) Umeå
i förhoppning om ett bättre Sverige 20 september

I veckan har jag i egna debatter och i olika medier hört borgarna ljuga sig hesa med sitt PR-budskap. De talar om en sak och gör annat. ”Det sovande folket” som Reinfeldt kallar svenskarna, ska vilseledas. Jag tror och hoppas att svensken är vaken. För då ser man att trots allt snack om välfärd har Moderaterna tagit bort 100 miljarder från just välfärden och undantagit samma välfärd 25 000 välfärdsarbetare. Men det  yppar de förstås ingenting om i valet. För de vet att de allra flesta av oss har det ganska bra, än så länge, om vi bara tittar till oss själva och inte har hunnit drabbats än. Nej, än så länge är det bara de mest utsatta som drabbats, sjuka, arbetslösa, de som är beroende av välfärden för att ha ett värdigt liv, och de skriker inte lika högt som Moderaternas PR-maskineri.