Månad: mars 2007

Det är bra att fler vill ha en jämställdhetsförskola, säger
Tamara Špirić, gruppledare i Umeå, efter att ha fått ett positivt svar från Margaretha Röngren (S).
Vänsterpartiet välkomnar det initiativ till en förskola med genuspedagogik som en grupp föräldrar tagit. Det har man själv drivit tidigare, och nu frågade Špirić om ordföranden var beredd att jobba för en förskola med genuspedagogik. (Läs mer)

– Det behövs metodutveckling och medveten fokusering på jämställdhetsfrågor på dagis, därför är jag glad att det finns en positiv syn på genuspedagogik även hos socialdemokraterna, säger Tamara Špirić.

 I början av förra mandatperioden föreslog hon en jämställdhetsförskola, men fick då inget gehör. Efter ett initiativ från en grupp föräldrar är frågan än en gång aktuell. På kommunfullmäktige 26 april frågade Špirić hur Margaretha Rönngren (s), ordförande i för- och grundskolenämnden såg på saken. Rönngren svarade att hon var positiv, tex att kanske någon av de avdelningar som ska öppnas närmaste tiden kunde ha en jämställhetsprofil.

– Jag är glad att jag fick ett positivt svar och hoppas att arbetet kan påbörjas snarast. Det är många otåliga föräldrar som längtar efter denna möjlighet, och tiden är sannerligen mogen för en jämställdhetsförskola, framhöll Tamara Špirić.
 
Hon tog också upp i debatten en sådan förskola skulle tillgodose det stora intresset för jämställdhetsuppfostran som finns hos en del föräldrar, och även främja metodutvecklingen för genuspedagogiken.

 

Ett mantra Lennart Holmlund gärna upprepar är att Umeå kommun rentav är Norrlands ”draglok”. Det ligger mycket i detta påstående, men desto mer förvånande är det då att driva igenom ett bostadsbyggande som kommer att innebära ett hinder och en flaskhals på Botniabanan. Det är närsynt, kommunegoistiskt och utan visioner och det är självklart Länsstyrelsens sak att se till att detta inte sker. Den smått fyndiga metaforen ”Dragloket Umeå” riskerar att bli en bromskloss för den framtida tågtrafiken på Botniabanan och Norrbotniabanan. (Läs mer)

Samhället satsar den ofantliga summan på minst 13 miljarder kronor på bygget av Botniabanan. Botniabanan är ett riksintresse och Länsstyrelsens roll i sammanhanget är att bevaka detta intresse. Bo Berge har gjort vad som åligger honom, nämligen granskat detaljplanen och pekat på de problem som föreligger. Det handlar i första hand om de alltför höga bullernivåer som kommer att uppstå när tågen börjar trafikera Botniabanan. Och precis som Banverket skriver i sitt remissvar så är "Buller en hälsofråga och inte en komfortfråga vilket Karolinska Institutet konstaterat i en nyligen publicerad studie". Det handlar inte bara om sömnproblem, irritation, och huvudvärk utan risken för förhöjt blodtryck och följdverkningar av detta.

Miljölagstiftningen är tydlig med att det är den som orsakar olägenheter som tex buller är skyldig att eliminera detta. Således Banverket och inte Umeå kommun i detta fall. Den lösning som då kommer att finnas till hands blir att sänka hastigheten och att begränsa antalet tågrörelser nattetid till maximalt tre st per natt. Den befintliga undermåliga Stambanan blir då alternativet med betydligt sänkt produktivitet som följd, dvs kortare tåg och lägre maxvikt. Det är värt att påminna om att upprinnelsen till Botniabanan var behovet av förbättrad och uppgraderad godstrafik. Ett andra spår erfordras, för att minimera skadorna för framförallt processindustrin i händelse av ett haveri på nuvarande enkelspåriga stambanan. Detta andra spår läggs som en kustjärnväg, dvs Botniabanan. Persontrafiken är oerhört viktig men i kommer i ekonomiska termer alltså vara underordnad godstrafiken.

Den del av Sverige som ligger norr om Umeå har stora processindustrier och är beroende av en rationell godsjärnväg utan flaskhalsar. Huvudproblemet är att banan skall disponeras av godstrafiken på nätterna och persontrafiken på dagtid med åtföljande stora nattliga bullerstörningar. Barentsregionen med storstaden Murmansk som centrum är idag en nedsliten region men med stora naturrikedomar och stor utvecklingspotential. Den naturligaste och smidigaste transportleden ner till de centrala delarna av Europa kommer att gå via Norrbotnia/Botniabanan. Det är därför mycket förvånande att landshövding Lorentz Andersson med stort industriellt engagemang och kunnande inte tar sitt ansvar i denna för vår region så viktiga fråga!

Landshövding Lorentz Andersson stödjer sig på Banverkets remissvar och säger att han inte kommer att ställa sig negativ till den föreslagna detaljplanen. I remissvaret säger Banverket med en negation att: "Banverket är generellt inte negativ till bostadsbyggande i järnvägens närområde." Vidare säger man att: "fortfarande finns ett antal boende som utsätts för nivåer över gällande riktvärden. Risken för att användningen av järnvägsanläggningen (som är av riksintresse) påverkas negativt i framtiden har därför inte helt eliminerats i det aktuella detaljplaneförslaget…." Vidare säger Banverket att för att reducera bullret till acceptabla nivåer krävs en 600 meter lång inbyggnad där kommunen förutsätts dela på den kostnad det skulle innebära. Jag har hört summan 100 miljoner nämnas för en sådan inbyggnad. Banverkets remissvar som Lorentz Andersson stödjer sig på är alltså inte entydigt positiv till detaljplanen. Banverket tar ju inte ansvar för den samlade bedömningen vilket naturligtvis Länsstyrelsen skall göra. Den andra stora bullerkällan, helikoptertrafiken till NUS har jag aldrig hört Lorenz Andersson nämna. 

En annan sak som är förvånande är att landshövdingen överhuvud taget tar över detta ärende. Den normala hanteringen är vad jag förstått ett ämbetsmannabeslut. I detta fall länsarkitekt Bo Berge och hans överordnade, avdelningschef på miljö/plan Percy Gustavsson, vilka hittills skrivit på Länsstyrelsens två senaste yttranden i detta planärende. I dessa yttranden tydliggörs att de förändringar som gjorts – sänkningen av våningsantalet – inte föranleder någon ändrad bedömning från Länsstyrelsens sida. För drygt ett halvt år sedan underkändes i stort sett samma detaljplan av Länsstyrelsen och landshövding Lorentz Andersson. Idag har en 180-gradig omsvängning skett, efter ordergivning från landshövdingen!

Även i Banverkets yttrande kan man utläsa att otillbörlig men möjlig ordergivning uppenbarligen har förekommit, eftersom ovanstående redovisade reservationer har skrivits in i yttrandet samtidigt som verkets sakkunniga handläggare tvingats acceptera den nya ändrade detaljplanen.

Örjan Mikaelsson, Vänsterpartiet Umeå

Rättvisemärkt är en etisk och social märkning med syfte att stärka mänskliga rättigheter i produktionen över hela jorden. Rättvisemärkta varor, bland dem kaffe, te, bananer och kakao, produceras under rimliga förhållanden när det gäller miljö, löner och arbetsvillkor. Arbetare och småbönder får skäligt betalt för sina produkter, inget barnarbete förekommer och de fackliga rättigheterna respekteras. Social, ekonomisk och demokratisk utveckling gynnas i områden med etisk produktion.
I Sverige stödjer LO, Svenska Kyrkan och en rad andra organisationer rättvis handel genom att vara medlemmar i föreningen Rättvisemärkt. Vänsterpartiets Tamara Spiric och Clara Norberg Averbo tycker att det nu också är dags för Umeå kommun att ställa etiska krav vid inköp av varor. (Läs mer)

Ur motionen:

Sveriges Kommuner och Landsting gör bedömningen att det går att ställa etiska krav om man gör det på ett korrekt och genomtänkt sätt. I ett PM från juni 2006 har man tittat på många olika aspekter och kommit fram till att etiska krav är juridiskt hållbara. För att upphandlaren ska följa lagen och inte binda sig vid en viss märkning så anser SKL att kravet i upphandlingen kan formuleras ungefär så här: etiskt producerade varor som till exempel Rättvisemärkt eller annan likvärdig märkning. Lagen är alltså inget hinder för att handla varor som producerats enligt vad vi i Sverige tycker är rimliga och normala villkor.

Umeå kommun behöver agera särskilt för att garantera mänskliga rättigheter, eftersom dessa inte gäller överallt på den globala marknaden. Fattigdom och utnyttjande av arbetare ses också av somliga som ett helt naturligt steg i en utvecklingskedja, och inget som vi i den rika världen ska bekymra oss om. Enligt det nyliberala synsättet ska man aldrig "störa" marknaden med krav på tex vettiga löner och giftfri arbetsmiljö. Marknaden sköter sig bäst själv, och justerar löner och arbetsvillkor i enlighet med vad ekonomin i landet tål.

Men majoriteten av människorna hålls kvar i fattigdom medan en liten rik elit fortsätter att leva i överflöd. Ofta måste även barnen i fattiga familjer bidra till familjens försörjning. De här fattiga människorna i de fattiga länderna producerar ofta för oss i den rika världen.
Vi får alltså en växande tillgång på billiga varor, eftersom produktionskostnaden – läs löner och miljökrav – är så låga i många länder.

En del kommuner arbetar redan med att ställa etiska krav vid upphandling. Malmö och Munkfors har kommit så långt i sitt arbete att de diplomerats som Fairtrade City. Det innebär att de har tagit på sig att engagera sig för en etisk konsumtion. Det förutsätter ett gemensamt åtagande från både den offentliga och den privata sektorn.  För att bli en Fairtrade city måste man leva upp till 5 grundläggande kriterier, som handlar om politiskt stöd, ansvarig styrgrupp, ett antal arbetsplatser som konsumerar rättvisemärkt, tillräckligt utbud i butiker och ett aktivt informationsarbete.

Nu är det dags att Umeå kommun börjar ställa krav i sina upphandlingar att varorna ska vara Rättvisemärkta eller ha annan likvärdig märkning.

Vi kan i vår kommun fatta beslut som bidrar till att stävja ren rovdrift på världens allra fattigaste invånare.

Därför yrkar vi:

Att Umeå kommun ändrar sina upphandlingsdirektiv så att varor vi upphandlar är Rättvisemärkta eller har motsvarande etiskt ställda och uppfyllda krav.

Att Umeå kommuns egna verksamheter övergår till att dricka kaffe och te som är Rättvisemärkt (eller motsvarande).

Att Umeå kommun gör insatser för att bland kommunens medborgare och företag öka den etiska konsumtionen.

Att kommunen skall arbeta för att bli certifierad som Fairtrade City

För Vänsterpartiet Umeå,

Tamara Špirić                      Clara Norberg Averbo

Tunnel under marken eller bro över vägen … Vart vill Du gå?- det var frågan vi ställde till de mest berörda av det nya stations bygget. 82 % av de 420 som svarade under de 8 timmarna vi stod utanför sjukhuset svarade att de föredrar en inglasad gångbro framför en tunnel undre vägen vid Umeå Östra station. (Läs mer)

Inom kommunen är arbetet i full gång med att utforma den nya stationen Umeå Östra. Det finns två huvudsakliga alternativ på förbindelse mellan stationen och sjukhusområdet. Valet står mellan en tunnel under Holmsundsvägen eller en inglasad gångbro över densamma.

Vi stod utanför NUS och frågade de förbipasserande vilket allternativ de föredrog. 420 personer valde att ta ställning i frågan. Två tredjedelar av de svarande var kvinnor, vilket tydligt visar på den kvinnodominans som finns vid sjukhuset.

Vi var också tydliga med att visa på att investeringskotnaderna är större för gångbro alternativet, men också att gångbron blir billigare i drift. Socilademokraterna och borgarna har försökt att framställa gångbro alternativet som 80 miljoner dyrare genom att bara prata om de ökade kostnaderna för vägpaketet. 

Vänsterpartiet har dock redovisat för den faktiska kostnadsökningen utifrån de beräkningar som kommunens egna tjänstemän har gjort.

              Kostnadsökning för inglasad gångbro

Fördelat över avskrivningstiden 50 år blir fördyrningen 300 000 kr/år