Ladda begreppet välfärd!
Fram till början på 80-talet minskade de ekonomiska klyftorna i vårt land. Därefter har skillnaderna ökat för varje år som gått, oberoende om regeringsmakten varit socialdemokratisk eller moderatstyrd. Det har skett mitt framför ögonen på oss och är idag normaliserat, i det närmaste osynliggjort och själva det faktum att samhället glider isär är på ett märkligt sätt avfört från den politiska dagordningen.
Inför nästa års riksdagsval har Vänsterpartiet utsett välfärden som en av tre profilfrågor. Välfärdsbegreppet är diffust men samtidigt positivt laddat och därför ett hett byte för samtliga partier, höger som vänster. De borgerliga partiernas senaste försök att erövra begreppet går ut på att det är ”kärnan” i välfärden som ska försvaras. Det låter tryggt, stabilt och riktigt, men är enbart ett förtäckt försök att dölja att det handlar om en modernare form av nattväktarstaten med ett avlövat samhällsansvar och accelererande klyftor som följd.
De borgerliga partiernas välfärdsrecept ser i grunden alltid likadant ut. Det är det några decennier gamla begreppet ”dynamiska effekter” klätt i ständigt ny språkdräkt som lanseras. Strategin bygger på att sänkta skatter och högre löner för de välbeställda ska locka den rike till att arbeta mer och den vägen få välfärd att sippra ner i de djupare folklagren. Man försöker sig på reptricket att skydda välfärden med hjälp av ökande klyftor, vilket är en paradox som modern forskning inte särskilt förvånande visat fungera dåligt som välfärdsmotor. Den fattige får nöja sig med smulorna från den rikes bord blir resultatet.
De senaste tjugofem årens historik visar att även socialdemokraterna gripit in i det alltmer orättfärdiga välfärdssystemet med åtgärder som inte hejdat utan snarare dolt det faktum att klyftorna fortsatt att öka. Önskan och drömmen om jämställdhet på riktigt lever hos en stor del av Sveriges befolkning. De borgerliga har inte ambitionen och Socialdemokraterna har bevisligen misslyckats att uppfylla denna dröm. Den tjugofemåriga samhällsutvecklingen med ständigt ökande ekonomiska klyftor är inte ödesbestämd utan ett resultatet av en orättfärdig politik. Fältet ligger vidöppet för Vänsterpartiet, uppdraget kan nämligen enbart lösas av krafter med förankring till vänster i politiken.
För att skilja ut oss och för att undvika att bli helt ignorerat i valrörelsen, men framförallt för att det faktiskt definierar Vänsterpartiets existensberättigande, måste vi inför valet vara det parti som laddar begreppet välfärd med ett absolut löfte att vrida den ekonomiska utvecklingen till förmån för minskade ekonomiska klyftor. Jag inser självklart det svåra i uppdraget, men vi måste visa att välfärd och ekonomisk jämställdhet är två oskiljaktiga begrepp.
Örjan Mikaelsson (V)