Barnfattigdomen i Umeå

Vänsterpartiet har skrivit en interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande, Lennart Holmlund om hur barnfattigdomen ser ut i Umeå kommun och vad man tänkt göra åt den.

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande, Lennart Holmlund.

Barnfattigdomen i Umeå kommun.

Rädda barnen har gjort en rapport som handlar om förändring av fattigdomen i Sverige över tid. 1991 låg Umeå på 22:a plats bland Sveriges kommuner. Då tillhörde 10,1 % av barnen andelen fattiga. 2002 var Umeå nere på plats 136 och andelen fattiga hade ökat till 10,8%. Naturligtvis måsta man ställa sig frågan varför Umeå har halkat ner på rankingen? Finns det någon analys gjord av situationen?

I Sverige som helhet har barnfattigdomen minskat de senaste åren. 1991 låg barnfattigdomen på på 14,9 %. 2002 låg den på 13% Det innebär alltså att Umeå befinner sig under den nivån. Vi tycker ändock att det är oroväckande att fattigdomen ökar i vår kommun och att vi tappar i jämförelse med många

kommuner i landet.

Rapporten bekräftar även att skillnaderna mellan rika och fattiga hushåll ökar. Den fattigaste tiondelen av hushållen i Sverige har tappat 3% av sin inkomsstandard sedan 1991 medan den rikaste tiondelen fått en

standardhöjnng på 14%. Hur ser situationen ut i Umeå när det gäller de ökande standardklyftorna?

Skillnader i ekonomisk utsatthet för personer med svensk respktive utländsk bakgrund

ökar också. Det är fyra gånger större risk at hamna i ett fattigt hushåll om man har utländsk bakgrund. Den är i synnerhet påfallande om båda föräldrarna är utrikes födda och kom till Sverige under 90-talet.

Det är mycket stora variationer mellan landets kommuner. Barnfattigdomen varierar mellan 4% och 32%. Det är enbart i storstadsregionerna som barnfattigdomen är större idag än i början på 90-talet. Är Umeå  drabbat av detta storstadssyndrom? I vår kommun har fattigdomen nämligen ökat med 0,7%.

De fattiga barnen tillhör ju självklart de som aldrig får möjlighet att åka iväg på semestrar. I intervjuer med barn från fattiga familjer framkommer det ofta att barnen väldigt gärna skulle vilja gå till ortens badhus. Ibland kan det vara det allra främsta önskemålet. Många har nästan aldrig råd med detta.

Vänsterpartiet menar att vi har ett kommunalt ansvar att ge barn från fattiga familjer en god och trygg uppväxt med tillgång till fritidsaktiviteter och utvecklande sammanhang. Vi menar att den kommunala

planeringen ska utgå från ett perspektiv där vi ger alla barn en meningsfull tillvaro och valmöjligheter.

Nu till våra frågor:

Hur ser du på utvecklingen av barnfattigdomen i Umeå kommun?

Vilka åtgärder har satts in för att minska konsekvenserna av

barnfattigdomen?

Hur har inkomstklyftorna förändrats iUmeå kommun och vilken analys vill du

göra med anledning av det?

Hur tycker du att vi i Umeå kommun ska agera för att ge barn med utländsk

härkomst bättre möjligheter att slippa fattigdom och utsatthet?

Eva Arvidsson

Örjan Mikaelsson

You may also like...

Kommentera

%d bloggare gillar detta: