Månad: december 2007

Vid senaste Kommunfullmäktige vann de borgerliga partierna en viktig ideologisk seger när kundval i hemtjänsten nu införs som ordinarie verksamhet. Steg för steg sker ett systemskifte även i Umeå. Tyvärr behöver de borgerliga inte ens ha majoritet i Umeå för att genomföra det. I fråga efter fråga väljer socialdemokraterna att slå följe med dem i en nyliberal riktning. Men vad driver socialdemokratin? Den frågan ställer sig Tamara Špirić och Lasse Jacobson, fullmäktigeledamöter för vänsterpartiet i Umeå, på VK:s debattsida. (Läs mer)

  Vilka följder får denna privatisering? Enligt Socialstyrelsen kostar äldreomsorgen mer i kommunen där många verksamheter drivs i privat regi, men ingen kvalitetshöjning kan påvisas. Ingen kvalitetshöjning kunde heller redovisas i Umeå under försöksverksamheten med kundval. De borgerliga partierna vill ändå ha det. Det är deras ideologi att gå från generella välfärdslösningar till privata lösningar där kommunen står för en basomsorg men där en tjock plånbok är öppningen för högre kvalité och tilläggstjänster i omsorgen. Kundval är ett steg i den riktningen. De borgerliga driver de äldre framför sig, med slagord om valfrihet, när de bereder marken för vinstdrivande företag. Men vad driver socialdemokratin?

Vänsterpartiet arbetar för en bra äldreomsorg med verklig valfrihet för alla äldre. Valfrihet är att kunna bestämma själv vad som skall ske en dag. Att tillsammans med personalen som kommer hem få bestämma vilka insatser som är viktigast just den dagen. Att ges makten att bestämma över sin vardag. Inte för att man råkar välja rätt företag utan för att det skall vara en rättighet för alla äldre i Umeå. Vi är övertygade om att de äldres önskan om kvalitativt god omsorg och valfrihet inte främst omfattar viket företag som skall få tjäna pengar på deras omsorgsbehov, utan valfriheten att få vara med och bestämma innehållet i den omsorg som de behöver.

Samhällsutvecklingen är inte beroende av att marknaden skall slå fram sina lösningar. Ett samhälle kan utvecklas av goda visioner, demokrati och solidarisk finansiering. Detta var det svenska folkhemmet ett bevis på.  Vi behöver utveckla den modellen för 2000-talet. I Norge har socialdemokraterna förstått detta, då de tillsammans med Vänsterpartiet där styr bort från kostsamma privata lösningar och mot demokratiskt styrd offentlig sektor där deltagande demokratin från dem som arbetar i och brukar välfärden står i centrum. Vi beklagar att socialdemokratin i Umeå inte är lika framsynta som sina kamrater i Norge.

Tamara Špirić och Lasse Jacobson, Vänsterpartiet Umeå

Umeå kommun skall ställa etiska krav i sina upphandlingar, detta blir verklighet efter en motion från Vänsterpartiet (läs mer).

Troligtvis blir det ILO-konvantionen som blir grunden för kommunens krav i framtiden. Efter en motion från Vänsterpartiet har Umeå kommunfullmäktige beslutat att det ska skrivas in etiska, sociala och miljömässiga krav i kommunens upphanlingsregemente. Det betyder att kommunen ställer fler krav på de företag man köper ifrån än pris och kvalité.

I det förslag som tagis fram är grunden för kommunens etiska krav att ILO:s åtta kärnkonventioner följs. ILO är ett FN-organ för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. De åtta grundkonventionerna är regler för en minimistandard för arbetsvillkor och tar bland annat upp förbud mot barnarbete och tvångsarbete samt att det skall finnas jämställdhet mellan kvinnor och män och rätten att organisera sig samt teckna kollektivavtal.

Dessa krav kommer ge kommunen rätten att bryta avtal med leverantörer som inte lever upp till de nya kraven.

Umeå kommun har blivit utsedd till årets IT-kommun, och det är givetvis glädjande. Man kan tycka att det är självklart att vår stad ska ha ambitionen att vara bäst i Sverige på så många områden som möjligt: politiska partier ropar ambitiösa slagord som: kulturhuvudstad, företagsvänligast, dubbelt så många invånare och så vidare.
Men ambitionerna är inte lika höga på alla områden (läs mer)

Socialtjänsten står inför ännu ett år med svåra åtstramningar, med personalminskningar på vissa boenden och stora problem att klara de ökande behoven hos gamla och funktionshindrade.

Det finns alltid val man kan göra. Då fullmäktige fattade beslut om budget för 2008 ville Vänsterpartiet skjuta till 20 miljoner kronor mer än de andra partierna som finns i Socialnämnden. De satsade hellre på stora projekt under kommunstyrelsen eller föreslog skattesänkning.
När socialnämnden nu har fastställt sin budget är vi bakbundna av att nämnden fått för lite pengar av fullmäktige. Vänsterpartiet hade framför allt velat använda det ökade anslaget till att möta att vi får fler äldre och handikappade, samt undvika en del personalminskningar som ska göras för att hålla nere kostnaderna i äldreomsorgen.

Socialdemokraterna och högerpartierna ställer sig oreserverat bakom ett förslag om att sänka kvaliteten inom äldreboenden och hemtjänst för äldre utifrån en jämförelse med andra större städer. Vänsterpartiets kommunbudget hade gett andra möjligheter.
Vi menar att Umeåborna kan ha en egen uppfattning om vad god äldreomsorg är: vi vill vara bäst, inte billigast!

Ägaren till John Bauergymnasierna Rune Tedfors plockade ifjol ut en vinst på 30 miljoner från koncernen. Dessa vinster bygger på skattemedel som bland annat Umeå kommun betalat ut i form av skolpeng. Det är lätt att peka på enskilda personers girighet men det är att göra det för lätt för sig. I själva verket är girigheten den logiska konsekvensen av det marknadssystem som infördes i den svenska skolan på 1990-talet (läs mer)

Tyvärr försvinner skattebetalarnas pengar inte enbart i vinster för privata företag och i glättig reklam riktad mot blivande elever. Elevtappet från den kommunala skolan, som har ansvar att ta emot alla barnen, har förvärrat problemet med planering inför skolåren men tomma skollokaler och uppsagda lärare som följd.

Sverige har ett av världens mest generösa system för finansiering av privata skolor via skattesedeln. Samtidigt har kunskapsresultaten sedan reformens genomförande snarare gått bakåt än förbättrats, även om Sverige fortfarande står sig bra i internationella jämförelser.

Det är hög tid att börja diskutera om systemet med skolpeng verkligen gör den svenska skolan bättre och inte enbart är ett slöseri med skattemedel som istället kunde användas till att satsa på förbättringar av en skola som är gemensam för alla. Mer fokus på kunskap istället för ekonomisk maximering i skolan skulle nog gynna elever. Kunskap är en rättighet, inte en vara på en marknad, eller?