Ett mantra Lennart Holmlund gärna upprepar är att Umeå kommun rentav är Norrlands ”draglok”. Det ligger mycket i detta påstående, men desto mer förvånande är det då att driva igenom ett bostadsbyggande som kommer att innebära ett hinder och en flaskhals på Botniabanan. Det är närsynt, kommunegoistiskt och utan visioner och det är självklart Länsstyrelsens sak att se till att detta inte sker. Den smått fyndiga metaforen ”Dragloket Umeå” riskerar att bli en bromskloss för den framtida tågtrafiken på Botniabanan och Norrbotniabanan. (Läs mer)

Samhället satsar den ofantliga summan på minst 13 miljarder kronor på bygget av Botniabanan. Botniabanan är ett riksintresse och Länsstyrelsens roll i sammanhanget är att bevaka detta intresse. Bo Berge har gjort vad som åligger honom, nämligen granskat detaljplanen och pekat på de problem som föreligger. Det handlar i första hand om de alltför höga bullernivåer som kommer att uppstå när tågen börjar trafikera Botniabanan. Och precis som Banverket skriver i sitt remissvar så är "Buller en hälsofråga och inte en komfortfråga vilket Karolinska Institutet konstaterat i en nyligen publicerad studie". Det handlar inte bara om sömnproblem, irritation, och huvudvärk utan risken för förhöjt blodtryck och följdverkningar av detta.

Miljölagstiftningen är tydlig med att det är den som orsakar olägenheter som tex buller är skyldig att eliminera detta. Således Banverket och inte Umeå kommun i detta fall. Den lösning som då kommer att finnas till hands blir att sänka hastigheten och att begränsa antalet tågrörelser nattetid till maximalt tre st per natt. Den befintliga undermåliga Stambanan blir då alternativet med betydligt sänkt produktivitet som följd, dvs kortare tåg och lägre maxvikt. Det är värt att påminna om att upprinnelsen till Botniabanan var behovet av förbättrad och uppgraderad godstrafik. Ett andra spår erfordras, för att minimera skadorna för framförallt processindustrin i händelse av ett haveri på nuvarande enkelspåriga stambanan. Detta andra spår läggs som en kustjärnväg, dvs Botniabanan. Persontrafiken är oerhört viktig men i kommer i ekonomiska termer alltså vara underordnad godstrafiken.

Den del av Sverige som ligger norr om Umeå har stora processindustrier och är beroende av en rationell godsjärnväg utan flaskhalsar. Huvudproblemet är att banan skall disponeras av godstrafiken på nätterna och persontrafiken på dagtid med åtföljande stora nattliga bullerstörningar. Barentsregionen med storstaden Murmansk som centrum är idag en nedsliten region men med stora naturrikedomar och stor utvecklingspotential. Den naturligaste och smidigaste transportleden ner till de centrala delarna av Europa kommer att gå via Norrbotnia/Botniabanan. Det är därför mycket förvånande att landshövding Lorentz Andersson med stort industriellt engagemang och kunnande inte tar sitt ansvar i denna för vår region så viktiga fråga!

Landshövding Lorentz Andersson stödjer sig på Banverkets remissvar och säger att han inte kommer att ställa sig negativ till den föreslagna detaljplanen. I remissvaret säger Banverket med en negation att: "Banverket är generellt inte negativ till bostadsbyggande i järnvägens närområde." Vidare säger man att: "fortfarande finns ett antal boende som utsätts för nivåer över gällande riktvärden. Risken för att användningen av järnvägsanläggningen (som är av riksintresse) påverkas negativt i framtiden har därför inte helt eliminerats i det aktuella detaljplaneförslaget…." Vidare säger Banverket att för att reducera bullret till acceptabla nivåer krävs en 600 meter lång inbyggnad där kommunen förutsätts dela på den kostnad det skulle innebära. Jag har hört summan 100 miljoner nämnas för en sådan inbyggnad. Banverkets remissvar som Lorentz Andersson stödjer sig på är alltså inte entydigt positiv till detaljplanen. Banverket tar ju inte ansvar för den samlade bedömningen vilket naturligtvis Länsstyrelsen skall göra. Den andra stora bullerkällan, helikoptertrafiken till NUS har jag aldrig hört Lorenz Andersson nämna. 

En annan sak som är förvånande är att landshövdingen överhuvud taget tar över detta ärende. Den normala hanteringen är vad jag förstått ett ämbetsmannabeslut. I detta fall länsarkitekt Bo Berge och hans överordnade, avdelningschef på miljö/plan Percy Gustavsson, vilka hittills skrivit på Länsstyrelsens två senaste yttranden i detta planärende. I dessa yttranden tydliggörs att de förändringar som gjorts – sänkningen av våningsantalet – inte föranleder någon ändrad bedömning från Länsstyrelsens sida. För drygt ett halvt år sedan underkändes i stort sett samma detaljplan av Länsstyrelsen och landshövding Lorentz Andersson. Idag har en 180-gradig omsvängning skett, efter ordergivning från landshövdingen!

Även i Banverkets yttrande kan man utläsa att otillbörlig men möjlig ordergivning uppenbarligen har förekommit, eftersom ovanstående redovisade reservationer har skrivits in i yttrandet samtidigt som verkets sakkunniga handläggare tvingats acceptera den nya ändrade detaljplanen.

Örjan Mikaelsson, Vänsterpartiet Umeå

 

 

Uppdaterades: 22 mar 2007