Från höger till vänster förenas Umeås politiker i målet om att ”Umeås tillväxt ska klaras med social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet med visionen om 200 000 medborgare år 2050”.  Detta mål rymmer nämligen något för alla. Moderaterna tilltalas troligen av att begreppet tillväxt får en särställning. Vänsterpartiet tilltalas av tillväxt på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt, vilket vi sammanfattar som att Umeå ska växa utan storstadsproblem.

Idag bor 27 romska barn i Umeå. De flesta är ganska små. Ett av barnen heter Maria och har de vackraste ögonen i världen. Trots sin ringa ålder är hon så klok, och hon älskar matematik. Ett annat barn heter Emil och han skrattar med hela ansiktet. Han älskar att spela fotboll. Emil och Maria leker med de mindre barnen hela dagarna när deras föräldrar är ute och tigger. Emil skulle ha gått i åttonde klass om han hade fått gå i skolan. Istället för att läsa samhällskunskap och gruva sig för fysikprovet så lär han de mindre barnen att nicka med fotbollen. Han tröstar de mindre barnen när de är ledsna. Maria skulle ha gått i tredje klass om hon hade fått gå i skolan. Maria hämtar vatten och håller koll på var alla är. Hon har inga intressen och inga planer för framtiden. På en husvagnsplats nära oss bor dessa unga människor med sina drömmar och sin längtan.

Tidigt i livet har de fått lära sig att klara sig. De är driftiga, kunniga, kreativa och smarta. De har lärt sig flera språk. Tyvärr efterfrågar ingen deras unika talanger, för de är barnen som Umeå tackar nej till.

Sanningen är att Umeå bara kan växa med hjälp av människor som flyttar hit utifrån. Vi kan inte växa i den takten och den omfattningen som målsättningen kräver med den befolkning vi själva har. Även om hela Västerbottens inland dräneras på unga människor så går ekvationen inte ihop. Sanningen är den att Umeå behöver flyktingarna, kärleksinvandrarna, utbytesstudenterna, arbetskraftsinvandrarna, gästforskarna, de ensamkommande ungdomarna och de särskilt utsatta EU-medborgarnas barn.

Katarina Taikon, författaren till Katitzi, skrev en gång hur hon som barn blev nekad plats på Umeås stadshotell. Det var på femtiotalet när Sverige reste sig ur fattigsverige. Med bildning och välfärd byggde vi bort fattigdomen för arbetarungarna och oäktingarna. Med skolgång och välfärd kan vi göra det igen för tiggarbarnen, Umeås tillväxtpotential. Umeå som vill mer. Umeå behöver unga människor som vill leva sina liv här och bidra till Umeå utveckling.  För ingen politiker vill väl offentligt säga att Umeå tillväxtmål bara handlar om en särskild sorts unga människor? I vårt Umeå har vi en unik chans att gå till historien som hjältarna som erbjöd romska barn klasskamrater. Istället väljer vi att gå till historien som dem som kunde, men inte ville.

Ulrika Edman
Gruppledare (V)

Linda Lundqvist
Ordförande RUNG

Den här artikeln har publicerats bl.a. i Umeå Tidning 27/5 2015.

Uppdaterades: 27 maj 2015