Månad: april 2009

Stadens offentliga rum ska vara trygga platser för alla. Men är det så? Många kvinnor och tjejer känner sig otrygga när de rör sig i stan, de drar sig för ensamma kvällspromenader och är i behov av sällskap för att känna sig säkra. Varför präglas tjejers vardag, såväl i Sverige som på andra platser i världen, av rädsla? Hur kan det offentliga rummet bli en säker plats för alla, i vilken ände måste vi börja? (Läs mer)

Kom och lyssna till ett samtal om vardagsrädsla, globala paralleller i begränsningar av tjejers rörelsefrihet och hur vi kan förändra. I panelen finns Camilla Påhlsson – konstnär och aktivist, Carl Arnö – projektchef centrala stan i Umeå, Tamara Spiric (V) – förespråkare av feministiskt självförsvar och Annelie Schlaug – f.d. Kvinna till Kvinna. Malin Rönnblom leder samtalet.

Arrangörer: Kvinna till kvinna och Västerbottens musem.

Västerbottens museum, den 7 april kl 18.00

Fri entré, ingen föranmälan krävs.

Välkomna!

I en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S) ställer Erik Danielsson (V) frågan hur Umeå kommun förhåller sig till NATO-övningen utanför Luleå i juni. (Läs mer)
Under detta år firar vi 200 år av fred i landet och det gäller särskilt för Västerbotten och Umeå kommun där de sista striderna utspelades. Det sker därför en rad kulturaktiviteter på temat den långvariga freden.

Den 8-16 juni planerar även North Atlantic Treaty Organization (NATO) en stor militärövning för tio medlemsländer i det inre av Bottenviken vid Luleå. Att vi i firar 200 år av fred samtidigt som NATO:s krigsallians tillåts öva i närheten är motsägelsefullt och provocerande.  

Tusentals soldater samt stridsflygplan och fartyg deltar. Sverige upplåter, utan att vara medlem i NATO, genom vår alliansregering mark, luft och vatten för övningarnas genomförande. I samband med övningen kommer ett hangarfartyg med flygplan som kan bära både uran- och atomvapen passera genom Kvarken nära vår kommuns kust.  

– Om vi menar allvar med 200-årsfirandet för fred bör vi även arbeta för fred idag, då vi har chans att påverka. Det innebär att vi måste ta avstånd från NATO:s krigsallians, säger Erik Danielsson (V).

Ibland blir man lite fundersam… Om man som VD för ett företag tjänar fem miljoner kronor om året och ändå anser att man måste ha en bonus på lika mycket till för att göra sitt bästa, innebär det då att vi som har en lön som inte ens är en tiondel så stor, bonusen borträknad, går och drar benen efter oss? Det verkar inte så, för det jag ser omkring mig är folk som verkligen jobbar på och gör alldeles storslagna insatser i det tysta. I bonuselitens ögon är vi väl fullkomliga idioter. Jobba entusiastiskt och göra sitt bästa för nålpengar, hur kan det vara möjligt? (Läs mer)

I den hastigt uppflammade bonusdebatten är risken uppenbar att vi inte ser skogen för alla träd. En LO-rapport säger nämligen att en vanlig arbetare måste jobba i 50 år för att få ihop till en enda årslön hos en av de 200 högst betalda inom den så kallade makteliten inom näringslivet. Och då är det ändå bara toppen på isberget jag talar om. På 50-talet var skillnaden hälften så stor. Klyftan vidgas i goda som dåliga tider. Helt i linje med tidsandan jagas enskilda syndabockar. Fokuseringen på den enskilde individen döljer den verkliga orsaken. Man behöver inte heta Einstein för att inse att girighetens skadeverkningar har sin grund i kapitalets och nyliberalismens segertåg över världen.  

Hur stora skillnader i livsvillkor tål Sverige egentligen och hur mycket går det att tänja det band som håller ihop samhället innan det slutligen brister?

Örjan Mikaelsson (V)

Publicerad i Västerbottens Folkblad.