Gälla röster ljuder från fullmäktiges talarstol. Upprördheten är stor över förslaget att elever ska få betygsätta lärare (läs mer)

Jämförelsen är väl inte klockren, men det är ändå värt att notera att de talare som i vanliga fall är de stora betygskramarna är de som nu är mest upprörda.
Birgitta Larsson biträdande kommunombud i LR (alltså mitt eget fack) delar den borgerliga kritiken och är (VK 26/9) också upprörd över förslaget att elever ska sätta betyg på sina lärare.

Är det själva ordet "betyg" som är så skrämmande? I så fall har jag svårt att förstå upprördheten. Kanske går de upprördas puls ner en aning om vi byter ut själva ordet "betyg" mot det inom skolans värld ibland använda begreppet "betygsliknande omdömmen"?
Vill jag veta om min undervisning går hem, vem ska jag då fråga? Rektorn? Föräldrarna? Mina kollegor? Frågan är retorisk och svaret är givet: Jag måste självklart fråga mina elever… Svaren är naturligtvis en värdering, kalla det betygsättning, av den insats jag gör. Jag måste ju också fråga om jag varit rättvis, om alla blivit uppmärksammade, om jag förstått vad som händer mellan eleverna, om jag rett ut konflikter på ett bra sätt, om eleverna förstått när jag förklarar – och så vidare.
Förhoppningsvis är jag så lyhörd att jag tar till mig av mina elevers "betygsättning" och ännu mer förhoppningsvis dessutom förmår rätta till några av de olater jag lagt mig till med under ett långt lärarliv.

Att elevernas "betyg" skulle ligga till grund för lönesättningen var i fullmäktigedebatten också en orsak till det höga tonläget. Men lugn, det finns ingen anledning till oro! Om rektorn får veta vad eleverna tycker gör inget.
Tillgänglig statistik säger att svenska lärare har bland de sämsta lönerna i Europa och i Sverige hör Umeås lärare till de sämst betalda. Som lärare har jag inget att förlora, det kan bara bli bättre…

Örjan Mikaelsson
Lärare och kommunfullmäktigeledamot, v i Umeå

Uppdaterades: 02 okt 2008