Månad: september 2009

Borgerliga företrädarna ägnar stor kraft på att angripa oss som inte tycker att skattepengar ämnade för våra barns undervisning hör hemma i privata företags vinstfickor. Här går en tydlig skiljelinje i synen på kunskap. (Läs mer)

Rätten till kunskap är och bör förbli en rättighet. Den ställningen särskiljer kunskap från andra handelsvaror. När kunskap nu förvandlas till en handelsvara finns de som gör en dålig affär, de som gör en bra affär och det finns de som tjänar pengar på affären. Detta synsätt öppnar för att misslyckandet kring ett enskilt barns utbildning rättfärdigas med en dåligt gjord affär, fel val av skola etcetera, när det i stället bör utkrävas samhälligt ansvarstagande för varför en rättighet inte har blivit uppfylld. Rätten till kunskap blir underordnad.

I stället för att förvandla kunskap till en handelsvara behöver vi tydligare demokratiskt ansvarstagande för att alla barns rätt till kunskap skall garanteras. Det innebär att vi i större utsträckning måste fördela resurser och utforma arbetet så att det finns tillräckligt många kompetenta och engagerade lärare som ger barnen det stöd i undervisningen som de behöver utifrån sina enskilda förutsättningar och behov.
Kunskap är den enda vägen till frihet. Det är samhällets skyldighet att garantera alla barns rätt till kunskap och en väg i frihet oavsett deras familjers sociala ställning i samhället. Vi är många som betalar skatt för detta ändamål, skatt som de borgerliga nu i stället skickar till vinstutdelning i privata bolag.

Tamara Špirić
Gruppledare (V), Umeå

Rimligen borde det nu vara dags för ett stopp för vinstdrivande företag inom vården. De fem största privata vårdbolagen i Sverige gjorde ifjol en vinst på sammanlagt tre miljarder, ungefär lika mycket som regeringen säger sig vilja öka i bidrag till sjukvården nästa år. (Läs mer)

Det är bra att regeringen lovar nya miljarder till kommuner och landsting (även om det bara gäller för valåret 2010). Men de pengarna skulle bättre räcka till att förbättra situationen inom vård och omsorg om vi inte lät miljardtals kronor försvinna i vinst. Jag tror att medborgarna vill att deras pengar ska gå till bättre vård, inte till höga vinster till privata företag. 

Det är dessutom alltid en risk att en människas behov av vård eller omsorg kommer i konflikt med ett företags intressen, oavsett om de ska leverera god vinst till ägarna eller har konkurshot över sig. Priset för att företagen ska komma åt en växande vård- och omsorgsmarknad kan bli för högt. 

Ska företagen dessutom konkurrera om patienter och brukare så är det svårt att faktiskt mäta resultaten. Det kan bli som med skolornas konkurrens om elever, där betygen har höjts utan att elevernas kunskaper blivit bättre. Vill vi verkligen ha en utveckling där vårdenheterna visar på ökade antal behandlingar och god tillgänglighet, men sällan på friskare patienter, bara för att utveckla vårdmarknaden? 

Jag tycker det är rimligt att vi får ett stopp för vinstdrivande företag inom välfärden. Vinstkraven ger fel drivkrafter för sånt som är viktigt för alla människors liv och hälsa.

Kjell Bäckman (V)

Ungdomsstyrelsens utredning ”Se mig – unga om sex och internet”, framhåller hur nätet möjliggör positivt utforskande och experimenterande avseende ungas sexualitet. Nätet erbjuder unga möjligheter att se, prata och erfara sexuella upplevelser. Upplevelser som kan möjliggöra skapande av en egen sexuell identitet formad av den egna lusten, detta anser Vänsterpartiet vara positivt. (Läs mer)

Samtidigt visar rapporten hur samhälleliga mönster och hierarkier återkommer på nätet. Tjejerna socialiseras till att exponera sig utifrån en ”manlig” blick som utgör normen.
Killar har fler alternativ, där exempelvis konsumtion av pornografi är ett av dem. Pornografi som förespeglar det heterosexuella, manliga begäret där tjejer skall vara objekt och killen subjekt.
 
Med dessa insikter från Ungdomsstyrelsen är vi oerhört tacksamma över att kommunfullmäktige biföll Vänsterpartiets förslag att undersöka kvalitén och frekvensen av sex- och samlevnadsundervisning i kommunen. På så sätt kan vi uppnå likvärdighet i utbildningen och unga kan få andra forum, än bara nätet, att tala om sex. Kommunen vill därmed aktivt främja ungdomars väg till jämlikhet, jämställdhet och god hälsa.

Ungdomsstyrelsens utredning visar även att prostitution, på/via nätet, är alltmer accepterad bland unga. Unga människor har en alltmer liberal syn på människohandel för sexuella ändamål. Det är viktigt att aktivt motverka den unkna människosynen som förhärligar och avdramatiserar sexköp i och utanför nätet. Utsatta personer med socialekonomiska svårigheter, psykisk ohälsa, drogproblematik och/eller erfarenheter av sexuella övergrepp säljer sin kropp för sexuella ändamål i högre grad. Något som även tidigare prostitutionsundersökningar pekat på. Det går således inta att tala om att dessa, företrädesvis kvinnor, gör ett fritt och otvingat val när de prostituerar sig.

Därför anser vi att det är beklagligt att vårt förslag att bedriva riktat arbete mot ungas alltmer positiva syn på prostitution, inte fick bifall i kommunfullmäktige. Inte heller bifölls förslaget att utforma mottagning för personer som vill ta sig ur prostitution eller ett sexköpsbeteende, något som kan vara avgörande för att mäkta med att ta sig ur prostitution. Ett sömnigt bemötande av en ständigt pågående verklighet.

På nätet pågår sexuella verkligheter som kan vara härliga och nyskapande. Samtidigt återskapas sexualitet som förtrycker och skadar. Vi menar att avarter, på och utanför nätet, måste bearbetas och motverkas utan att för den skull medverka till moralpanik eller skuldbeläggandet av de unga. Samtidigt är det oroande att det inte finns en större politisk vilja i kommunen för att hantera denna samhällsproblematik som prostitution faktiskt är. Med Ungdomsstyrelsens färska data hoppas Vänsterpartiet på uppvaknande och aktion mot förlegad människosyn och osund sexualitet.

Tamara Špiri

Normal
0
21

MicrosoftInternetExplorer4

<!–
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}
@page Section1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
–>

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:”Times New Roman”;}

ć – Kommungruppledare (V)
Irina Enbuska – Kvinnopolitisk sekreterare (V) 

Det vackra Varmbadhuset med framsidan vänd mot Umeälven, byggt år 1894 och numera granne med Krister Olssons privatbostad är rivningshotat. Med Umeåperspektiv är huset mycket gammalt med tanke på att det tillkom endast några år efter den förödande stadsbranden 1888. Balticgruppen som äger fastigheten pekar på att huset är i dåligt skick. Som bärande argument för rivning har ett sådant konstaterande begränsad räckvidd. (Läs mer)

Att gamla hus är skraltiga är något av en truism. Gamla Stan i Stockholm och stadsdelen Haga i Göteborg med sina vackra landshövdingehus skulle ha jämnats med marken om man enbart haft husens skick och renoveringsbehov för ögonen. Umeå är en expansiv stad, vilket innebär att gamla hus ständigt befinner sig i riskzonen. Riva och bygga nytt ger maximerad vinst. På sikt utarmas stadens historia, de synliga årsringarna försvinner och i förlängningen är vi alla förlorare. Priset på huset kanske går att räkna ut, men har vi egentligen klart för oss värdet?

Ja, vad vill Balticgruppen/Krister Olsson med Umeå? Ett stenkast från Varmbadhuset söder om Kyrkbron längs älvstranden ned till det Konstnärliga Campuset har Balticgruppen för avsikt att bygga ett antal stora kontorshus. Detaljplanen som med väldig brådska antogs i byggnadsnämnd och kommunfullmäktige nu i vår får till följd att utblicken från Kyrkan och Döbelns Park ut över älven blir saboterad. Umeborna tvingas fortsätta vända ryggen mot älven som kulturhuvudstadsförloraren Lund surt med ack så sant konstaterade.
Byggrätten är uttänjd till bristningsgränsen, endast en smal remsa längs stranden lämnas för cykel-och gångtrafik. Östra Strandgatan avsmalnas till minimala tolv meter vilket knappast kan betraktas som stadsmässigt. Cyklisterna tvingas på en lång sträcka ut i biltrafiken.

Vad jag förstår så har Krister Olsson via stora penningdonationer till Umeå universitet visat att han är en generös mecenat. Men altruismen har kanske sina gränser. "Det man förlorar på gungorna vinner man på karusellen" är en tanke som dyker upp då kontorshusen genom sitt utomordentliga läge har alla förutsättningar att bli en riktig vinstmaskin. Det är de fyra tänkta kontorshusen närmast Kyrkbron som är det egentliga problemet. Varför inte bygga högre hus närmare Konstnärligt Campus och komplettera med den byggrätt som redan finns på skattemyndighetens tomt? Umeborna kan då vända rätt sida mot älven och Balticgruppen/Krister Olsson får flera plus i kanten den dagen eftermälet slutligen skrivs. Sparas Varmbadhuset till eftervärlden sätts en guldstjärna i kanten.

Örjan Mikaelsson
ledamot (V) byggnadsnämnden och kommunfullmäktige i Umeå