Minst var tredje kvinna/tjej i Umeå avstår från att gå ut på grund av rädslan av att bli överfallen! Detta redovisar rapporten ”Folkhälsan i Umeå kommun”. Det är en enligt mig ett stort demokratiproblem där vi i Umeå tillåter kvinnor/tjejer att begränsa sig ofrivilligt från det offentliga, på samma sätt som kvinnor i Saudiarabien 2012 inte får köra bil i offentligheten, för att nämna något. Dags för alla områden – från förskolor till enskilda arbetsplatser -att smälla till en effektiv offensiv och börja pratat om detta. Denna begränsning kan inte enbart lösas med enskilda och individuella empowerment-metoder, där kvinnor och tjejer skall omskapas mentalt. Det handlar om att även syna ett system vari och utifrån samhället organiseras och var män oftast drar fördelarna. Det gäller att skapa värdesystem där alla äger lika rätt att få röra sig i våra gemensamma utrymmen, utan att det ska kosta livet.

För att gå till kärnan måste vi konstatera att detta mönster är en kulturell/historisk produkt- som grundat den västerländska filosofin som i sin tur är grunden för det nutida samhällets värdering- och tankesystem. Män har alltsedan antiken tillskrivits det offentliga området och kvinnor det privata domänerna. Detta var de områden man hade att röra sig i. Det effektivaste medlet (då som nu) var att motverka och kontrollera kvinnors intåg i de offentliga utrymmena vilket kunde ske med att antingen våldta dem eller hota dem med att så kunde ske. De enda som var tillåtna att röra sig i offentligheten var de prostituerade och dem ansågs ju män ha tillgång till, så de prostituerade skulle liksom utgå ifrån att det var okej att bli ofredad- för detta var/ är spelets regler. ”Riktiga” och ärbara kvinnor (madonnan) skulle dessutom inte röra sig i offentligheten för att inte bli kopplade med de prostituerade (horan).

Vi måste våga erkänna att denna logik, med anor från antiken, är gällande än idag – även i Umeå. Oavsett hur mycket vi tror att vi är upplysta, jämställda eller befriade så lever denna logik och är djupt införlivade i oss var och en. Till och med till den milda grad att vi inte ser kopplingen att kvinnor är mer fredade i de offentliga miljöerna- då det flesta våldsbrott som utövas mot kvinnor/tjejer sker i det privata/hemmet. Arbetet för tjejers utrymmen i det offentliga måste börja från tidig ålder och detta är i allra högsta grad en demokratifråga som skvätter över till andra områden såsom politiken. Kanske just rädslan och otryggheten för att röra sig i det offentliga medverkar till att så få kvinnor än idag inte känner genuin förtrogenhet med att ge sig i kast med offentlig politik. Vi måste börja nu!

Irina Enbuska von Schantz

Uppdaterades: 11 feb 2012