Den 22/11 var det parlamentsval i Nederländerna, för Socialistische Partij (SP) var valet en enorm framgång. Den direktvalda 2:a kammaren har 150 platser, SP hade 9 platser och fick nu 25, nästan tre gånger mer. Partiet har vuxit kraftigt ända sedan början av 90-talet då de började ta plats i parlamentet. Då hade de ca 15 000 medlemmar, nu under valrörelsen kom de upp till 50 000 medlemmar (läs mer)

Jag deltog den 19-22 november i en studieresa till SP i Nederländerna för att se hur de arbetar. Jag reste tillsammans med Emil Berg och Daniel Sestrajcic

 Kort kan man beskriva deras verksamhet i följande punkter:

• SP:s profil var tidigare att vara kritiker mot politisk och ekonomisk elit, nu sökte de i valet förtroende för att få regera. Logotypen var tidigare en kastad tomat, nu är det en stiliserad tomat som står stilla som gäller. För 10 år sedan var parollen "rösta mot – rösta SP", nu hette det "rösta för – rösta SP".
• Från att ha varit en ideologiskt präglad sekt har de jobbat mycket för att skapa förtroende och visa praktiskt att kan partiet kan hjälpa folk och göra skillnad.
• De försöker jobba med att söka sig ut till befolkningen, gärna genom dörrknackning, för att lyssna av vad människor tyckte var problem som de ville ha ändrade. De kallas ibland "de röda Jehovas", pga sitt dörrknackande
• SP har stark organisation, det verkar vara mycket stora krav på aktivitet, eller i vart fall en verksamhet som bygger på att man har många aktivister.
• De menar att de klarat att växa genom att de hade egna idéer och en egen agenda att börja jobba med när de kom in i olika parlament.

 

Här kan du läsa en rapport om vad jag såg. Jag kan inte alla fakta om samhället i Nederländerna, tex vad gäller skattenivåer, offentliga sektorns organisation osv. Jag har försökt återge vad som framkom vid besöket, betrakta därför en del uppgifter med försiktighet.

Kjell Bäckman.

 

-Du kan ha bra idéer i program, men du måste få ut det till folk, och ett samtal minns man i åratal.

 

SP har rötterna i den nya vänster som växte fram under 70-talets första år, partiet hade då en maoistisk hållning och revolutionär inriktning. Det var länge litet med verksamhet endast lokalt på några håll i landet. Under slutet av 80-talet så valde man att försöka bli ett brett vänsteralternativ, alternativet hade varit att lägga ner verksamheten.

Utvecklingen har varit framgångsrik. I början av 90-talet hade de ca 15 000 medlemmar, nu under valrörelsen kom de upp till 50 000 medlemmar. De är nu det tredje största partiet medlemsmässigt, bara de stora kristdemokraterna och socialdemokraterna är större, men redovisar båda stort medlemstapp.

Orsaken till vårt studiebesök ligger förstås i framgångarna, och för oss var uppgiften att försöka lära lite mer om hur de jobbar. Sista dagarna före ett val är förstås inte optimalt för detta, men vi såg och lärde en hel del ändå.

SP bestämde sig alltså för att vara ett öppet, folkligt och brett parti. För att klara det började man söka sig ut till befolkningen, gärna genom dörrknackning, för att lyssna av vad människor tyckte var problem som de ville ha ändrade. Krav och missnöje försökte man sedan åtgärda med olika kampanjer, aktioner mot makthavare och liknande. Det har handlat om att upprusta dåliga bostadsområden, miljöfrågor osv.

Mathijs Spaas, assistent till partisekreteraren, säger med viss stolthet att de ibland kallas "de röda Jehovas", pga sitt dörrknackande hos befolkningen. Men han menar att de också haft lätt att bli negativt behandlade av andra partier enbart pga. att de är SP och jobbar som de gör.

De menar att de genom ett långvarigt arbete ute bland befolkningen hade egna idéer och en egen agenda att börja jobba med när de kom in i olika parlament.

 

Möte med lokalpolitiker i Oss.

I staden Oss (ca 60000 inv) har partiet varit i gång sedan -72, fram till slutet av 80-talet snarast som en revolutionär sekt. De har sedan 1996 varit i majoritetssamarbete med Arbetarpartiet, sossarna alltså. Det lokala självstyret är ju inte som vårt svenska, de har en lokal skatteuppbörd på 2-4%, resten är statliga pengar. Deras ansvar är främst plan o byggfrågor, plus handikappomsorg/stöd och socialt stöd.

De lokala frågor de driver kan vara att få fram byggandet av fler bostäder med vettiga hyror, socialt stöd/bidrag, motarbeta arbetslösheten genom att försöka ge bidrag till anställning av handikappade.

SP:s lokala representanter menar att framgångarna hänger på att jobba med praktiska politiska frågor. Deras första år började mest med hängivenhet och mod att fajtas, det har nu lett till att man jobbar mer med att skapa förtroende och visa praktiskt att partiet kan hjälpa folk och göra skillnad.

 Här är några exempel från hur SP har jobbat i Oss.

-Partiet knackar alltså dörr året runt, i ett bostadsområde var det flera som klagade på att det sakades vettig lekpark för barnen. (Säkert klagades på mycket annat också, men detta kunde SP ta itu med och få nåt att hända kring.) SP lyckades uppbåda en mängd frivilliga att bidra med eget arbete, pengar, material eller utrustning så att det efter flera års kampanjande och slit kunde färdigställas en lekpark med flera roliga byggnader, gungor osv. (Sånt som är rätt självklart att vår kommun ska göra åt oss, men inte i ett land där det offentliga inte varit så stort och dessutom krympts systematiskt i 10 år.) Det är inte SP som gjort allt jobbet, men det är SP som stått för initiativ och samordning av samhällets frivilliga resurser.

-I Nederländerna har man ett privat husläkaresystem som bas i sjukvården. En läkarestation med 1-3 läkare och en assistent/receptionist (nåt liknande våra vårdcentraler finns inte). SP driver två läkarstationer, en av dem i Oss. Dit går befolkningen i närområdet på ungefär samma sätt som till alla andra. Men vid sidan av dessa vanliga patienter kan SP-stationen ta emot tex folk som har problem att betala för sin sjukvård, eftersom fattigdomen ökat och det offentliga stödet för vård försämrats. SP:s vårdinrättning har inte heller den privata företagsverksamheten som drivkraft, utan finns till av sociala skäl. Den är inrättad i samma byggnad som SP:s lokala partiorganisation.

-I anslutning till partiets lokaler finns också en "hulpdienst", hjälptjänst, ett slags medborgarkontor som har öppet ett par kvällar i veckan. Dit kan vem som helst gå för att få hjälp med tex krångel med en myndighet, ett boendekontrakt eller annat som man själv inte kan hantera. SP:s hjälptjänst försöker då förmedla kontakt med någon som har specialkunskapen om detta, en medlem eller nån annan frivillig, och som kan ge råd till individen om dess rätt och möjligheter. Den här verksamheten finns på över 20 orter i landet, och engagerar många medlemmar genom att bemanna kontoren och genom att medlemmarna försöker lära sig regler och lagar för att kunna bistå olika människor.

 

Samtal med medborgarna är effektivaste metoden.

Jag frågade hur de klarat att byta från att vara rent protestparti till att försöka vara även makthavare. Svaret är förstås att det är viktigt att behålla sina mål om jämlikhet och solidaritet. Det anses ju också som viktigt att de lokala politiska ledarna försöker nå befolkningen ute i samhället (inte nåt märkligt det heller).

På lokal såväl som på central nivå har man på olika sätt försökt sätta i system att lyssna på medborgarna och olika personligheter som kan berätta vad som sker i samhället, hur olika förändringar påverkar osv. de betonar att de vill vara lyssnande och ha en dialog med befolkningen.

Så här utrycker sig Jules Iving, lokalpolitiker i Oss: "Du kan ha bra idéer i program, men du måste få ut det till folk, ett samtal minns man i åratal. Därför är samtal effektivast."

Partiets lokalavdelning försöker knacka dörr 2-3 gånger i veckan, efter 2-3 år har de nått de flesta i Oss. Diskussionen med lokalbefolkningen ska också återföras till de lokala politikerna, för att lösa missnöjet. De menar att det är inte alltid man ska ändra en sak, men dialogen i sig är viktig för att skapa förståelse för och mellan olika grupper och intressen.

Lokalavdelningen i Oss har ca 1300 medlemmar. På veckobasis var ca 30-40 st aktiva, de bedömer att ca 2-300 gör nånting under ett år. I valkampanjen besökte de ca 10 000 hushåll, för att samtala och dela ut flygblad mm. Därutöver var kampanjen inte så omfattande. Det syntes tex väldigt få valaffischer över huvud taget, mest från några småpartier, jag misstänker att de har affischer som ersättning till lokala valarbetare. SP och Gröna Vänstern var de som främst syntes kampanja på gatorna med flygblad och liknande.

I Oss försökte man få medlemmarna att sätta valaffischer i sina fönster, spred flygblad och lite pressreleaser ibland. Nu är ju valen uppdelade, denna gång var det endast parlamentsval. Vår valkampanj i Umeå och i Västerbotten som helhet skulle förstås var lite eljest om det var skilda valdagar, kampanjerna kanske lite mindre intensiva lokalt när det är riksdagsval osv.

 

SP:s profil: tomatkastare mot eliten som nu söker förtroende att få regera.

 Det är förstås ett annat politiskt sammanhang i Nederländerna än här i Sverige, jag känner inte till det och det gör att vissa saker man ser verkar märkliga. Men min bild är att Nederländernas politik är ganska präglad av en politisk elit med en kultur som bygger på att göra stora uppgörelser mellan de partierna och ovanför huvudet på en stor del av befolkningen. (Nu tycker ju säkert en del att det är som här hemma, men man får nog utgå från att det finns gradskillnader i helvetet.)

Partiets symbol föreställde tidigare en kastad tomat, den skulle symbolisera att man är ett parti som tar strid mot maktelit och maktmissbruk. Att kasta tomater beskrivs som en gammal folklig metod för protest och motstånd. Nu är logotypen ändrad till att bara vara en stilla tomat. I mitten av 90-talet hade man tex en valslogan som hette "Rösta emot – Rösta SP!". Nu hade man ändrat den till "Rösta för – Rösta SP!". En valaffisch från ett tidigare val (2002?) hade parollen: "Mindre politik – Mer action!" Så man får lätt känslan att politiken i Nederländerna kan betraktas som korrumperad och att ett vänsteralternativ kan vinna mycket på att distansera sig och uppträda "populistiskt".

I det här valet hade man tagit fram ett rätt gediget valprogram vad jag kunde förstå, man hade lagt upp det på 10 områden, det mesta handlade om välfärd och social rättvisa.

När befolkningen i Nederländerna röstade nej till EU:s konstitution så var det en stor skräll. Mycket av arbetet i nej-kampanjen gjordes av SP:s folk och genom deras organisation. Var tydligen lite av ett politiskt genombrott för SP.

 

 

Hemsidan prisbelönt, används för medlemmarnas aktivitet.

Partiets hemsida, www.sp.nl, har belönats som den bästa politiska hemsidan i landet. (Och mina medresenärer berömde den också, själv har jag lite för dålig koll.) Den används bland annat för att inför valrörelsen göra en medlemsenkät, de som saknar internet fick i stället telefonsamtal med samma frågor. Det krävs en stor organisation för att kunna sammanställa en sån sak. Nåväl, bland annat frågar man sina medlemmar vilka frågor som är viktigast att driva i valet, typ rangordna de tre viktigaste osv. Ungefär 50% svarar på enkäten, resultatet har också lokala svar som förs ut till lokalorganisationerna, finns i en databas som de kan använda. Partistyrelsen får en överblick som även finns att läsa på hemsidan. Enkäten ger en bild av vilka medlemmar partiet har mm.

 

Partibidrag från arvodena

Partiet påstås även ha en mycket god ekonomi. De har ett system där de tar in arvodena från alla förtroendevalda på heltid, och sedan betalar ut lön enligt inriktningen att ingen ska vinna eller förlora på att jobba politiskt. Jag bedömer det som att arvodena för politiker är höga i landet, tex hade SP:aren som var typ kommunalråd i Oss (ca 60 000 inv, och en budget på kanske 1,5 miljard) en månadsinkomst på ca 60 000:-. Av detta fick han själv en lön på ca 24 000:-, resten behöll SP. En lokalpolitiker i en del av Rotterdam, som mest har kvällsmöten att sköta, kan ändå ha ca 13 000 euro/år (ca 120 000:-). Så om man då kan dra in tex hälften eller två tredjedelar av detta till partiet blir det fort rätt mycket pengar.

Partibidraget ger ca 40% av partiets inkomster, 2005 var det ca 2 miljoner euro (ca 18 mkr).

 

Läget efter valet, lång process för att bilda regering.

Valet var tidigarelagt därför att den tidigare regeringen inte kunde hålla ihop, den bestod av det stora kristdemokratiska partiet och några mindre höger- o mittenpartier. Parlamentet har traditionellt haft två stora partier, kristdemokrater och socialdemokrater, några halvstora plus ett gäng mycket små partier. Det finns ingen spärr för att ta sig in i parlamentet, som våran 4%-spärr. Efter valet har inte högersidan eller vänstersidan någon självklar majoritet. Det är också så att Arbetarpartiet (sossarna) som tappade i valet och SP med lätthet går ihop. Tex sade en representant för Arbetarpartiets ungdomsförbund att det var de konservativa som vunnit i valet, och då syftade han på SP:s motstånd mot fortsättning av den nyliberala politiken, och på väljarstödet till kristdemokrater och högerpopulister som gärna använt främlingsfientliga ståndpunkter i valdebatten.

Processen att sätt ihop en regering verkar ta lång tid. Efter två veckor kom tex ett pressmeddelande från SP:s ledare Jan Marijnissen att han efter möte med drottningens rådgivare, kristdemokraterna och arbetarpartiet kunde konstatera att det inte fanns möjlighet att de tre största partierna tillsammans skulle kunna bilda regering. Sånt visste de nog redan på valnatten. Den allmänna spekulationen har varit en tysk lösning, dvs kristdemokrater och sossar bildar regering, men de behöver få med ett till parti, och de är dessa förhandlingar som pågår.

Jag har försökt få koll på eftervalsdebatten, och jag tror inte att SP kan få plats i regeringen. Det hade varit mycket intressant att kunna se hur SP skulle kunna klara att vara i en koalitionsregering. Inte minst för oss i Vänsterpartiet skulle det finnas många intressanta lärdomar att dra genom att följa hur de fd tomatkastarna klarar att sitta i regeringsställning, möjligen skulle de ha bättre förmåga att vara med och styra men samtidigt vara samhällskritiska och ha förslag för att förändra maktförhållandena. Men blir det inte denna mandatperiod så kan det ju bli nästa gång. SP är i vart fall intressanta att följa för oss vänsterpartister.

 

Kjell Bäckman.

 

Mandatfördelning (förändring jämfört med 2003 års val inom parantes).

Kristdemokrater CDA: 41 (-3)

Socialdemokrater PvdA: 32 (-10)

Socialisterna SP: 26 (+17)

Liberalerna VVD: 22 (-6)

Partiet för frihet PvV: 9 (+9)

Gröna vänstern GL: 7 (-1)

Kristna Unionen CU: 6 (+3)

Vänsterliberalerna D66: 3 (-3)

Partiet för djuren PvD: 2 (+2)

Reformpartiet SGP: 2 (±0)

Uppdaterades: 03 jan 2007