Hur kunde detta gå till? Pensionsförsämringarna var bara en bluff.

När den borgerliga regeringen tog över 1991 var man förberedd på ett systemskifte och en parlamentarisk pensionsarbetsgrupp tillsatte. Samtidigt initierades, som av en händelse, en debatt om generationsmotsättningar – Är det verkligen rätt att allt färre unga ska betala för de gamlas pensioner?
När den borgerliga regeringen tog över 1991 var man förberedd på ett systemskifte och en parlamentarisk pensionsarbetsgrupp tillsatte. Samtidigt initierades, som av en händelse, en debatt om generationsmotsättningar – Är det verkligen rätt att allt färre unga ska betala för de gamlas pensioner? Pensionssystemet förklarades bankrutt, man sa att pengarna inte skulle räcka till de kommande pensionärerna”. Syftet med skrämselpropagandan var förståss att få folk att acceptera en försämring – Det är bättre att få lite än att inte få någonting alls var argumentet. Med det nya systemet går vi från ett stort offentligt sparande till ett privat i olika kapitalinstitut. Från ett förmånsbaserat system till ett avgiftsbaserat. Från ett helt arbetsgivaravgifts- och skattefinansierat till ett delvis egenavgiftsfinansierat. De administrativa kostnaderna för att förvalta det nya systemet har fyrdubblats jämfört med ATP-systemets hela förvaltning. En kostnad som varje individ naturligtvis också får betala. Efter att riksdagen antagit riktlinjerna till nytt pensionssystem jublade finansmarknaden. De nya pensionsfondernas kapital sågs som en väldig kapitalinjektion på marknaden. Några beräkningar visade att fonderna, fullt utbyggda, skulle uppgå till 1 000 miljarder kronor. Den nya pensionsprincipen, livsinkomstprincipen, innebär att man i princip måste arbeta hela livet för att få ihop en pension som det går att leva på. Man måste alltså arbeta heltid utan avbrott för barnafödande, eller studier. Är man arbetslös eller har som invandrare har kommit till Sverige sent i livet blir pensionen mindre. Men den som orkar jobba längre än till pensionsåldern 65 år höjer sin pension avsevärt. Det nya systemet är konstruerat så att det ska vara nationalekonomiskt stabilt och därmed bra för statsbudgeten. Därför har man tagit bort värdesäkringen, det som gjorde att pensionärerna alltid var garanterade en viss köpkraft. Istället avgörs nu pensionen av hur många pensionärer det finns och hur mycket avgifter som inbetalas. Det innebär att pensionen riskerar att bli sänkt när det är många pensionärer. Det är så finurligt ordnat att den s.k. Bromsen automatiskt slår till när det blir för många pensionärer eller när avgifterna in inte räcker till att betala pensionerna. Hela systemet sköter sig själv och politikerna har avsagt sig allt ansvar. Det nya pensionssystemet övervakas och värnas av en Genomförandegrupp som består av representanter från de fem partierna (s,fp,m,c,kd). Det är de som har full kontroll över systemet och de måste vara överens för att kunna göra några förändringar. I den släpps varken riksdagens övriga partier eller fackföreningsrörelsen in. Genom att ge sken av att ATP – systemet stod inför en omedelbar konkurs lyckades socialdemokraterna och de borgliga partierna forcera fram ett systemskifte. Remisstiden var rekordkort. En och en halv månad. Det var viktigt för den borgerliga regeringen, att inte samma misstag som ledde till ATP – systemets införande upprepades. Man ville därför inte ha pensionsfrågan till en valfråga, och sålde därför det nya pensionssystemet genom glättade broschyrer. Genom att lova en kompensation på 60 till 70 procent av den gamla pensionen dessutom ingen arbetslöshet och en mycket god avkastning från de privata fonderna. Argumenten gick ut på att den nya pensionssystemet var bättre än ATP, framför allt för kvinnorna. Vi fick ett system som är anpassat till den diskussion om socialförsäkringssystemen som nu förs i EU om en individualisering av systemen. Där ska nivåerna vara så låga att man tvingas acceptera vilket arbete som helst, eller för den delen att arbeta långt efter det att kroppen tagit slut. Vi blev helt enkelt lurade när det nya pensionssystemet infördes. Men vi ska inte vara lika godtrogna när diskussionen om individualiserade försäkringssystem blir aktuell. Vi Vänsterpartister vet att Sverige Aldrig varit rikare. Den rikedomen vill vi omfördela. Ett civiliserat samhälle känns igen på hur väl vi tar hand om de allra svagaste. Ulla-Britt Adolphson (v)

You may also like...

Kommentera

%d bloggare gillar detta: