Borgerliga företrädarna ägnar stor kraft på att angripa oss som inte tycker att skattepengar ämnade för våra barns undervisning hör hemma i privata företags vinstfickor. Här går en tydlig skiljelinje i synen på kunskap. (Läs mer)

Rätten till kunskap är och bör förbli en rättighet. Den ställningen särskiljer kunskap från andra handelsvaror. När kunskap nu förvandlas till en handelsvara finns de som gör en dålig affär, de som gör en bra affär och det finns de som tjänar pengar på affären. Detta synsätt öppnar för att misslyckandet kring ett enskilt barns utbildning rättfärdigas med en dåligt gjord affär, fel val av skola etcetera, när det i stället bör utkrävas samhälligt ansvarstagande för varför en rättighet inte har blivit uppfylld. Rätten till kunskap blir underordnad.

I stället för att förvandla kunskap till en handelsvara behöver vi tydligare demokratiskt ansvarstagande för att alla barns rätt till kunskap skall garanteras. Det innebär att vi i större utsträckning måste fördela resurser och utforma arbetet så att det finns tillräckligt många kompetenta och engagerade lärare som ger barnen det stöd i undervisningen som de behöver utifrån sina enskilda förutsättningar och behov.
Kunskap är den enda vägen till frihet. Det är samhällets skyldighet att garantera alla barns rätt till kunskap och en väg i frihet oavsett deras familjers sociala ställning i samhället. Vi är många som betalar skatt för detta ändamål, skatt som de borgerliga nu i stället skickar till vinstutdelning i privata bolag.

Tamara Špirić
Gruppledare (V), Umeå

---

Artikeln publicerades i Västerbottens Folkblad den 24 september.

Uppdaterades: 24 sep 2009