När Europas största energiföretag, tyska e.on, tillsammans med bland andra bolidenbolaget och finska intressenter annonserat ut sina planer på ett kärnkraftverk i Österbotten då väljer Umeå kommun att ligga lågt (läs mer)

Detta trots att vår kommun ligger närmast i Sverige till en av de föreslagna lokaliseringarna, Sideby i Kristinestads kommun. Bara cirka 18 mil öppet vatten i Bottniska viken skiljer oss åt. Umeå är befolkningsmässigt även en av de större kommunerna närmast Kristinestad.

Bekant är att Östersjön numera är världens mest radioaktiva hav. På grund av detta förhållande och den övriga miljösituationen i Östersjön gäller en miljökonvention, Esbokonventionen från 1991. Den ger oss rätt och möjlighet, även som kommun, att i ett tidigt skede delta i beskrivningen av miljökonsekvenserna av företag med gränsöverskridande effekter som ett kärnkraftverk. Vid ett oförmodat utsläpp skulle radioaktiva ämnen snabbt kunna spridas hit med ogynnsamma havsströmmar, vindar och nederbörd.

Den finska regeringen säger att för det egna landets energibehov räcker det med de kärnkraftsreaktorer som redan håller på att byggas. Elförbrukningen minskar där, liksom i Sverige. Finland är glesbefolkat till skillnad från Tyskland och Bayern där e.on har sitt herresäte och där dessutom kärnkraften skall avvecklas. Strömmen från den planerade kärnkraften i Finland kommer att säljas till bland andra Sverige. Denna subventionerade el kommer att så ut nya satsningar på förnyelsebara energislag, som vi har alla förutsättningar för.

Vårt kommunala energibolag i Umeå har i andra sammanhang varit tidigt ute och tagit till vara möjligheterna att påverka gränsöverskridande frågor, som när det gällt planerna på kustjärnvägar, eller frågor om bildandet av storregioner. Så varför denna passivitet när det gäller att försvara vår rätt till en säker strålmiljö och ett återställt hav? Var aktiv i dag, så vi inte blir radioaktiva imorgon, Holmlund!

Erik Danielsson (v)

Uppdaterades: 07 mar 2008