Månad: mars 2008

Vänsterpartiet Umeå har i en motion lämnat in 27 konkreta förslag för att lösa miljöproblematiken i Umeå (läs mer)

Umeå tillhör idag de städer i Sverige som har värst nedsmutsad luft. Luftföroreningarna, som till mycket stor del kommer från den ständigt ökande trafiken med bensin- och dieseldrivna fordon, är skadliga för både människor och miljö.

–         Politiken har ett ansvar att fatta konkreta handlingsinriktade beslut, både för att lösa vår lokala miljöproblematik men också för att bidra till att stävja den globala miljöförstöringen, påpekar Tamara Špirić, gruppledare Vänsterpartiet.

–         Det innebär också att man ibland måste gå före opinionen och arbeta mer aktivt för att förändra opinionen, och människors miljöförstörande levnadsmönster fortsätter Špirić.

Kommunfullmäktige i Umeå har antagit ett åtgärdsprogram som i dagsläget väntar hos regeringen. Vänsterpartiet ser positivt på att kommunen är beredd att arbeta med dessa frågor, men menar att den liggande åtgärdsplanen är otillräcklig. Vi menar att det finns en överdriven tilltro till det nya vägpaketet.

–         Det viktigaste är att möjliggöra en förändring av beteendemönster. Jag är övertygad om att många människor är villiga att delta i arbetet för en bättre miljö. Därför måste vi som beslutsfattare se till att underlätta för lättillgängliga miljövänliga alternativ och samtidigt omfördela mellan de som väljer att smutsa ner vår atmosfär och de som tar sitt ansvar, konstaterar Tamara Špirić. 

Några av kraven i motionen är:

Begränsning av bilismen

Att                  kommunen utarbetar en plan för begränsning av biltrafiken

Att                  Kommunen tillskapar pendelparkeringar i stadens utkanter

Att                  Kraftigt höja parkeringsavgifterna för att minska biltrafiken och överföra det inkomna kapitalet till satsningar på kollektivtrafik.

Att                  Kommunen verkar för en avgiftsbeläggning på parkering vid externa köpcentra, detta för att minska den totala biltrafiken. Samt att kommunen sköter avgiftshanteringen och växlar in det inkomna kapitalet till miljösatsningar

Satsningar på kollektivtrafik

Att                  Pendeltågstrafik utvecklas mellan Hörnefors – Umeå samt Holmsund – Umeå – Vännäs

Att                  Utveckla kollektivtrafiken i Umeå centralort med en ringtur, ex. Ålidhem – Mariehem- Marieberg- Ersboda

Att                  Kommunen i samarbete med de största arbetsgivarna i kommunen möjliggör miljövänliga resor till och från arbetsplatserna, exempelvis genom speciallagada bussturer i samband med skiftbyten

Att                  kommunen tillhandahåller gratis kollektivtrafikkort till sina anställda

Att                  kommunen inleder ett samtal med arbetsgivarna i kommunen och erbjuder dem att lösa årskort på kollektivtrafik till sina anställda á klimattaxepris, exempelvis 200 kr/år.

Stadsplanering

Att                  genom stadsplanering kraftigt begränsa bilanvändningen i nya områden, exempelvis Ön

Att                  Kommunen tar helhetsgrepp om stadsplaneringen. Där stadsplaneringen har en tydlig koppling till social, ekologisk och ekonomiskt hållbarhet.

Vill du vara med och påverka stadsdelen du bor i, Umeå och Sverige? (läs mer)

Alliansen vill tillbaka till den tid då arbetarna inte vågade protestera mot sina chefer av rädsla för uppsägning eller sänkt lön, skriver Sasha Matic (v) och nämner flera reformer som högern/moderaterna varit emot de senaste 100 åren (läs mer).

Den välfärdspolitik som utvecklats i Sverige under 1900-talet är på intet sätt något som Moderaterna ska tackas för. Deras historia är fylld av motstånd mot de reformer som idag utgör den trygghet och det sociala skyddsnät som ingen kan tänkas leva utan. Denna säkerhet är så djupt förankrad hos folket att Moderaterna skulle skjuta sig själva i foten om de numera offentligt uttalar sitt förakt mot den. För faktum är att de idéer som idag genomsyrar deras partiprogram ligger till grund för den politik de fört de senaste 100 åren.

Nedan följer exempel på de reformer högern – under partibeteckningarna "Allmänna valmansförbundet" 1904-1938, "Högerns riksorganisation" 1938-1969 och "Moderata samlingspartiet" – gått emot:

1. Kvinnlig rösträtt 1921. Tydligen var kvinnorna inte kompetenta nog att kunna hantera politik.
2. Folkskolereformen 1927. Denna innebar bland annat att fler skulle få möjligheten till högre utbildning.
3. Arbetslöshetsförsäkringen 1934. Arbetslöshetsförsäkringen försvagar enligt högern den enskildes känsla av eget ansvar till sin försörjning.
4. Två veckors semester 1938. Vid besluten att förlänga semestern från två till tre veckor och senare från tre till fyra veckor, var högern också motstridiga.
5. Fri sjukvård 1953. Högern röstade emot med argumentet att reformen kostar för mycket.
6. 40-timmars arbetsvecka 1970. Arbetstidsförkortningen gick från 42,5 timmars arbetsvecka till 40 timmars arbetsvecka. Högern var självfallet motståndare även här.
7. Lagen om anställningsskydd (LAS) 1973. För första gången fick arbetare ett lagstadgat skydd mot uppsägning och kunde vända sig till domstol för att pröva sitt fall. Arbetsgivaren fick inte längre avskeda en person utan saklig grund och om uppsägning uppstod på grund av arbetsbrist, var arbetsgivaren tvungen att följa en turordning som innebar att den sist anställde skulle avskedas först. Högerns opponerade mot förslaget.

Detta försämringsparti marknadsför sig idag som de "nya" Moderaterna, men politiken är densamma då som nu. Tillsammans med sina trogna vänner Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, presenterar de gång på gång förslag och beslut, vars innehåll enbart består av försämringar för arbetare och deras familjer, samt förmåner för överklassen och kapitalisterna. Bara under de senaste åren har vi sett åtskilliga exempel på detta, såsom planen på att slopa LAS för alla upp till 26 år och de kraftigt höjda avgifterna till a-kassan vilket fört med sig en massflykt från facken.

Förändringar har alltid genomdrivits när människor organiserat sig för sina intressen och en utveckling där arbetare genom facken kämpar för får mer inflytande på sina arbetsplatser är inget som förespråkas av borgerligheten. Alliansen vill tillbaka till den tid då arbetarna inte vågade protestera mot sina chefer av rädsla för uppsägning eller sänkt lön. Den långa tid som tagit att bygga upp arbetsrätten och andra fackliga rättigheter bryts nu aktivt ner av den borgerliga politiken. Högern är och har alltid varit en rörelse för överklassen och kapitalisterna.

Så nästa gång du är i vallokalen, tänk noga igenom vilken sida du står på!

Jonas Sjöstedt, tidigare Eu-parlamentariker för Vänsterpartiet, ger oss en tankeställare om barnomsorgen (läs mer).

"När jag flyttade till New York var det en sak jag först inte förstod. I parker och på gatorna mötte jag unga afroamerikanska eller latinska kvinnor som drog runt barnvagnar med barn som inte alls liknade dem. Efter någon dag förstod jag at de var nannys, de har som arbete att ta hand om andras barn.

Nannyn är ofta svart medan barnet och deras föräldrar för det mesta är vita. I USA är klass och ras ofta samma sak.

När föräldrarna går tillbaka till sina arbeten får nannyn ta över skötseln av barnet under långa arbetsdagar. I USA handlar det ofta om barn som bara är några månader gamla. Det är vanligt att pappan bara får ett par dagar ledigt efter barnets födsel medan många mammor återgår till sitt arbete efter tre månader. Den som inte har råd med en nanny får lita på mormor, farmor, grannar, pussla med arbetstiderna eller bli hemmafru. Jag kunde inte låta bli att fundera på dem som tog hand om Nannyns barn medan hon arbetade.

Den svenska poltiken för att stödja föräldrar är av yppersta världsklass. När amerikaner får höra om vår föräldraförsäkring och våra dagisavgifter möts man med en blandning av misstro och avund. I USA kan en dagisplats, om man får en, ofta kosta betydligt mer än 10 000 kronor i månaden.

För många många amerikaner framstår det skandinaviska systemet som en overklig dröm för föräldrar och barn. Som en del av de föräldraledigas globala toppklass passade jag och min fru på att ta med våra små tvillingar och föräldrapengen på en liten tur till Västindien. Istället för regn och kyla i New York fick vi några dagar i värmen och solen.

På de öar vi besökte möttes vi som småbarnsföräldrar av en översvallande vänlighet. En dag skulle vi ta ett litet plan från St Lucia till Dominica. Efter att ha checkat in på Castries minimala flygplats gick vi över gatan och väntade på vårt plan på den fina sandstranden. Vi satte oss och barnen i skuggan och såg ut över vågorna och sanden.

Av en vänlig kvinna köpte vi ett par smörgåsar och en flaska vatten för någon tia. Hon frågade vart vi kom ifrån. Det visade sig att även hon hade bott i Brooklyn. I ett och ett halvt år hade hon bott i den västindiska stadsdelen vid Utica Avenue och Estern Parkway som jag hade vandrat igenom någon gång. Hon hade jobbat som nanny åt ett par på Long Island. Hon hade, som så många andra, saknat arbetstillstånd och visum. Hemma hos mormor på St Lucia hade hon kvar sin som som bara var drygt ett år gammal.

Hon berättade att hon hade tjänat mycket bättre i USA än hemma. Men efter mer än ett år hade hon inte orkat vara kvar. Det blev för många sömnlösa nätter när hon låg och tänkte på sin son. Så fick jag då ett av svaren på dem som tar hand om Nannyns barn."

Jonas Sjöstedt