Vi bör satsa på alternativen, inte kärnkraft
I sin ledare ”Sanningens minut kommer allt närmare Miljöpartiet och Vänsterpartiet” (VF 21/2) hoppas Lars Bodén på att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gör upp med regeringen om kärnkraften. När jag läser detta blir jag full i skratt och tänker: är det någon gång det ljugs mer än lovligt så år det när makthavare pratar kärnkraft. (Läs mer)
Ett av mina första politiska minnen är faktiskt Fälldins "jag sätter mig inte i en regering som laddar fler kärnkraftverk". Hur var det, talade han sant eller sannolikt? Kärnkraftsfrågan kom att avgöras i en folkomröstning 1980. Resultatet av folkomröstningen blev att sista reaktorn skulle stängas senast 2010. Nu skriver vi 2009 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt Maud Olofsson förklaring: "Centerpartiet har inte ändrat åsikt". Jaså? För 33 år sedan tänkte inte den dåvarande centerledaren sätta sig i en regering som laddar fler kärnkraftverk. Fyra år senare gick partiet till folkomröstning med en linje där den sista reaktorn skulle stängas 1990 och nu står Centerpartiets ordförande och säger: "men vi kan leva med att kärnkraften, under en överskådlig tid, kan vara en del av den svenska elförsörjningen".
Det finns skäl till bitterhet och cynism när man tänker på hur makten har ljugit och alltjämt ljuger när den talar om kärnkraft. Jag menar, när nu regeringen talar om satsning på alternativa energikällor kan man undra vad det blev av alternativen och de avvecklingsplaner som en stor majoritet av svenskarna röstade för 1980. Nu är det tydligen bråttom. Hinner vi vänta på alternativen, undrar Lars Bodén. Det är snarare så att klockan klämtar för en värld vars energiförsörjning är så beroende av kol, olja och uran. Inte en minut att förlora på annat än alternativ alltså.
Anders Emanuelsson (V)
Debattartikeln är ett svar på Lars Bodéns ledare i Västerbottens Folkblad den 21 februari.